representabel

Från och med måndag nästa vecka har jag en nio till fem-arbetsplats. Visserligen som praktikant och inte som heltidsanställd, men ändå med befogenheter och arbetsuppgifter och på ett framgångsrikt, om än inte börsnoterat, företag i hjärtat av Lunds entreprenörskärna. Inledningsvis kommer jag att hantera statistik och empiri, så småningom kanske det utvecklas till kundkontakt och andra arbetsuppgifter.

Turligt nog för mig är inte klädkulturen alltför formell. Hel och ren och gärna prydlig, men mörka jeans och tröja verkar gå an. Hade det varit kostymkrav hade min garderob onekligen kommit till korta; jag har visserligen ett par kavajer men bara sammanlagt en hel kostym. Det räcker inte så många arbetsdagar. I vilket fall som helst har det uppstått ett behov för mig att stärka mina sociala markörer. I sådana här sammanhang ska man klä sig som den man vill vara, inte som den man är.

På klädfronten ligger jag dock en aning back, eftersom jag tidigare i veckan egenmäktigt förstörde min favorittröja genom maskintvätt. Det var en mörkblå kabelstickad yllekofta, lämplig för alla sociala konventioner utom nobelmiddagar. Varm och bekväm men ändå smidig och lätt att matcha med andra kläder. Smidd av bergsalfer med handplockat drakfjäll. De kommande veckorna kommer jag därför att behöva hålla utkik efter nya kläder som kan definiera mig och min karriärsperson.

svenska orter som är strategiskt lämpliga för uppkörning

Enskildaberg
Eremitboda
Fåtaligholm
Minimalstad
Pyttefors

avtalsbrott

Anders blir rekryterad av Arbetsgivare A. De båda kommer överens om att Anders blir anställd tills vidare med start om två veckor. Emellertid får Anders strax därefter ett annat jobberbjudande, från Arbetsgivare B. Anders upplever att han omöjligen kan tacka nej till Arbetsgivare B, då tjänsten hos denne är alltför glassig för att motstå. För att undvika konflikter i största möjliga mån ringer Anders upp Arbetsgivare A och berättar att han måste dra sig ur rekryteringsprocessen och ursäktar olägenheterna detta medför. Anders har då gjort sig skyldig till avtalsbrott.

Varför?

Därför att alla anställningar grundar sig på avtal, närmare bestämt anställningsavtal. Som avtal har de samma grundläggande konstruktion som alla andra avtal i samhället, nämligen som en överenskommelse som är bindande för båda parter. Huvudregeln är pacta sunt servanda, m.a.o. avtal ska hållas.

I många fall skulle detta inte föra med sig några större följder, men det är en avvägning som får göras mellan skada som skett gentemot arbetsgivaren å ena sidan och mellan rättegångskostnader och tid investerad i igångdragandet av en rättslig process å andra sidan. Om en arbetstagare är utbytbar och snabbt kan ersättas (som arbetskraft det vill säga, inte som person) är risken till konflikt antagligen förhållandevis liten, även om arbetsgivaren förmodligen reagerar purket. Om det däremot rör sig om en viktig och definierande tjänst är känsligheten och risken för skada större, vilket kan leda till skadestånd.