Idag är det lilljulafton. Man skulle kunna argumentera för att min adventskalender ligger efter. En god nyhet är dock att jag i år gjort något som är en första-gångs-upplevelse för dessa kalendrar, nämligen att jag läst ut en av kalenderböckerna redan innan året är slut.
Boken i fråga är Anders Mildners "Koltrasten som trodde att den var en ambulans", som alltså är årets lucka 3.
... Den var helt okej.
Visar inlägg med etikett anders mildner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anders mildner. Visa alla inlägg
söndag 23 december 2012
tisdag 4 december 2012
litterär adventskalender, lucka 3
A1: Anders Mildner, Koltrasten som trodde att den var en ambulans
A2: "I början av 1700-talet kom den något misslyckade engelske dramatikern John Dennis på ett banbrytande sätt att framkalla åskmuller - i en uppsättning lät han scenarbetare skaka stora kopparplåtar mellan sig, varpå ett dovt mullrande hördes. Tricket imponerade betydligt mer på teatervärlden än pjäsen i sig, som lades ner efter bara ett par föreställningar. När andra regissörer omedelbart började använda kopparplåtar i sina pjäser, utbrast en sur Dennis: 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder', varpå uttrycket 'stealing one's thunder' myntades."
A3: Av misstag trodde Anna att vi hade diskuterat denna titel och att jag var intresserad av den. Vilket inte intresserade mig från att bli intresserad av den iallafall. Inledningsvis fick mig titeln att tänka på "Mannen som förväxlade sin fru med en hatt", men detta är något helt annat. Det verkar snarare vara en typ av längre essä om ljudets roll i samhället.
B1: Jag har förätit mig på kvällsmat, känner mig pösig och obekväm.
B2: "John Dennis vankade av och an i sin gamla skrivkammare. 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder!'. Men ingen var där för att höra hans klagan. Lyssnade man särskilt noga och med full koncentration kunde man möjligtvis inbilla sig en halv pust någonstans i ett hörn. 'Wankers and thieves, the lot of them!' fortsatte han, med allt snabbare steg. Medan han var som mest uppe i varv, började han att plocka fram både det ena och det andra udda föremålet. Långa stänger, metallpipor, sängfjädrar, rockknappar, stuvar och filar. Dessa utgjorde arsenalen i den nyinstallerade ljudverkstad, som han var så stolt över."
A2: "I början av 1700-talet kom den något misslyckade engelske dramatikern John Dennis på ett banbrytande sätt att framkalla åskmuller - i en uppsättning lät han scenarbetare skaka stora kopparplåtar mellan sig, varpå ett dovt mullrande hördes. Tricket imponerade betydligt mer på teatervärlden än pjäsen i sig, som lades ner efter bara ett par föreställningar. När andra regissörer omedelbart började använda kopparplåtar i sina pjäser, utbrast en sur Dennis: 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder', varpå uttrycket 'stealing one's thunder' myntades."
A3: Av misstag trodde Anna att vi hade diskuterat denna titel och att jag var intresserad av den. Vilket inte intresserade mig från att bli intresserad av den iallafall. Inledningsvis fick mig titeln att tänka på "Mannen som förväxlade sin fru med en hatt", men detta är något helt annat. Det verkar snarare vara en typ av längre essä om ljudets roll i samhället.
B1: Jag har förätit mig på kvällsmat, känner mig pösig och obekväm.
B2: "John Dennis vankade av och an i sin gamla skrivkammare. 'Damn them! They will not let my play run, but they steal my thunder!'. Men ingen var där för att höra hans klagan. Lyssnade man särskilt noga och med full koncentration kunde man möjligtvis inbilla sig en halv pust någonstans i ett hörn. 'Wankers and thieves, the lot of them!' fortsatte han, med allt snabbare steg. Medan han var som mest uppe i varv, började han att plocka fram både det ena och det andra udda föremålet. Långa stänger, metallpipor, sängfjädrar, rockknappar, stuvar och filar. Dessa utgjorde arsenalen i den nyinstallerade ljudverkstad, som han var så stolt över."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
