A1: Silvia Avallone, Stål
A2: "På en viss typ av fester väntar alla på något liknande. Det var självklart att situationen skulle utvecklas på det sättet. Christiano hade inte alls velat åka till rullskridsbanan, som vanligt ville han till Gilda. Och Alessio hade stirrat på den där satans bänken i över en timme. Det var väntat. Men Mattia visste inte längre vad han skulle hitta på, han såg hur de blev allt aggressivare, hörde hur de höjde rösterna och började förolämpa varandra, och han tänkte: Låt dem bråka. Vad rör det mig?"
A3: Detta är en bok utanför min typiska comfort zone. Brukar vanligtvis styra mig bort från saker som har med tonåringar att göra.
B1: Har druckit mandarinjuice och ätit lite choklad.
B2: "Niccolo var inte sig själv. Han var förvånansvärt tillgänglig faktiskt, vilken annan lördag som helst hade redan varit packad vid det här laget. Han skämtade ofta om sin flytande diet, men nu gick han runt på innegården tillsammans med Forellen och och klagade över att alla tjejer övergivit honom, alla på en gång. Forellen var inte nödvändigtvis en bra lyssnare, men så var inte heller Niccolo en bra talare."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar