tarmac

människan når sin kreativa peak

JAG BAKADE EN DEG OCH LA DEN I EN PÅSE

torsdag

ALL MODERN LAYOUT SER UT SÅ HÄR

debattsituation: sebastian tar på sig de konservativa byxorna till kungahusets försvar

Argument: Det är odemokratiskt att ha ett samhälle där någon föds till att bli statschef.
Motargument: Ingen väljer vilken omständighet man föds in i. Ur det perspektivet är det varken mer eller mindre demokratiskt än för vilken annan person som helst. Det är lika odemokratiskt att födas in i social misär.

Argument: Regeringen måste godkänna tronarvingarnas make eller maka. Det är orättvist och förlegat.
Motargument: Men det är åtminstone förankrat i en demokratisk process. Dessutom är det främst en formalitet.

Argument: Att ha en kungafamilj visar omvärlden att man inte är i fas med moderna socioliberala värderingar.
Motargument: Att det finns en statschef som är framtagen på urval av födelseordning kan vara mer eller mindre bra beroende på omständigheterna. Det är inte bra om det är en diktator som Baby Doc. Men under rätt omständigheter kan statschefen eller den andliga ledaren förvalta den folkliga själen och förkroppsliga värderingar. "Omvärlden" verkar visa tolerans och respekt för kejsar Akihito, Dalai Lama och drottning Elizabeth II. Bevisligen är det inte systemet som sådant som är ett problem, det är snarare beroende på ledarna själva och vad de gör av de befogenheter som tilldelats dem.

Argument: Kungahuset kostar en massa pengar.
Motargument: Det gjorde Turning Torso också. Det kostar pengar att upprätthålla ett intressant yttre och att sporra till regional eller statlig tillväxt. Under rätt omständigheter och administration kan det dock vara en god investering på sikt. Brist på tillväxt är något direkt negativt och om ett kungahus kan bidra till att motverka en negativ utveckling så är dess existens berättigad.