Play with me Daddy
söndag 30 december 2012
lördag 29 december 2012
litterär adventskalender, lucka 24
A1: Julio Cortázar, Kronoper och famer
A2: "'...parallella hav (floder)? Det oändliga vattnet (ett hav?) växer stundtals som murgröna-murgröna-murgröna (för tanken till en mycket hög vägg som skulle kunna vara uttryck för tidvatten?). Om man går-går-går-går (analogt begrepp applicerat på avståndet) kommer man till den Stora Gröna Skuggan (en besådd åker, en dunge, en skog) där den store Guden bygger en beständig kornbod åt sina Bästa Arbeterskor. I detta område är det mycket gott om Ofantliga Hemska Varelser (människor?) som förstör våra stigar. På andra sidan Stora Gröna Skuggan börjar Hårda Himlen (ett berg). Och allt är vårt, men det är hotat.'"
A3: Det här är inte direkt standardprosa. Jag känner dock att något i min hjärna verkligen går igång på detta. Hyser stark vurm för klassisk latinamerikansk litteratur från 1960-talet. Modernista har släppt väldigt fina nyutgåvor på Cortázars böcker.
B1: Detta blir den avslutande luckan luckan för denna adventskalender! Det känns rätt befriande, men det har också varit roligt att följa upp kalendern från förra året.
B2: "Så kom det sig att även en ståtlig Monsignor (klassiskt skolad bonhomme) kunde få plats inuti ett urgröpt björkträd och att han därifrån kunde fortsätta nå ut till dem som var villiga att låna ett öra - genom ett lager bark, givetvis (möjligtvis ett uttryck för missvisning). Det var ju bara så han kunde fortsätta sitt ämbete, det som de senaste åren blivit alltmer hotat och ansträngt (för var en respektfull kristen fanns Tre Eller Fyra Ohyggeligheter som hotade grusa även den godaste ansats). Herr Monsignor lät klara sin strupe (en kanal?) och kunde med gudomlig inspiration nå ut till näraliggande mossa och sten."
A2: "'...parallella hav (floder)? Det oändliga vattnet (ett hav?) växer stundtals som murgröna-murgröna-murgröna (för tanken till en mycket hög vägg som skulle kunna vara uttryck för tidvatten?). Om man går-går-går-går (analogt begrepp applicerat på avståndet) kommer man till den Stora Gröna Skuggan (en besådd åker, en dunge, en skog) där den store Guden bygger en beständig kornbod åt sina Bästa Arbeterskor. I detta område är det mycket gott om Ofantliga Hemska Varelser (människor?) som förstör våra stigar. På andra sidan Stora Gröna Skuggan börjar Hårda Himlen (ett berg). Och allt är vårt, men det är hotat.'"
A3: Det här är inte direkt standardprosa. Jag känner dock att något i min hjärna verkligen går igång på detta. Hyser stark vurm för klassisk latinamerikansk litteratur från 1960-talet. Modernista har släppt väldigt fina nyutgåvor på Cortázars böcker.
B1: Detta blir den avslutande luckan luckan för denna adventskalender! Det känns rätt befriande, men det har också varit roligt att följa upp kalendern från förra året.
B2: "Så kom det sig att även en ståtlig Monsignor (klassiskt skolad bonhomme) kunde få plats inuti ett urgröpt björkträd och att han därifrån kunde fortsätta nå ut till dem som var villiga att låna ett öra - genom ett lager bark, givetvis (möjligtvis ett uttryck för missvisning). Det var ju bara så han kunde fortsätta sitt ämbete, det som de senaste åren blivit alltmer hotat och ansträngt (för var en respektfull kristen fanns Tre Eller Fyra Ohyggeligheter som hotade grusa även den godaste ansats). Herr Monsignor lät klara sin strupe (en kanal?) och kunde med gudomlig inspiration nå ut till näraliggande mossa och sten."
litterär adventskalender, lucka 23
A1: Silvia Avallone, Stål
A2: "På en viss typ av fester väntar alla på något liknande. Det var självklart att situationen skulle utvecklas på det sättet. Christiano hade inte alls velat åka till rullskridsbanan, som vanligt ville han till Gilda. Och Alessio hade stirrat på den där satans bänken i över en timme. Det var väntat. Men Mattia visste inte längre vad han skulle hitta på, han såg hur de blev allt aggressivare, hörde hur de höjde rösterna och började förolämpa varandra, och han tänkte: Låt dem bråka. Vad rör det mig?"
A3: Detta är en bok utanför min typiska comfort zone. Brukar vanligtvis styra mig bort från saker som har med tonåringar att göra.
B1: Har druckit mandarinjuice och ätit lite choklad.
B2: "Niccolo var inte sig själv. Han var förvånansvärt tillgänglig faktiskt, vilken annan lördag som helst hade redan varit packad vid det här laget. Han skämtade ofta om sin flytande diet, men nu gick han runt på innegården tillsammans med Forellen och och klagade över att alla tjejer övergivit honom, alla på en gång. Forellen var inte nödvändigtvis en bra lyssnare, men så var inte heller Niccolo en bra talare."
A2: "På en viss typ av fester väntar alla på något liknande. Det var självklart att situationen skulle utvecklas på det sättet. Christiano hade inte alls velat åka till rullskridsbanan, som vanligt ville han till Gilda. Och Alessio hade stirrat på den där satans bänken i över en timme. Det var väntat. Men Mattia visste inte längre vad han skulle hitta på, han såg hur de blev allt aggressivare, hörde hur de höjde rösterna och började förolämpa varandra, och han tänkte: Låt dem bråka. Vad rör det mig?"
A3: Detta är en bok utanför min typiska comfort zone. Brukar vanligtvis styra mig bort från saker som har med tonåringar att göra.
B1: Har druckit mandarinjuice och ätit lite choklad.
B2: "Niccolo var inte sig själv. Han var förvånansvärt tillgänglig faktiskt, vilken annan lördag som helst hade redan varit packad vid det här laget. Han skämtade ofta om sin flytande diet, men nu gick han runt på innegården tillsammans med Forellen och och klagade över att alla tjejer övergivit honom, alla på en gång. Forellen var inte nödvändigtvis en bra lyssnare, men så var inte heller Niccolo en bra talare."
litterär adventskalender, lucka 22
A1: Fred Alan Wolf, Taking the Quantum Leap
A2: "Things are only an approximate description of reality. The limits of our description are discovered in the Heisenberg uncertainty principle. Bohr called his philosophy the Principle of Complementarity. The wave-particle duality and the pictures associated with this duality, such as the collapse of the wave and the jumping of the particle, were a result of the fundamental clash between two contrasting mental constructs of the appearance of reality."
A3: Detta är en bok om popfysik som jag köpte på ett antikvariat i Brooklyn. Det var en bra utflykt.
B1: Är rätt så mätt men är öppen för möjligheten att dricka mandarinjuice och äta lite choklad.
B2: "Känner du inte till, Beatrice, att verklighetens förskaffenhet ligger i betraktarens öga. Låt dig därför inte konsumeras av självhat och tvivel. Det kan vara frestande att bli omhöljd av det där negativa och mörka, men det kommer inte komma något gott ur det. Tillåt dig själv att på egen hand formulera den verklighetsbeskrivning som bäst stämmer överens med dina magkänslor, som en produkt av din samlade potential som enskild individ."
A2: "Things are only an approximate description of reality. The limits of our description are discovered in the Heisenberg uncertainty principle. Bohr called his philosophy the Principle of Complementarity. The wave-particle duality and the pictures associated with this duality, such as the collapse of the wave and the jumping of the particle, were a result of the fundamental clash between two contrasting mental constructs of the appearance of reality."
A3: Detta är en bok om popfysik som jag köpte på ett antikvariat i Brooklyn. Det var en bra utflykt.
B1: Är rätt så mätt men är öppen för möjligheten att dricka mandarinjuice och äta lite choklad.
B2: "Känner du inte till, Beatrice, att verklighetens förskaffenhet ligger i betraktarens öga. Låt dig därför inte konsumeras av självhat och tvivel. Det kan vara frestande att bli omhöljd av det där negativa och mörka, men det kommer inte komma något gott ur det. Tillåt dig själv att på egen hand formulera den verklighetsbeskrivning som bäst stämmer överens med dina magkänslor, som en produkt av din samlade potential som enskild individ."
litterär adventskalender, lucka 21
A1: Dorothee Elmiger, Inbjudan till de våghalsiga
A2: "August M. Ray, en vetenskapsman i den schweiziska bergteknikbyråns tjänst, hade en gång sagt; Gruvbränder rör sig snabbt framåt, uppåt och nedåt, så länge det finns tillräckligt med luft. Hettan utgör förtruppen och driver som en förberedande åtgärd ur vattnet ur kolen, så att elden tar sig ordentligt. Så enkelt är det. Branden rör sig genom gamla stollgångar och gör gruvbygget osäkert och svagt. Följden: ras, som ofta når ändå upp till markytan."
A3: August M. Ray talar som en bok!
B1: Somnade tydligen med öppen mun på tåget från Köpenhamn idag. Det är nog ett av de minst estetiskt tilltalande sätten att sova på.
B2: "August M. Ray, en förskollärare i Ystad kommuns tjänst, hade en gång sagt: Barn är supernovor och tenderar att explodera i moln av gnistor och ädelgas om de inte får sina viljor igång. Man känner lätt igen det på den oerhörda värme som bildas, att barnen liksom kokar, dock utan att släppa taget om varandras händer. När barnen går upp i limningen, i upplösningstillstånd, ryter de som urkrafter. Så enkelt är det. Energin forslas genom tid och rum och gör förskolorna osäkra och svaga. Följden: skälvningar, som sträcker sig långt under markytan."
A2: "August M. Ray, en vetenskapsman i den schweiziska bergteknikbyråns tjänst, hade en gång sagt; Gruvbränder rör sig snabbt framåt, uppåt och nedåt, så länge det finns tillräckligt med luft. Hettan utgör förtruppen och driver som en förberedande åtgärd ur vattnet ur kolen, så att elden tar sig ordentligt. Så enkelt är det. Branden rör sig genom gamla stollgångar och gör gruvbygget osäkert och svagt. Följden: ras, som ofta når ändå upp till markytan."
A3: August M. Ray talar som en bok!
B1: Somnade tydligen med öppen mun på tåget från Köpenhamn idag. Det är nog ett av de minst estetiskt tilltalande sätten att sova på.
B2: "August M. Ray, en förskollärare i Ystad kommuns tjänst, hade en gång sagt: Barn är supernovor och tenderar att explodera i moln av gnistor och ädelgas om de inte får sina viljor igång. Man känner lätt igen det på den oerhörda värme som bildas, att barnen liksom kokar, dock utan att släppa taget om varandras händer. När barnen går upp i limningen, i upplösningstillstånd, ryter de som urkrafter. Så enkelt är det. Energin forslas genom tid och rum och gör förskolorna osäkra och svaga. Följden: skälvningar, som sträcker sig långt under markytan."
litterär adventskalender, lucka 20
A1: Vladimir Nabokov, Tala, minne
A2: "Under de första åren av det här århundradet ställde en resebyrå på Nevskij prospekt ut en tre fot lång modell av en ekbrun internationell sovvagn. Dess fina likhet med originalet överträffade vida den målade plåten i mina leksakståg. Tyvärr var vagnen inte till salu. Man kunde skönja den blå stoppningen inuti, vagnsväggarnas buktande läderbeklädnad, de polerade panelerna, infattade speglar, tulpanformade läslampor och andra fantastiska detaljer. Breda fönster omväxlande med smalare, enkla eller dubbla, och en del av dem var av mattslipat glas. I några kupéer var sängarna bäddade."
A3: Den här texten känns julig. Den får mig att tänka på trumslagarpojka, tennsoldater och dylikt.
B1: Har bara sovit fyra timmar.
B2: "Fyra dussin elektriskt ledande kopparspiraler snurrade på ett synkroniserat vis, ett astronomiskt fickur. Från deras irrvägar och kortslutningar uppstod gnistor som trollband och ekande ljud av ringa eller oerhörd betydelse. Ljud som liknade språk men som inte förmedlade begripliga meningar, inte ens för dem som kunde tyda främmande språk i realtid; de så kallade universalglotterna. Och så fortlöpte verkligheten. Kopparspiralerna skars av tidens tand längs med den osynliga (men högst verkliga) mittskåran under loppet av många tusentals år. Fåglar sjöng."
A2: "Under de första åren av det här århundradet ställde en resebyrå på Nevskij prospekt ut en tre fot lång modell av en ekbrun internationell sovvagn. Dess fina likhet med originalet överträffade vida den målade plåten i mina leksakståg. Tyvärr var vagnen inte till salu. Man kunde skönja den blå stoppningen inuti, vagnsväggarnas buktande läderbeklädnad, de polerade panelerna, infattade speglar, tulpanformade läslampor och andra fantastiska detaljer. Breda fönster omväxlande med smalare, enkla eller dubbla, och en del av dem var av mattslipat glas. I några kupéer var sängarna bäddade."
A3: Den här texten känns julig. Den får mig att tänka på trumslagarpojka, tennsoldater och dylikt.
B1: Har bara sovit fyra timmar.
B2: "Fyra dussin elektriskt ledande kopparspiraler snurrade på ett synkroniserat vis, ett astronomiskt fickur. Från deras irrvägar och kortslutningar uppstod gnistor som trollband och ekande ljud av ringa eller oerhörd betydelse. Ljud som liknade språk men som inte förmedlade begripliga meningar, inte ens för dem som kunde tyda främmande språk i realtid; de så kallade universalglotterna. Och så fortlöpte verkligheten. Kopparspiralerna skars av tidens tand längs med den osynliga (men högst verkliga) mittskåran under loppet av många tusentals år. Fåglar sjöng."
fredag 28 december 2012
litterär adventskalender, lucka 19
I årets lucka 13 berättade jag att jag för första gången läst en kalenderbok innan kalendern kommit till ända. Nu har det dock skett igen, då jag precis läste ut "Blinda solrosor", årets lucka 6.
En recensent på goodreads formulerade det väl när han eller hon skrev att "Blinda solrosor" är skickligt skriven men saknar färg, vilket jag tycker stämmer bra. Jag ser inte det nödvändigtvis som något dåligt, det är mest ett konstaterande. Boken avhandlar krigsfasor under Franco-regimen och då är det egentligen passande att ämnesvalet har företräde. Den saknar färg ungefär som svartvita filmer saknar färg, skulle jag säga.
Detta var antagligen min sista bok för i år. Mer läsande i januari.
En recensent på goodreads formulerade det väl när han eller hon skrev att "Blinda solrosor" är skickligt skriven men saknar färg, vilket jag tycker stämmer bra. Jag ser inte det nödvändigtvis som något dåligt, det är mest ett konstaterande. Boken avhandlar krigsfasor under Franco-regimen och då är det egentligen passande att ämnesvalet har företräde. Den saknar färg ungefär som svartvita filmer saknar färg, skulle jag säga.
Detta var antagligen min sista bok för i år. Mer läsande i januari.
tisdag 25 december 2012
litterär adventskalender, lucka 18
A1: Lars Olson och Anna Josephson (red.), Hjärnan
A2: "Det anläggs nämligen ett stort överskott av nervceller och nervfibrer, kanske dubbelt så många som slutligen blir kvar. Bara de mest använda nerverna och deras synapser överlever. Ett exempel är barnets språkutveckling. Ett barn som är yngre än sex månader kan skilja på alla slags språkljud och i princip lära sig alla språk lika lätt. Om man talar koreanska eller swahili till ett svenskt barn kan det uppfatta förändringar av språkets ljud och rytm. Det kan man visa genom att låta barnet suga på en napp som registrerar barnets sugningar. Men efter ett halvår blir barnet mer och mer likgiltigt för andra språk än det modersmål som det exponerats för. Sannolikt är utvecklingen av detta selektiva intresse för modersmålet ett resultat både av bortsortering av onödiga nervkretsar och förstärkning av dem som specifikt behövs. Ett japanskt barn som aldrig får höra r- och l-ljud kan som vuxen ha svårt att skilja dessa åt."
A3: Hjärnans utveckling är spännande. Vill försöka ta till mig de svenska populärvetenskapliga titlar som finns på området. Titeln ovan var en av tre bokjulklappar!
B1: Har precis sett Gone baby gone. Ben Affleck är bättre som regissör än som skådespelare.
B2: "Skallran gav rasslande ljud ifrån sig. Barnet satt i sin spjälsäng och viftade vilt med händerna mot sina föräldrar. Det hade ett runt och mjukt ansikte, med smilgropar i kinderna. Lena, Jacob och barnpsykologen Annica stod samlade och observerade. 'Jag förstår inte', sa Lena. 'Hur kan hon vara så otroligt tyst. Hon är väl inte skadad, hon ser ut att må bra och hon äter och rör på sig. Jacob hörde joller för en månad sen.' Jacob nickade, utan att avbryta. 'Är det inte konstigt? Barn ska ju låta. Hur kan det inte höras något.' Annica sänkte sig till barnets ögonhöjd och log. Barnet log tillbaka och sträckte sin hand mot Annicas leende ansikte. 'Jollret är förstås en viktig funktion och en naturlig och universal komponent hos småbarn. Men det viktigaste av allt är anknytningen mellan henne och er som föräldrar. Det är avgörande för hela den fortsatta utvecklingen. Jag kan inte säga varför skrattet är borta, men... Jag ser inga tecken på att något skulle vara fel i övrigt och då finns det egentligen inga skäl för att inte jollret ska komma tillbaka förr eller senare.'"
A2: "Det anläggs nämligen ett stort överskott av nervceller och nervfibrer, kanske dubbelt så många som slutligen blir kvar. Bara de mest använda nerverna och deras synapser överlever. Ett exempel är barnets språkutveckling. Ett barn som är yngre än sex månader kan skilja på alla slags språkljud och i princip lära sig alla språk lika lätt. Om man talar koreanska eller swahili till ett svenskt barn kan det uppfatta förändringar av språkets ljud och rytm. Det kan man visa genom att låta barnet suga på en napp som registrerar barnets sugningar. Men efter ett halvår blir barnet mer och mer likgiltigt för andra språk än det modersmål som det exponerats för. Sannolikt är utvecklingen av detta selektiva intresse för modersmålet ett resultat både av bortsortering av onödiga nervkretsar och förstärkning av dem som specifikt behövs. Ett japanskt barn som aldrig får höra r- och l-ljud kan som vuxen ha svårt att skilja dessa åt."
A3: Hjärnans utveckling är spännande. Vill försöka ta till mig de svenska populärvetenskapliga titlar som finns på området. Titeln ovan var en av tre bokjulklappar!
B1: Har precis sett Gone baby gone. Ben Affleck är bättre som regissör än som skådespelare.
B2: "Skallran gav rasslande ljud ifrån sig. Barnet satt i sin spjälsäng och viftade vilt med händerna mot sina föräldrar. Det hade ett runt och mjukt ansikte, med smilgropar i kinderna. Lena, Jacob och barnpsykologen Annica stod samlade och observerade. 'Jag förstår inte', sa Lena. 'Hur kan hon vara så otroligt tyst. Hon är väl inte skadad, hon ser ut att må bra och hon äter och rör på sig. Jacob hörde joller för en månad sen.' Jacob nickade, utan att avbryta. 'Är det inte konstigt? Barn ska ju låta. Hur kan det inte höras något.' Annica sänkte sig till barnets ögonhöjd och log. Barnet log tillbaka och sträckte sin hand mot Annicas leende ansikte. 'Jollret är förstås en viktig funktion och en naturlig och universal komponent hos småbarn. Men det viktigaste av allt är anknytningen mellan henne och er som föräldrar. Det är avgörande för hela den fortsatta utvecklingen. Jag kan inte säga varför skrattet är borta, men... Jag ser inga tecken på att något skulle vara fel i övrigt och då finns det egentligen inga skäl för att inte jollret ska komma tillbaka förr eller senare.'"
litterär adventskalender, lucka 17
Detta projekt gick ju inte riktigt som förväntat. Julafton har passerat och jag är fortfarande på lucka 17.
Det får helt enkelt bli en sillmjölkevariant där jag avslutar de sista luckorna i den takt det tar.
Det får helt enkelt bli en sillmjölkevariant där jag avslutar de sista luckorna i den takt det tar.
söndag 23 december 2012
litterär adventskalender, lucka 16
A1: Emanuel Lasker, Sunt förnuft i schack
A2: "Denna princip kan endast följas approximativt i det verkliga livet, och i schack inte ens det. Ty hur fint schackspelet än är uttänkt, så fint uttänkt är det på långt när inte, att det kan ge uttryck åt ekonomiprincipen i dess rena form. Den som strävar efter framgång i schack, måste då och då kränka ekonomiprincipen nämligen i de många fall då brott mot principen inte skulle förändra partiets praktiska resultat. Men vanan att tillämpa principen är bra och nyttig, ja en kulturbragd, ty den innebär att man sätter värde på det värdefulla."
A3: Originaltiteln är "Gesunder Menschenverstand im Schach". Detta ska vara en schacktitel av rang.
B1: Det är nu julnatt och tystnad råder i staden.
B2: "Rotsystem förgrenar sig in i det ofattbara. Trådlika hyfer måtte det vara, och illa menade intentioner som i dess minimala gångar förstockat sig. För gångar bör det väl kunna sägas bli, där i myllan som rötterna tränger sig fram. Dock aldrig mot markytan. Den klara luften skys. Jordens mörker är det enda rena."
A2: "Denna princip kan endast följas approximativt i det verkliga livet, och i schack inte ens det. Ty hur fint schackspelet än är uttänkt, så fint uttänkt är det på långt när inte, att det kan ge uttryck åt ekonomiprincipen i dess rena form. Den som strävar efter framgång i schack, måste då och då kränka ekonomiprincipen nämligen i de många fall då brott mot principen inte skulle förändra partiets praktiska resultat. Men vanan att tillämpa principen är bra och nyttig, ja en kulturbragd, ty den innebär att man sätter värde på det värdefulla."
A3: Originaltiteln är "Gesunder Menschenverstand im Schach". Detta ska vara en schacktitel av rang.
B1: Det är nu julnatt och tystnad råder i staden.
B2: "Rotsystem förgrenar sig in i det ofattbara. Trådlika hyfer måtte det vara, och illa menade intentioner som i dess minimala gångar förstockat sig. För gångar bör det väl kunna sägas bli, där i myllan som rötterna tränger sig fram. Dock aldrig mot markytan. Den klara luften skys. Jordens mörker är det enda rena."
litterär adventskalender, lucka 15
A1: Lina Wolff, Bret Easton Ellis och de andra hundarna
A2: "Redan från början stod våra roller för middagen klara. Jag var bjuden i egenskap av länk, och Valentino Coraggioso var bjuden i egenskap av appendix. Bara Cambó var bjuden i egenskap av sig själv. Moreau vände sig enbart till henne när hon pratade. Hon frågade hur Alba trivdes i Barcelona, var hon ursprungligen kom ifrån och hur det kom sig att hon börjat skriva. Cambó svarade enstavigt. Moreau la upp lasagne på våra tallrikar och hällde upp vin i våra glas. Cambó frågade något om Moreau, och Moreau svarade. Samtalet kändes trögt ända fram till kaffet."
A3: Människor som skaver sig mot tillvaron?
B1: Har trötta ögon.
B2: "'Hur kan människans kind vara så slät, när den består av så många hundratals porer, fördjupningar i huden. Kan du förklara detta för mig, Florentina.', sade Jules. Men det gjorde hon inte. Hon satt tyst. Hennes blus frasade med vinden och hon vred en lösryckt dörrknopp i sin högra hand. 'Du pratar om det mikroskopiska. Vem bryr sig om det mikroskopiska. Porerna syns inte på avstånd, men slätheten gör med all önskvärd styrka.' Jules reste på sig. Inget frasande uppstod från hans kläder, bara svepande. Från sin mörklila sammetsrock grävde han fram en dörrknopp och satte i Florentinas lediga hand."
A2: "Redan från början stod våra roller för middagen klara. Jag var bjuden i egenskap av länk, och Valentino Coraggioso var bjuden i egenskap av appendix. Bara Cambó var bjuden i egenskap av sig själv. Moreau vände sig enbart till henne när hon pratade. Hon frågade hur Alba trivdes i Barcelona, var hon ursprungligen kom ifrån och hur det kom sig att hon börjat skriva. Cambó svarade enstavigt. Moreau la upp lasagne på våra tallrikar och hällde upp vin i våra glas. Cambó frågade något om Moreau, och Moreau svarade. Samtalet kändes trögt ända fram till kaffet."
A3: Människor som skaver sig mot tillvaron?
B1: Har trötta ögon.
B2: "'Hur kan människans kind vara så slät, när den består av så många hundratals porer, fördjupningar i huden. Kan du förklara detta för mig, Florentina.', sade Jules. Men det gjorde hon inte. Hon satt tyst. Hennes blus frasade med vinden och hon vred en lösryckt dörrknopp i sin högra hand. 'Du pratar om det mikroskopiska. Vem bryr sig om det mikroskopiska. Porerna syns inte på avstånd, men slätheten gör med all önskvärd styrka.' Jules reste på sig. Inget frasande uppstod från hans kläder, bara svepande. Från sin mörklila sammetsrock grävde han fram en dörrknopp och satte i Florentinas lediga hand."
litterär adventskalender, lucka 14
A1: Charlotte Brontë, Jane Eyre
A2: "'I wonder with feelings you came to me to-night,' she said, when she had examined me for a while. 'I wonder what thoughts were busy in your heart during all the hours you sit in yonder room with the fine people flitting before you like shapes in a magic-lantern: just as little sympathetic communion passing between you and them as if they were really mere shadows of human forms, and not the actual substance.'"
A3: Yonder room...
B1: Håller på att laga pirogfyllning, mina händer luktar kål och lök!
B2: "Så satt han fastkilad i en klunga av tjugofem personer. De var alla minst tjugo centimeter längre än vad han var och marscherade framåt slätten med bestämdhet. De var faktiskt så tätt sammanslutna att hans fötter inte rörde vid marken, nej, de dinglade fritt som hos en marionettdocka. 'Vart... Vart är vi på väg? Vad händer där borta?' Samtliga tjugofem svarade genom att inte svara alls."
A2: "'I wonder with feelings you came to me to-night,' she said, when she had examined me for a while. 'I wonder what thoughts were busy in your heart during all the hours you sit in yonder room with the fine people flitting before you like shapes in a magic-lantern: just as little sympathetic communion passing between you and them as if they were really mere shadows of human forms, and not the actual substance.'"
A3: Yonder room...
B1: Håller på att laga pirogfyllning, mina händer luktar kål och lök!
B2: "Så satt han fastkilad i en klunga av tjugofem personer. De var alla minst tjugo centimeter längre än vad han var och marscherade framåt slätten med bestämdhet. De var faktiskt så tätt sammanslutna att hans fötter inte rörde vid marken, nej, de dinglade fritt som hos en marionettdocka. 'Vart... Vart är vi på väg? Vad händer där borta?' Samtliga tjugofem svarade genom att inte svara alls."
litterär adventskalender, lucka 13
Idag är det lilljulafton. Man skulle kunna argumentera för att min adventskalender ligger efter. En god nyhet är dock att jag i år gjort något som är en första-gångs-upplevelse för dessa kalendrar, nämligen att jag läst ut en av kalenderböckerna redan innan året är slut.
Boken i fråga är Anders Mildners "Koltrasten som trodde att den var en ambulans", som alltså är årets lucka 3.
... Den var helt okej.
Boken i fråga är Anders Mildners "Koltrasten som trodde att den var en ambulans", som alltså är årets lucka 3.
... Den var helt okej.
lördag 15 december 2012
litterär adventskalender, lucka 12
A1: Junot Díaz, This is how you lose her
A2: "Talk about a total mystery. Wasn't like my brother had some incredible work ethic that needed exercising. The only job Rafa had ever had was pumping to the Old Bridge whitekids, and even on that front he'd been super chill. If he wanted to keep busy he could have gone back to that - it would have been easy, and I told him so. We still knew a lot of whitekids over in Cliffwood Beach and Laurence Harbor, a whole dirtbag clientele, but he wouldn't do it. What kind of legacy is that?"
A3: "The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao" var bra, har sett fram emot ny bok. Språket känns väldigt karakteristiskt för Diaz.
B1: Skrattar förryckt. Tiden är knapp.
B2: "Ett ärr för gången då hon smällde igen dörren på mig. Ett andra ärr för gången då jag sprang ut ur lägenhetshuset och hon försökte träffa mig med mina egna ägodelar. Brödkniven gjorde jobbet, som projektil ävet iväghuttad. Jag utbrast i för mig otypiska kvidanden. Och du ska veta. Det gjorde hon också, för just då ångrade hon sig på en gång. Rent av hade hon till och med ångrat sig före eller samtidigt som hon stod där i fönstret och med långa armar sträckte sig efter det närmsta som fanns tillgängligt. Men, hon ångrade sig inte så djupt att hon inte gjorde om det igen en vecka senare."
A2: "Talk about a total mystery. Wasn't like my brother had some incredible work ethic that needed exercising. The only job Rafa had ever had was pumping to the Old Bridge whitekids, and even on that front he'd been super chill. If he wanted to keep busy he could have gone back to that - it would have been easy, and I told him so. We still knew a lot of whitekids over in Cliffwood Beach and Laurence Harbor, a whole dirtbag clientele, but he wouldn't do it. What kind of legacy is that?"
A3: "The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao" var bra, har sett fram emot ny bok. Språket känns väldigt karakteristiskt för Diaz.
B1: Skrattar förryckt. Tiden är knapp.
B2: "Ett ärr för gången då hon smällde igen dörren på mig. Ett andra ärr för gången då jag sprang ut ur lägenhetshuset och hon försökte träffa mig med mina egna ägodelar. Brödkniven gjorde jobbet, som projektil ävet iväghuttad. Jag utbrast i för mig otypiska kvidanden. Och du ska veta. Det gjorde hon också, för just då ångrade hon sig på en gång. Rent av hade hon till och med ångrat sig före eller samtidigt som hon stod där i fönstret och med långa armar sträckte sig efter det närmsta som fanns tillgängligt. Men, hon ångrade sig inte så djupt att hon inte gjorde om det igen en vecka senare."
litterär adventskalender, lucka 11
A1: Muriel Spark, The Prime of Miss Jean Brodie
A2: "'Of course the liaison was suspected. Perhaps you girls knew about it. You, Sandy, had a faint idea... but nobody could prove what was between Gordon Lowther and myself. It was never proved. It was not on those grounds that I was betrayed. I should like to know who betrayed me. It is incredible that it should have been one of my own girls. I often wonder if it was poor Mary. Perhaps I should have been nicer to Mary. Well, it was tragic about Mary, I pictured that fire, that poor girl. I can't see how Mary could have betrayed me, though.'"
A3: Har blivit film med Maggie Smith i huvudrollen.
B1: En halmgris stirrar in i mina ögon.
B2: "Med långa mästerkniven högg han i sitt offer och sprang sedan snabbt ifrån brottsplatsen, ner mot kajorna där en motorbåt stod förtöjd. Elias var redan på plats och snart lämnade de stadsbilden bakom sig. Hur snabbt skedde inte allt detta. I ena stunden fullt aktiv och lycklig, i nästa ett hjälplöst och nedstucket offer. Så nyligen var hon nedstucken att blod fortfarande rann i rännilarna. Den långa mästerkniven släpptes ner i havet någonstans. Elias styrde bortåt."
A2: "'Of course the liaison was suspected. Perhaps you girls knew about it. You, Sandy, had a faint idea... but nobody could prove what was between Gordon Lowther and myself. It was never proved. It was not on those grounds that I was betrayed. I should like to know who betrayed me. It is incredible that it should have been one of my own girls. I often wonder if it was poor Mary. Perhaps I should have been nicer to Mary. Well, it was tragic about Mary, I pictured that fire, that poor girl. I can't see how Mary could have betrayed me, though.'"
A3: Har blivit film med Maggie Smith i huvudrollen.
B1: En halmgris stirrar in i mina ögon.
B2: "Med långa mästerkniven högg han i sitt offer och sprang sedan snabbt ifrån brottsplatsen, ner mot kajorna där en motorbåt stod förtöjd. Elias var redan på plats och snart lämnade de stadsbilden bakom sig. Hur snabbt skedde inte allt detta. I ena stunden fullt aktiv och lycklig, i nästa ett hjälplöst och nedstucket offer. Så nyligen var hon nedstucken att blod fortfarande rann i rännilarna. Den långa mästerkniven släpptes ner i havet någonstans. Elias styrde bortåt."
litterär adventskalender, lucka 10
A1: Elisabeth Åsbrink, Och i Wienerwald står träden kvar
A2: "Om det inte redan tidigare hade formulerats som en regel, satte Pepi nu upp premisserna för deras brevväxling: ge oss vardagen, ge oss framsteg, ge oss enkla vardagliga fakta om vännerna, maten, vädret, skidföret och temperaturen i badvattnet. Skriv inget om traktens nazimöten, om vad som står i tidningarna, om politik eller det nyss utbrutna krigets utveckling. Ge oss utsikten från ditt fönster så att också vi kan se den, samtalen över havregrynsgröten så att också vi kan sitta där och hälla vit mjölk över äppelmos varje morgon, ge oss dagarna på fälten så att det skulle kunna vara våra dagar, våra leriga skor och våra värkande muskler."
A3: Åsbrinks upplägg är ett av få på senare tid som fått mig intresserad att vilja läsa om det andra världskriget, kanske med undantag för Sem-Sandberg. Jag får bra intryck från prosan.
B1: Konsumtion. 900 gram importerad konfekt.
B2: "Naken på en sten satt han och formulerade prioriteringsordningar för sin med yllerock påklädde samtalspartner. Värme, sa han, det är absolut nödvändigt. Bokstavlig värme och mellanmänsklig värme likaså. Kost och logi förmodar jag är självskrivet. Samtalspartnern nickade och svarade med långa utsvävningar om hur det var att leva under omständigheter där allt detta redan fanns fullt tillgängligt. Vänskap och elektricitet inom armlängds avstånd. Kokta rödbetor med smör samt Felicia och utgården. Det var fint att ha det väl förspänt, materiellt och socialt, sade samtalspartnern. Andligheten kunde dock komma i kläm vid tillfällen. Så andligheten ock, det får han se till att ha på sin prioriteringsordning."
A2: "Om det inte redan tidigare hade formulerats som en regel, satte Pepi nu upp premisserna för deras brevväxling: ge oss vardagen, ge oss framsteg, ge oss enkla vardagliga fakta om vännerna, maten, vädret, skidföret och temperaturen i badvattnet. Skriv inget om traktens nazimöten, om vad som står i tidningarna, om politik eller det nyss utbrutna krigets utveckling. Ge oss utsikten från ditt fönster så att också vi kan se den, samtalen över havregrynsgröten så att också vi kan sitta där och hälla vit mjölk över äppelmos varje morgon, ge oss dagarna på fälten så att det skulle kunna vara våra dagar, våra leriga skor och våra värkande muskler."
A3: Åsbrinks upplägg är ett av få på senare tid som fått mig intresserad att vilja läsa om det andra världskriget, kanske med undantag för Sem-Sandberg. Jag får bra intryck från prosan.
B1: Konsumtion. 900 gram importerad konfekt.
B2: "Naken på en sten satt han och formulerade prioriteringsordningar för sin med yllerock påklädde samtalspartner. Värme, sa han, det är absolut nödvändigt. Bokstavlig värme och mellanmänsklig värme likaså. Kost och logi förmodar jag är självskrivet. Samtalspartnern nickade och svarade med långa utsvävningar om hur det var att leva under omständigheter där allt detta redan fanns fullt tillgängligt. Vänskap och elektricitet inom armlängds avstånd. Kokta rödbetor med smör samt Felicia och utgården. Det var fint att ha det väl förspänt, materiellt och socialt, sade samtalspartnern. Andligheten kunde dock komma i kläm vid tillfällen. Så andligheten ock, det får han se till att ha på sin prioriteringsordning."
litterär adventskalender, lucka 9
Ceci n'est pas un livre, part 1
Daring book for girls av chicklitdesigns@etsy
Är det en fisk? Ett flygplan? En bok eller en väska?
Curator: Anna
Är det en fisk? Ett flygplan? En bok eller en väska?
Curator: Anna
lördag 8 december 2012
litterär adventskalender, lucka 7
A1: Ngũgĩ wa Thiong'o, Om icke vetekornet
A2: "Snart skulle han få möta dem. Denna tanke tycktes gjuta kraft i hans trötta lemmar, och det märktes på hur han försökte gå fortare och fortare, så att hans snabba steg drog upp moln av damm. Gikonyo hade längtat efter den här stunden med stigande förtvivlan varje dag. Längtan hade varit outhärdlig de första dagarna av interneringen. Då hade internerna brukat sjunga trotsigt om nätterna och skrattat de vita hånfullt rätt i ansiktet. Några interner blev slagna. De blev alla noggrant förhörda av regeringstjänstemän, vilkas makt låg redan ideras mystiska benämning - Specialavdelning. Internerna hade kommit överens om att inte avslöja eden eller ge några detaljer om Mau Mau: hur skulle någon kunna yppa den sammansvetsande kraften hos Agikuyu i deras krav om afrikansk frihet? De utstod all ondska från de vita i tron att den, som uthärdade till slutet, skulle bära segerkransen."
A3: Denna titel köpte Anna till mig som bokfynd från antikvariatet vid stadsbiblioteket i Lund, innan det hann stänga igen. Ett slags bokslut i bildig och bokstavlig bemärkelse.
B1: Jag önskar att mitt Casio-piano kunde 1) loopa inspelade stycken på obestämd tid och 2) tillåta att BPM på inspelade stycken kunde sänkas och höjas. Detta är funktioner jag ska hålla utkik efter. Just det, jag har antagligen öroninflammation. Kan vara värt att nämna.
B2: "Sådan var hanns innterliga värme, att den tycktes skänka ett sken över hela hans uppenbarelse. Den fick människor att liksom ty sig till honom, han hade en sådan dragningskraft. Louise sade till honom: jag brukar inte prata på det här viset med andra människor, men tillsammans med dig känns det som att jag är avslappnad och kan tillåtas vara mig själv. Jochen sade till honom: du har ett sätt att nå ut till människor som s¨vitt jag saknar motstycke i vårt lilla samhälle. Han lät sig inte bli synligt påverkad av dessa ord, men de utgjorde för en bekräftelse för honom att hans uppoffring var rättfärdigad. Spillda droppar var inte för intet. Firas sade till honom: om det är något du döljer så döljer du det väl."
A2: "Snart skulle han få möta dem. Denna tanke tycktes gjuta kraft i hans trötta lemmar, och det märktes på hur han försökte gå fortare och fortare, så att hans snabba steg drog upp moln av damm. Gikonyo hade längtat efter den här stunden med stigande förtvivlan varje dag. Längtan hade varit outhärdlig de första dagarna av interneringen. Då hade internerna brukat sjunga trotsigt om nätterna och skrattat de vita hånfullt rätt i ansiktet. Några interner blev slagna. De blev alla noggrant förhörda av regeringstjänstemän, vilkas makt låg redan ideras mystiska benämning - Specialavdelning. Internerna hade kommit överens om att inte avslöja eden eller ge några detaljer om Mau Mau: hur skulle någon kunna yppa den sammansvetsande kraften hos Agikuyu i deras krav om afrikansk frihet? De utstod all ondska från de vita i tron att den, som uthärdade till slutet, skulle bära segerkransen."
A3: Denna titel köpte Anna till mig som bokfynd från antikvariatet vid stadsbiblioteket i Lund, innan det hann stänga igen. Ett slags bokslut i bildig och bokstavlig bemärkelse.
B1: Jag önskar att mitt Casio-piano kunde 1) loopa inspelade stycken på obestämd tid och 2) tillåta att BPM på inspelade stycken kunde sänkas och höjas. Detta är funktioner jag ska hålla utkik efter. Just det, jag har antagligen öroninflammation. Kan vara värt att nämna.
B2: "Sådan var hanns innterliga värme, att den tycktes skänka ett sken över hela hans uppenbarelse. Den fick människor att liksom ty sig till honom, han hade en sådan dragningskraft. Louise sade till honom: jag brukar inte prata på det här viset med andra människor, men tillsammans med dig känns det som att jag är avslappnad och kan tillåtas vara mig själv. Jochen sade till honom: du har ett sätt att nå ut till människor som s¨vitt jag saknar motstycke i vårt lilla samhälle. Han lät sig inte bli synligt påverkad av dessa ord, men de utgjorde för en bekräftelse för honom att hans uppoffring var rättfärdigad. Spillda droppar var inte för intet. Firas sade till honom: om det är något du döljer så döljer du det väl."
litterär adventskalender, lucka 6
A1: Alberto Méndez, Blinda solrosor
A2: "När han kom in i rättssalen konstaterade han att allt var sig likt: på podiet överste Eymar flankerad av kapten Martínez och fänrik Rioboo, och i en skolbänk framför dem albinon, upptagen med att skugga fanor. Men nära ingången till salen, på en ranglig kaféstol, insvept i en luggsliten persianpäls, med en handväska i famnen och allvarlig uppsyn, satt en åldrad kvinna och följde honom med blicken. På sekreterarens myndiga order uppgav han sina personuppgifter och förblev stående framför podiet men försökte undvika att hans stelhet skulle tas för att han stod i givakt. En gest från översten avbröt den rutinmässiga uppläsningen av anklagelserna mot honom, och efter en kort tytsnad:"
A3: Jag trodde först att detta var en latinamerikansk titel men den visade sig vara spansk. Jag tror detta är det första utdraget i både den förra och nuvarande kalendern som slutar abrupt (i det här fallet med ett kolon). Jag är inte helt säker på vad som menas med att skugga fanor. Håller karaktären på att rita flaggor eller vad.
B1: När jag arbetar som mest får jag en större uppskattning för att ta tillvara på den fria tid som finns när jag väl får den. Det vore rimligare om fri tid uppskattades mer av de som hade mycket av den och därför kunde uträtta mer, men så är nog inte riktigt fallet.
B2: "Med långa kolstift ritade pojken två stora, intelligenta korpar. Pojken ansåg att dessa fåglar var benägna att stjäla gyllene föremål och också öppna lås med viss färdighet och försökte återge detta med grafiska tekniker. Flickan mitt emot hade även hon kolstift, men snarare än att rita intelligenta korpar skrev hon ord som förklarade korparnas universum. Där fanns ord som hon sett vuxna människor skriva, liksom ord som hon skapat för stunden. På papperet fanns ingen särskiljning. Den ena korpen stal. FÅGEL. Den andra korpen öppnade lås. FUNGE. Efter en stunds gemensamt ritande och skrivande avbröt pojken den tystnad som rått och yttrade följande:"
A2: "När han kom in i rättssalen konstaterade han att allt var sig likt: på podiet överste Eymar flankerad av kapten Martínez och fänrik Rioboo, och i en skolbänk framför dem albinon, upptagen med att skugga fanor. Men nära ingången till salen, på en ranglig kaféstol, insvept i en luggsliten persianpäls, med en handväska i famnen och allvarlig uppsyn, satt en åldrad kvinna och följde honom med blicken. På sekreterarens myndiga order uppgav han sina personuppgifter och förblev stående framför podiet men försökte undvika att hans stelhet skulle tas för att han stod i givakt. En gest från översten avbröt den rutinmässiga uppläsningen av anklagelserna mot honom, och efter en kort tytsnad:"
A3: Jag trodde först att detta var en latinamerikansk titel men den visade sig vara spansk. Jag tror detta är det första utdraget i både den förra och nuvarande kalendern som slutar abrupt (i det här fallet med ett kolon). Jag är inte helt säker på vad som menas med att skugga fanor. Håller karaktären på att rita flaggor eller vad.
B1: När jag arbetar som mest får jag en större uppskattning för att ta tillvara på den fria tid som finns när jag väl får den. Det vore rimligare om fri tid uppskattades mer av de som hade mycket av den och därför kunde uträtta mer, men så är nog inte riktigt fallet.
B2: "Med långa kolstift ritade pojken två stora, intelligenta korpar. Pojken ansåg att dessa fåglar var benägna att stjäla gyllene föremål och också öppna lås med viss färdighet och försökte återge detta med grafiska tekniker. Flickan mitt emot hade även hon kolstift, men snarare än att rita intelligenta korpar skrev hon ord som förklarade korparnas universum. Där fanns ord som hon sett vuxna människor skriva, liksom ord som hon skapat för stunden. På papperet fanns ingen särskiljning. Den ena korpen stal. FÅGEL. Den andra korpen öppnade lås. FUNGE. Efter en stunds gemensamt ritande och skrivande avbröt pojken den tystnad som rått och yttrade följande:"
litterär adventskalender, lucka 5
A1: Yun Hûng-Gil, Regnperioden
A2: "Skogvaktarn höjde rösten. Men det verkade som om problemet inte längre gällde om han skulle skicka iväg mig eller inte. Far blinkade på måfå åt det håll där jag befann mig. Det var signalen att jag snabbt skulle ta och ge mig av. För att rädda skinnet började jag fly genom skogen ner i dalgången. Då jag hade kommit så långt att jag var utom räckhåll för skogvaktarens blickar väntade jag på far. Jag förväntade mig att han skulle smita och dyka upp när som helst."
A3: Baksidetexten till denna bok är i stort sett en metafor. "Regnet började ösa ner så snart ärtskörden var bärgad och hade nu pågått utan uppehåll i flera dagar." Koreakriget avses, är min uppfattning.
B1: När jag arbetar som mest får jag en större uppskattning för att ta tillvara på den fria tid som finns när jag väl får den. Det vore rimligare om fri tid uppskattades mer av de som hade mycket av den och därför kunde uträtta mer, men så är nog inte riktigt fallet.
B2: "Ett fyrtorn svepte långsamt med sin sökande ljuskägla över det stilla havet. Den svepte en första gång. Mörker och stillhet upptäcktes. Den svepte en andra gång. Ännu mer mörker och stillhet upptäcktes, vilket till sin natur inte skiljde sig nämnvärt åt vad som tidigare betraktats. I dessa trakter var nämligen vattnet och himlen förenade. På dagtid hade de samma gråblå färg, på nattetid var de lika svarta, mörka och stilla. Krusningar på ytan skedde i den takt också moln diskret drog över himlen."
A2: "Skogvaktarn höjde rösten. Men det verkade som om problemet inte längre gällde om han skulle skicka iväg mig eller inte. Far blinkade på måfå åt det håll där jag befann mig. Det var signalen att jag snabbt skulle ta och ge mig av. För att rädda skinnet började jag fly genom skogen ner i dalgången. Då jag hade kommit så långt att jag var utom räckhåll för skogvaktarens blickar väntade jag på far. Jag förväntade mig att han skulle smita och dyka upp när som helst."
A3: Baksidetexten till denna bok är i stort sett en metafor. "Regnet började ösa ner så snart ärtskörden var bärgad och hade nu pågått utan uppehåll i flera dagar." Koreakriget avses, är min uppfattning.
B1: När jag arbetar som mest får jag en större uppskattning för att ta tillvara på den fria tid som finns när jag väl får den. Det vore rimligare om fri tid uppskattades mer av de som hade mycket av den och därför kunde uträtta mer, men så är nog inte riktigt fallet.
B2: "Ett fyrtorn svepte långsamt med sin sökande ljuskägla över det stilla havet. Den svepte en första gång. Mörker och stillhet upptäcktes. Den svepte en andra gång. Ännu mer mörker och stillhet upptäcktes, vilket till sin natur inte skiljde sig nämnvärt åt vad som tidigare betraktats. I dessa trakter var nämligen vattnet och himlen förenade. På dagtid hade de samma gråblå färg, på nattetid var de lika svarta, mörka och stilla. Krusningar på ytan skedde i den takt också moln diskret drog över himlen."
tisdag 4 december 2012
litterär adventskalender, lucka 3
A1: Anders Mildner, Koltrasten som trodde att den var en ambulans
A2: "I början av 1700-talet kom den något misslyckade engelske dramatikern John Dennis på ett banbrytande sätt att framkalla åskmuller - i en uppsättning lät han scenarbetare skaka stora kopparplåtar mellan sig, varpå ett dovt mullrande hördes. Tricket imponerade betydligt mer på teatervärlden än pjäsen i sig, som lades ner efter bara ett par föreställningar. När andra regissörer omedelbart började använda kopparplåtar i sina pjäser, utbrast en sur Dennis: 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder', varpå uttrycket 'stealing one's thunder' myntades."
A3: Av misstag trodde Anna att vi hade diskuterat denna titel och att jag var intresserad av den. Vilket inte intresserade mig från att bli intresserad av den iallafall. Inledningsvis fick mig titeln att tänka på "Mannen som förväxlade sin fru med en hatt", men detta är något helt annat. Det verkar snarare vara en typ av längre essä om ljudets roll i samhället.
B1: Jag har förätit mig på kvällsmat, känner mig pösig och obekväm.
B2: "John Dennis vankade av och an i sin gamla skrivkammare. 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder!'. Men ingen var där för att höra hans klagan. Lyssnade man särskilt noga och med full koncentration kunde man möjligtvis inbilla sig en halv pust någonstans i ett hörn. 'Wankers and thieves, the lot of them!' fortsatte han, med allt snabbare steg. Medan han var som mest uppe i varv, började han att plocka fram både det ena och det andra udda föremålet. Långa stänger, metallpipor, sängfjädrar, rockknappar, stuvar och filar. Dessa utgjorde arsenalen i den nyinstallerade ljudverkstad, som han var så stolt över."
A2: "I början av 1700-talet kom den något misslyckade engelske dramatikern John Dennis på ett banbrytande sätt att framkalla åskmuller - i en uppsättning lät han scenarbetare skaka stora kopparplåtar mellan sig, varpå ett dovt mullrande hördes. Tricket imponerade betydligt mer på teatervärlden än pjäsen i sig, som lades ner efter bara ett par föreställningar. När andra regissörer omedelbart började använda kopparplåtar i sina pjäser, utbrast en sur Dennis: 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder', varpå uttrycket 'stealing one's thunder' myntades."
A3: Av misstag trodde Anna att vi hade diskuterat denna titel och att jag var intresserad av den. Vilket inte intresserade mig från att bli intresserad av den iallafall. Inledningsvis fick mig titeln att tänka på "Mannen som förväxlade sin fru med en hatt", men detta är något helt annat. Det verkar snarare vara en typ av längre essä om ljudets roll i samhället.
B1: Jag har förätit mig på kvällsmat, känner mig pösig och obekväm.
B2: "John Dennis vankade av och an i sin gamla skrivkammare. 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder!'. Men ingen var där för att höra hans klagan. Lyssnade man särskilt noga och med full koncentration kunde man möjligtvis inbilla sig en halv pust någonstans i ett hörn. 'Wankers and thieves, the lot of them!' fortsatte han, med allt snabbare steg. Medan han var som mest uppe i varv, började han att plocka fram både det ena och det andra udda föremålet. Långa stänger, metallpipor, sängfjädrar, rockknappar, stuvar och filar. Dessa utgjorde arsenalen i den nyinstallerade ljudverkstad, som han var så stolt över."
söndag 2 december 2012
litterär adventskalender, lucka 2
A1: Graham Greene, The Human Factor
A2: "Castle sat down on the edge of the great white bed, and the white owl glared at him beside the white telephone as if it recognized him as an illegal immigrant who had just perched on the edge of this strange continent of snow - even the walls were white and there was a white rug under his feet. He was afraid - afraid for Sam, afraid for Sarah, afraid for himself - fear poured like an invisible gas from the mouth of the silent telephone. He and all he loved were menaced by the mysterious call. The clamour of voices from the living-room seemed now no more than a rumour of distant tribes from beyond the desert of snow. Then the telephone rang. He pushed the white owl to one side and lifted the receiver. "
A3: Utöver att jag har läst att Greene ska vara väldigt bra har jag inte haft mycket kontakt med honom. Och jag har läst om jättebra författare tidigare utan att det lett till roliga läsupplevelser, så det i sig är inte väldigt viktig information. Det här stycket tyckte jag om, dock. Ugglor, snö, rädsla som gas och en karaktär som heter Castle. Verkar lovande.
B1: Det är den första advent och Malmö har under natten blivit helt snötäckt. Det är rätt trevlig stämning faktiskt. Jag är osäker på om jag har några skor som kommer att överleva detta snöväder, vilket bekymrar mig.
B2: "Fem samtal återstod. Giordano hade minutiöst avverkat en lista på telefonnummer som ursprungligen varit tusentals nummer lång. Alla ljud, all förvirring och alla hallå-vem-är-det-jag-pratar-med hade spelats in och noggrant katalogiserats, både digitalt och på slitna men fungerande rullband. De sista fem samtalen skulle alla ringas från en diskret men offentlig plats i stadsparken. Det allmänna i omgivningens karaktär skulle förläna samtalen ett ironiskt djup, resonerade Giordano. Han tog fram sin mobiltelefon och skrev in det femte sista numret. Han tryckte på den gröna luren och avvaktade. Inget svar. Röstbrevlåda enbart. Numret ströks från listan. Därefter ringde han rastlöst upp det fjärde sista numret. Ett klick. En ung kvinna presenterade sig vid sitt förnamn. Giordano svarade: Hallå. Jag vet vem du är. Jag har följt dig."
A2: "Castle sat down on the edge of the great white bed, and the white owl glared at him beside the white telephone as if it recognized him as an illegal immigrant who had just perched on the edge of this strange continent of snow - even the walls were white and there was a white rug under his feet. He was afraid - afraid for Sam, afraid for Sarah, afraid for himself - fear poured like an invisible gas from the mouth of the silent telephone. He and all he loved were menaced by the mysterious call. The clamour of voices from the living-room seemed now no more than a rumour of distant tribes from beyond the desert of snow. Then the telephone rang. He pushed the white owl to one side and lifted the receiver. "
A3: Utöver att jag har läst att Greene ska vara väldigt bra har jag inte haft mycket kontakt med honom. Och jag har läst om jättebra författare tidigare utan att det lett till roliga läsupplevelser, så det i sig är inte väldigt viktig information. Det här stycket tyckte jag om, dock. Ugglor, snö, rädsla som gas och en karaktär som heter Castle. Verkar lovande.
B1: Det är den första advent och Malmö har under natten blivit helt snötäckt. Det är rätt trevlig stämning faktiskt. Jag är osäker på om jag har några skor som kommer att överleva detta snöväder, vilket bekymrar mig.
B2: "Fem samtal återstod. Giordano hade minutiöst avverkat en lista på telefonnummer som ursprungligen varit tusentals nummer lång. Alla ljud, all förvirring och alla hallå-vem-är-det-jag-pratar-med hade spelats in och noggrant katalogiserats, både digitalt och på slitna men fungerande rullband. De sista fem samtalen skulle alla ringas från en diskret men offentlig plats i stadsparken. Det allmänna i omgivningens karaktär skulle förläna samtalen ett ironiskt djup, resonerade Giordano. Han tog fram sin mobiltelefon och skrev in det femte sista numret. Han tryckte på den gröna luren och avvaktade. Inget svar. Röstbrevlåda enbart. Numret ströks från listan. Därefter ringde han rastlöst upp det fjärde sista numret. Ett klick. En ung kvinna presenterade sig vid sitt förnamn. Giordano svarade: Hallå. Jag vet vem du är. Jag har följt dig."
lördag 1 december 2012
litterär adventskalender, lucka 1
Idag är det den första december. I år innebär det bland annat att jag har fått ta på mig ansvaret att föra en adventskalender. Israel har bragt fram detta beslut.
Min adventskalender heter "litterär adventskalender" och är en uppföljare på den litterära nyårskalendern från förra året. Som en påminnelse hade inläggen i den litterära nyårskalendern följande format:
Böckerna som valdes ut var böcker som jag ville läsa under det kommande året (det vill säga 2012). Därmed kopplingen till nyårsfirandet. Samma logik gäller för årets adventskalender, med två skillnader: 1) nedräkningen går till julafton och 2) i den mån jag inte orkar/hinner skriva egna inlägg tar jag mig friheten att länka till/skriva om tocket som kan falla in under taxonomin "litterärt". Just så. Min ambition är dock att både skriva samt söka upp och redovisa böcker jag vill läsa, då det ger ett bokslut för läsandet och skrivandet för året som gått, särskilt då det blir det andra året i rad som jag gör detta. Gästskribenter kommer få utrymme.
Som första lucka tänkte jag därför snabbt redovisa vilka böcker som var med i nyårskalendern förra året och vilka av dem som jag faktiskt sedan läste.
Litterär nyårskalender 2011:
Lucka 10: Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Łódź
Lucka 9: Herman Hesse, Stäppvargen
Lucka 8: Stephen Hawking, A Brief History of Time
Lucka 7: Roberto Bolaño, 2666
Lucka 6: Lotta Lotass, Aerodynamiska tal
Lucka 5: Ryszard Kapuściński, Imperiet
Lucka 4: Siri Hustvedt, The Summer Without Men
Lucka 3: Karl Palmås, Prometheus eller Narcissus? Entreprenören som samhällsomvälvare
Lucka 2: Kate Beaton, Hark! A Vagrant
Lucka 1: Nikolaj Gogol, Döda själar
Av dessa tio läste jag sedan "A Brief History of Time" (fascinerande men bitvis väl opedagogisk), "Aerodynamiska tal" (utmärkt men hade vunnit på att spreta mindre), "The Summer Without Men" (okej, men gav inget bestående intryck) samt delar av "Prometheus eller Narcissus" (verkar intressant) och "Hark! A Vagrant" (väldigt rolig). Inget strålande utfall enbart sett till nummer. Jag är åtminstone fortfarande intresserad av de titlar som förblivit olästa och kommer antagligen basera nya luckor på dem som en kännbar påminnelse till mig själv.
Mina fem bästa läsningar under 2012 har varit följande:
1. Nguyen Ngoc Tu, Fält utan slut
2. Jean Giono, Mannen som planterade träd
3. Lotta Lotass, Tredje flykthastigheten
4. Henrik Bromander, Smålands mörker
5. Émile Durkheim, Självmordet
Min adventskalender heter "litterär adventskalender" och är en uppföljare på den litterära nyårskalendern från förra året. Som en påminnelse hade inläggen i den litterära nyårskalendern följande format:
A1: Författare, Titel
A2: Citat från bok. Varje citat kommer bestå av det längsta stycket från respektive boks mittuppslag.
A3: Mina tankar och förväntningar om boken och citatet.
B1: Mitt humör under tillfället jag skriver det aktuella inlägget.
B2: Ett stycke nyskriven prosa inspirerad av citatet i del A2, som ungefär motsvarar A2 i längd.
Böckerna som valdes ut var böcker som jag ville läsa under det kommande året (det vill säga 2012). Därmed kopplingen till nyårsfirandet. Samma logik gäller för årets adventskalender, med två skillnader: 1) nedräkningen går till julafton och 2) i den mån jag inte orkar/hinner skriva egna inlägg tar jag mig friheten att länka till/skriva om tocket som kan falla in under taxonomin "litterärt". Just så. Min ambition är dock att både skriva samt söka upp och redovisa böcker jag vill läsa, då det ger ett bokslut för läsandet och skrivandet för året som gått, särskilt då det blir det andra året i rad som jag gör detta. Gästskribenter kommer få utrymme.
Som första lucka tänkte jag därför snabbt redovisa vilka böcker som var med i nyårskalendern förra året och vilka av dem som jag faktiskt sedan läste.
Litterär nyårskalender 2011:
Lucka 10: Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Łódź
Lucka 9: Herman Hesse, Stäppvargen
Lucka 8: Stephen Hawking, A Brief History of Time
Lucka 7: Roberto Bolaño, 2666
Lucka 6: Lotta Lotass, Aerodynamiska tal
Lucka 5: Ryszard Kapuściński, Imperiet
Lucka 4: Siri Hustvedt, The Summer Without Men
Lucka 3: Karl Palmås, Prometheus eller Narcissus? Entreprenören som samhällsomvälvare
Lucka 2: Kate Beaton, Hark! A Vagrant
Lucka 1: Nikolaj Gogol, Döda själar
Av dessa tio läste jag sedan "A Brief History of Time" (fascinerande men bitvis väl opedagogisk), "Aerodynamiska tal" (utmärkt men hade vunnit på att spreta mindre), "The Summer Without Men" (okej, men gav inget bestående intryck) samt delar av "Prometheus eller Narcissus" (verkar intressant) och "Hark! A Vagrant" (väldigt rolig). Inget strålande utfall enbart sett till nummer. Jag är åtminstone fortfarande intresserad av de titlar som förblivit olästa och kommer antagligen basera nya luckor på dem som en kännbar påminnelse till mig själv.
Mina fem bästa läsningar under 2012 har varit följande:
1. Nguyen Ngoc Tu, Fält utan slut
2. Jean Giono, Mannen som planterade träd
3. Lotta Lotass, Tredje flykthastigheten
4. Henrik Bromander, Smålands mörker
5. Émile Durkheim, Självmordet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
