det slicka licket

Jag är givetvis för alla former av kategoriseringar och snäva definitioner. Av den anledningen puffar jag för Malmöbaserade Slicklick Page, som samlar definitiva och mindre definitiva variationer av så kallade slicklicks. Ett slicklick är en typ av wailad fras som inbjuder till halvfunk. I C-Dur spelas det D-C-D-E-C-A - variationer av slicka lick bör rimligtvis följa samma intervaller. Hemsidan listar låtexempel med dylika riff, olika mycket framträdande. Ett "klockrent" exempel enligt sidans definition finns exempelvis i Toni Braxtons "You're Making Me High": framförallt är det tydligt isolerat, vilket gör att det slicka framträder.*

* På Spotify kan slicklicket höras ca. 3:06.

man är vad man äter

Der Mench ist, was er isst

MEN

Angst essen Seele auf?

transient kommando

Alla plana ytor har ett inbyggt djupled som inte nödvändigtvis låter sig uppfattas vid första anblick. Betraktat genom Dharma-ögat eller genom en stunds oklar klarhet kan emellertid saker och ting låta sig framträdas i ett annat ljus. Ta som exempel en tv-apparat: fördröj vid ett inslag som bara omfattar en orörlig bild och fokusera på den tills din självuppfattning regrederar och bara bildens närvaro kvarstår. I bilden kommer nya mönster att uppstå och aspekter av nya dimensioner formuleras. Småprickiga raster blir grova filter, oavsett ursprungligt sinnesintryck. Stirra tillräckligt länge på en given punkt och du kommer snart att se in i punkten, förbi punkten och slutligen genom punkten, ända till punkten har upphört att vara en punkt och övergått till att vara ett semikolon.

I vad mån ögat egentligen uppfattar världen i två eller tre dimensioner är en relaterad fråga. Om synmekanismen är jämförbar med en organisk kameralins (och näthinnan med en upp-och-nervänd projektorduk) skulle jag argumentera för att synupplevelsen är tvådimensionell men känsloupplevelsen tredimensionell. Det senare förlänar dock sin tredje dimension till synnerven och skapar i kombination en tredimensionell verklighetsuppfattning. För att uppnå sann optisk visdom måste således känsloupplevelsens dominans över den tredje dimensionen brytas. Tillåts ögat att självständigt och regelbundet tränas till att forma punkter till semikolon kommer det så småningom att kunna se i djupled överallt och ingenstans och människors verkliga skepnader kommer framträda.

God jul.

regarde la-bas

mitt community

Mitt community, eller sociala medium, bär namnet Et in Arcadia Nos, "Arkadis" i folkmun.

Arkadis är på en och samma gång allomfattande och samtidigt så exklusivt att där inte finns utrymme för någon. På så sätt skiljer det sig från mer konventionella communities, som snarare opererar efter en ringar-på-vattnet-princip och som strävar efter en tilltagande popularitet. Det interpersonella kittet i Arkadis user base smids snarare genom sin uteslutande karaktär: alla är lika ovälkomna. Därmed läggs fundamentet för en global gemenskap. Man kan också se Arkadis som en motsägelse konstruerat av ett motsatspar, "Fire and Ice".

Därmed önskar jag alla inbjudna till den förenande ovälkomsten.

internet-symtom

"Ehm, jag har glömt vad det heter på svenska... Ability."

Blir alltid lite ställd när jag hör människor säga sånt här. Det sätter saker i perspektiv dock, särskilt vad gäller in- och utflöde för svensk respektive engelsk information.

dummy-variabler

Jag sitter för närvarande och matar in svar från svarsenkäter. Frågorna i enkäten har besvarats genom att deltagaren har markerat ett av två svarsalternativ, A eller B, per fråga. För att föra in datan på ett sätt som tillåter komparationer används så kallade "dummy-variabler", ett binärt system där varje fråga ges en etta för ikryssad bokstav och en nolla för icke ikryssad bokstav. En fråga skulle exempelvis kunna lyda såhär:

1. Tycker du om glass?

A. Ja
B. Nej

Om personen svarar "A. Ja", förs datan in som 1:1,0. Följden blir en lång sträng av ettor och nollor, vilket kan bli tröttande för ögonen. För att undvika sifferblindhet gör jag därför om ettorna och nollorna till ord. Ettorna omvandlas till T:n och nollorna till O:n. De här är är de vanligaste kombinationerna:

TOTO (AA)
OTOT (BB)
OTTO (BA)
TOOT (AB)
TOTOTO (AAA)
OTOTOT (BBB)

Dessa ord sitter jag och muttrar för mig själv. AAA utläsas "Totoro", så jag hinner åtminstone baka in populärkulturella referenser under arbetets gång.

ordination

Sänkt intag av betablockerare. Dränering av svart galla med kompletterande slemtransfusion.

representabel

Från och med måndag nästa vecka har jag en nio till fem-arbetsplats. Visserligen som praktikant och inte som heltidsanställd, men ändå med befogenheter och arbetsuppgifter och på ett framgångsrikt, om än inte börsnoterat, företag i hjärtat av Lunds entreprenörskärna. Inledningsvis kommer jag att hantera statistik och empiri, så småningom kanske det utvecklas till kundkontakt och andra arbetsuppgifter.

Turligt nog för mig är inte klädkulturen alltför formell. Hel och ren och gärna prydlig, men mörka jeans och tröja verkar gå an. Hade det varit kostymkrav hade min garderob onekligen kommit till korta; jag har visserligen ett par kavajer men bara sammanlagt en hel kostym. Det räcker inte så många arbetsdagar. I vilket fall som helst har det uppstått ett behov för mig att stärka mina sociala markörer. I sådana här sammanhang ska man klä sig som den man vill vara, inte som den man är.

På klädfronten ligger jag dock en aning back, eftersom jag tidigare i veckan egenmäktigt förstörde min favorittröja genom maskintvätt. Det var en mörkblå kabelstickad yllekofta, lämplig för alla sociala konventioner utom nobelmiddagar. Varm och bekväm men ändå smidig och lätt att matcha med andra kläder. Smidd av bergsalfer med handplockat drakfjäll. De kommande veckorna kommer jag därför att behöva hålla utkik efter nya kläder som kan definiera mig och min karriärsperson.

svenska orter som är strategiskt lämpliga för uppkörning

Enskildaberg
Eremitboda
Fåtaligholm
Minimalstad
Pyttefors

avtalsbrott

Anders blir rekryterad av Arbetsgivare A. De båda kommer överens om att Anders blir anställd tills vidare med start om två veckor. Emellertid får Anders strax därefter ett annat jobberbjudande, från Arbetsgivare B. Anders upplever att han omöjligen kan tacka nej till Arbetsgivare B, då tjänsten hos denne är alltför glassig för att motstå. För att undvika konflikter i största möjliga mån ringer Anders upp Arbetsgivare A och berättar att han måste dra sig ur rekryteringsprocessen och ursäktar olägenheterna detta medför. Anders har då gjort sig skyldig till avtalsbrott.

Varför?

Därför att alla anställningar grundar sig på avtal, närmare bestämt anställningsavtal. Som avtal har de samma grundläggande konstruktion som alla andra avtal i samhället, nämligen som en överenskommelse som är bindande för båda parter. Huvudregeln är pacta sunt servanda, m.a.o. avtal ska hållas.

I många fall skulle detta inte föra med sig några större följder, men det är en avvägning som får göras mellan skada som skett gentemot arbetsgivaren å ena sidan och mellan rättegångskostnader och tid investerad i igångdragandet av en rättslig process å andra sidan. Om en arbetstagare är utbytbar och snabbt kan ersättas (som arbetskraft det vill säga, inte som person) är risken till konflikt antagligen förhållandevis liten, även om arbetsgivaren förmodligen reagerar purket. Om det däremot rör sig om en viktig och definierande tjänst är känsligheten och risken för skada större, vilket kan leda till skadestånd.

foucaults pendel

Umberto Eco är litteraturens progressiva rock.

politik

Jag kan inte släppa tanken på att Jan Björklund skulle fullborda uppdelningen mellan teoretiker och praktiker genom att bygga elfenbenstorn åt bostadslösa akademiker.

finns som läsesalslån på UB Magasin

korrelation

din tengaio

om en vecka röstar jag på van dyke parks

tema: förädling. del 2. general american.

Svenska kursböcker i engelska har under 1900-talet och framåt utgått från RP, recieved pronunciation, vilket är en systematiserad form av "brittisk engelska". RP har varit den form av engelska som styrt språkutvecklingen för de generationer som inte haft ögonblicklig och daglig kontakt med amerikansk kultur. Tidigare generationer verkar snarare falla åt GA, general american. Fenomenet är internationellt, från vad jag förstå. När jag hör utbytesstudenter från olika länder prata med varandra så faller de snabbt in i ett GA-tugg med många "like" inkastade. Jag uppfattar det som att RP:n som undervisas i skolorna konkurrerar och förlorar mot det inflytande som utgörs av filmer och kanske framför allt Internet. Vår generation har inte haft någon Liverpool-beundran, inte ens någon New Wave of British Heavy Metal. Den brittiska särprägeln har blivit en aning marginaliserad.

Så, vad ska man välja? Amerikansk kulturimperialism eller eurocentrism? En lateral lösning hade varit att alla övergick till att prata punjabi, men det får nog anses vara en långsiktig plan. Oavsett vad, kan det tyckas märkligt att det största engelska inflytandet inte kommer från det land från vilket språket är sprunget, utan snarare från andra sidan Atltanten. Men det är så globaliseringens logik fungerar.

autosomnia

karboxylsyra

Allting jag äter smakar tvål. Det gäller inte bara mat från nydiskat porslin, utan även knyckta kanelgifflar från plastpåse. En Internet-sökning* antyder på att problemet kan ligga i att min kropp producerar tvålaktighet på kemisk väg, genom en kombination av flottig mat (igår kväll åt jag mitt livs slabbigaste pizza) och en pH-nivå som är alltför basisk. Min uppgift är nu att tippa över pH-skalan mot det neutrala hållet. Mitt första verktyg är ett äpple som jag ska kombinera med vatten och knäckebröd. Om inte det hjälper blir det en dunderkur på bananmos och kruskakli.


* Dr House ser ner på patienter som gör Internet-research. Detta är skadligt för folkhälsan: de bästa diagnoserna tilldelas patienter som är kritiska.

dagens ihopdragning

Stresseksem => strexem.

vad mer finns det egentligen att säga

alla tv-spel någonsin

I mitt huvud håller jag på att pröva tesen att alla tv-spel som någonsin gjorts kan sorteras in i ett kontinuum som representeras av två extremer, varav det ena är Pachinko och det andra är Fia med knuff.



Pachinko är ett slags kabinettspel som underhåller många japanska affärsmän efter jobbet, som en typ av mental avslappning. I pachinko kan man vinna priser, men det är för många mest känt för sin meditativa poänglöshet. TV-spel i pachinko-änden av kontinuumet kännetecknas av automatik och hemmatrygghet, exempelvis rollspel med fokus på att gå upp i nivåer (World of Warcraft) och pusselspel som följer givna algoritmer (Tetris).

Fia med knuff, å andra sidan, är ett spel som triggar spelarens känsla att bemästra sin situation och inte minst vinna över någon annan. Ett visst mått av slump kan finnas, men inte så mycket att det inte kan överkommas med skicklighet eller vana. Exempel på spel i Fia med knuff-änden av kontinuumet är snabba actionorienterade spel med mycket öga-hand-koordination (Street Fighter) och krigsspel som med fördel spelas i sällskap (Halo).

Den viktigaste skillnaden mellan Pachinko och Fia med knuff ligger i mentaliteten som respektive extrem förutsätter eller till och med frammanar. Båda är former av förströelse, men där den ena är passiv är den andra mer aktiv. Det hindrar givetvis inte ett Pachinko-spel från att kräva närvaro eller ett Fia med knuff-spel från att gå på tomgång, men förutsättningarna skiljer sig.

Min uppfattning är vidare att många spel med så kallade berättarpretentioner (Final Fantasy) och abstrakta eller konstnärliga förtecken (Katamari Damacy) lägger sig någonstans i mitten. Alla element av historieberättande för spel närmare Pachinko, eftersom det gör spelaren passiv, på samma sätt som konstnärlighet har en tendens att tillföra intraspektion.

tema: förädling. del 1. I, Robot.

Från IMDB.com:

The movie originally started as a screenplay entitled "Hardwired", a classical-style murder mystery that read like a stage play, and was very much in the spirit of Asimov's "three laws" mysteries. When the original "Hardwired" script eventually reached Fox, after being developed at Disney with director Bryan Singer, new director Alex Proyas and writer Jeff Vintar opened up the story to fit a big-budget studio film. When Fox acquired the rights to Isaac Asimov's story collection, Vintar spent two years adapting Hardwired to serve as a tenth story in the Asimov canon, complete with Susan Calvin and the Three Laws of Robotics. Hillary Seitz worked at one point as script doctor. Writer Akiva Goldsman came on late in the process to tailor the script to Will Smith.

Alltså:

1. Författare 1 skriver en pjäs vid namn "Hardwired".

2. Pjäs kommer till Fox Studios och blir omarbetat av författare 2, med flera.

3. Fox Studios förvärvar tillstånd till en filmatisering av "Jag, Robot". Författare 2 arbetar därpå i två år tillsammans med författare 3 för att göra om "Hardwired" till en del av "Jag, Robot".

4. Författare 4 anpassar manuset till Will Smith.

5. Film släpps som "I, Robot".

6. Amazon.com säljer ny utgåva med av boken "I, Robot" med Will Smith-omslag.

Penis im Penis: intelligentians mandom

Påstående: Uppfattningen om ens egna kön är en spegling av samhällets uppfattningar om kroppens plats i det allmänna medvetandet. Bevarelsedriften och släktbevarandet är bara en blygsam komponent i sammanhanget, det avgörande är värderingar som med tiden saknar kontur. Dagens idrottare har täckta genitalier, medan antika Greklands olympier tävlade fullt nakna för allmän beskådan. Uppfattningar kring penisens plats i samhället har under loppet av hundra generationer ändrat karaktär.

Som med det mesta sitter åsikter och insikter mellan öronen på caput publicus, folkets huvud, eller kanske rent av i betraktarens öga. För mig blev detta särskilt tydligt efter ett besök på ett klassiskt inrättat badhus i Budapest: gamla skäggiga män vädrade sina snoppar ogenerat, likt tallkottar böljandes för vinden. Det var en syn som var fullständigt avväpnande, oavsett tidigare förutfattade meningar om nakna män och deras varande.

Fulhet eller komisk klumpighet. Det tror jag är penisens roll i dagens samhälle, i den mån den inte är helt osynliggjord. Gladporrens anfäktare Ricky Brusch springer inte längre naken i snön. Ju mer distanserad och existentiell betraktaren är, desto mer verkar också penisens absurditet framträda. Sartres "Äcklet" når sin vämjelseklimax med fokuspunkt på une forêt de verges bruissantes, "en skog av susande manslemmar":

Och den som somnar i sin sköna säng i sitt trevliga varma rum vaknar alldeles naken liggande på en blåaktig jord i en skog av susande manslemmar, som reser sig röda och vita upp mot himlen som skorstenarna i Jouxtebouville, med stora testiklar som sticker halvvägs upp ur marken, ludna och svällande som lökar.

Likväl använder sig Leonard Cohen i sin debutroman "Sköna förlorare" av en dråplig liknelse:

Kom tillbaka, skrek F. och drog i min slaka kuk som i ett klockrep, skakade den som en matsalsklocka i handen på en societets-värdinna som vill ha in nästa rätt.

Det absurda är penisens grundförutsättning. Den är ful och står för fula saker. Därmed genialiteten i Amon Düül II:s "Phallus Dei". Gud skapade Adam till sin avbild, vilket också medför att penisen, som på sin höjd är ett klumpigt appendix, är en spegling av Herren på samma villkor som resten av kroppen. Guds fallos, det omnipotenta könsorganet, från vars skapelse resten av mänskligheten tagit sin form.

det genomsnittliga livet

so what

Det finns bara plats i världen för ett musikstycke som heter "So What". Efter noggrann filtrering har jag kommit fram till två möjliga kandidater som kan tänkas vara värdiga att på egen hand bära upp låttiteln i fråga.

1. Miles Davis, "So What". 1959.



Fördelar: Puttrig.

Nackdelar: Lång. Saknar sångtexter. Har ett inspelat trummisstag (1:32).



2. Pink, "So What". 2008.




Fördelar: Catchig.

Nackdelar: Klumpig upprepning ("So so what", 0:35). Kass video. Pinks privatliv inte så intressant.



Domslut: Respektive musikstycke har kvaliteter motparten saknar. Vilket av dem som är mest "So What" ur ett konstnärligt perspektiv blir därför en subjektiv fråga. Till ärendet hör att Miles Davis var först ut och också hann dö innan Pink släppte sin "So What". Det fanns fortfarande en möjlighet för henne att exempelvis muta in "So so what". Samtidigt är hon fortfarande aktiv och har en obegränsad potential till att släppa nya låttitlar. Med ovan nämnda i beaktning utser jag Miles Davis som mest värdig "So What"-musiker.

livsåskådning

Ett kort livsåskådningsdiagram för framtida bruk. Börja med att välja den av följande livsåskådningar som bäst stämmer överens med din person:


A. DET FINNS ingen mening med någonting

B. ALLTING HAR en början och ett slut

C. DET VIKTIGASTE är att man gör sitt bästa

D. MISTER DU en står dig tusen åter

E. MAN KAN inte förlora vad man har aldrig har haft


Uteslut sedan tre av de fyra återstående. Den livsåskådning som är kvar är vad ditt första val måste övergå till inom loppet av fem år.

världen vore mer hanterbar om bootsy kunde göra en formel för allting

den stora spiralen

FÖRUTSÄTTNING: Laissez-faire-inställning, mulet väder.

UTRUSTNING: Klipulver, fenolftalein, spackel, Piffi Allkrydda.

TILLVÄGAGÅNGSSÄTT: Piffi Allkrydda, s.k. ad hoc-mix, hälls ner i galen tunna. Den galna tunnan omges sedan av ålderism och verkningslös politik. Övriga ingredienser kastas upp i luften.

RESULTAT: Godtycke.

pr

en trädgård i mitt huvud

När jag senast var på jobbintervju satte jag mig på en bänk och mediterade, så att jag skulle känna mig mer balanserad. Jag mediterade dock för länge och höll på att komma för sent, vilket gjorde mig stressad.

sorg

Det finns ett begränsat antal Brian Eno-samarbeten att höra för första gången.

något att tänka på

Den första raden i William Gibsons "Neuromancer" lyder som följer:

The sky above the port was the color of television, tuned to a dead channel.

När boken skrevs 1984 var en kanal utan signal enbart brus och myrornas krig, alltså ett svartvit myller. År 2010 blir moderna tv-apparater helt enkelt blå när de saknar en signal. Vädret i Neuromancer har med andra ord gått från dystert till glatt.

att följa band i realtid

Jag insåg nyligen vikten av att följa band som finns i nuet, band som är aktiva och som sätter sin prägel på den moderna scenen. Det är väl visserligen något som vetat länge, men Orpons och Dvärgens pepp inför det senaste Joanna Newsom-släppet visade på en speciell dimension av musikengagemang: förväntan och en känsla av att stå inför något nytt. När man lyssnar på någon som är i sin mest kreativa fas får man uppleva personens uppgång och fall. Framför allt får man en genuin första-gångs-erfarenhet, förhoppningsvis oförstörd av Internet-konsensus och rockkritiker-kanon.

Mitt musiklyssnande är i stort sett reaktionärt eller lite efter. En stor del av den musik jag lyssnar på är antingen äldre än jag själv eller ett par år gammal. Det är som att jag är lite sen även till ny musik. Just nu lyssnar jag dock en del på det japanska bandet Mouse on the Keys:




Mouse on the Keys blandar piano, keyboards och trummor på ett sätt som för tankarna till både jazz och postrock. Inte nödvändigtvis en optimal kombination, men det är intressant och inspirerat. Framför allt är de fortfarande aktiva och jag kan följa deras utveckling.

tarmac

människan når sin kreativa peak

JAG BAKADE EN DEG OCH LA DEN I EN PÅSE

torsdag

ALL MODERN LAYOUT SER UT SÅ HÄR

debattsituation: sebastian tar på sig de konservativa byxorna till kungahusets försvar

Argument: Det är odemokratiskt att ha ett samhälle där någon föds till att bli statschef.
Motargument: Ingen väljer vilken omständighet man föds in i. Ur det perspektivet är det varken mer eller mindre demokratiskt än för vilken annan person som helst. Det är lika odemokratiskt att födas in i social misär.

Argument: Regeringen måste godkänna tronarvingarnas make eller maka. Det är orättvist och förlegat.
Motargument: Men det är åtminstone förankrat i en demokratisk process. Dessutom är det främst en formalitet.

Argument: Att ha en kungafamilj visar omvärlden att man inte är i fas med moderna socioliberala värderingar.
Motargument: Att det finns en statschef som är framtagen på urval av födelseordning kan vara mer eller mindre bra beroende på omständigheterna. Det är inte bra om det är en diktator som Baby Doc. Men under rätt omständigheter kan statschefen eller den andliga ledaren förvalta den folkliga själen och förkroppsliga värderingar. "Omvärlden" verkar visa tolerans och respekt för kejsar Akihito, Dalai Lama och drottning Elizabeth II. Bevisligen är det inte systemet som sådant som är ett problem, det är snarare beroende på ledarna själva och vad de gör av de befogenheter som tilldelats dem.

Argument: Kungahuset kostar en massa pengar.
Motargument: Det gjorde Turning Torso också. Det kostar pengar att upprätthålla ett intressant yttre och att sporra till regional eller statlig tillväxt. Under rätt omständigheter och administration kan det dock vara en god investering på sikt. Brist på tillväxt är något direkt negativt och om ett kungahus kan bidra till att motverka en negativ utveckling så är dess existens berättigad.

välsignelse/förbannelse

Jag befinner mig i ett konstigt limbo, det arbetslösa limbot. Jag har mycket fritid, men fritiden får mig att må dåligt eftersom jag bara vill jobba. Samtidigt känner jag att jag inte har någon rätt till att klaga eftersom jag vet hur mycket av en lyxvara fritid blir när man väl har funnit sin plats i arbetslivet. Det verkar alltid råda någon obalans, antingen för mycket fritid och för lite arbete eller för lite fritid och för mycket arbete. Den äckliga dualismen.

Problemet för mig just nu är främst att jag känner mig så distanserad mot den fritid jag har. Istället för att känna att jag ska skatta mig lycklig som kan göra vad som helst och fylla mina dagar med olika projekt, så blir fritiden en förlamande tyngd över mina axlar. Den är dyrbar, men den är inte vad jag behöver just nu. Att jag redan nu vet att jag kommer sakna den framöver gör bara förhållandet ännu mer konfliktfyllt.

kvalitetsdestillering

Kvalitetsdestillering: från det sämre till det bättre.


1979: Racey, "Hey Kitty"




1982: Toni Basil, "Hey Mickey"




1983: Carola, "Mickey"

april

Nasty dog;
DOG DOG nasty

I have identity

You are identified?

affektion: stolthet

Jag har blivit examinerad och fått min masteruppsats godkänd. Jag är väldigt rörd just nu, för jag är så stolt. Jag har jobbat hårt men det har gett resultat. Jag fick inte högsta betyg, men alla var överens om att min analys var bra och bitvis mycket bra. Examinatorn sa att den var så pass användbar att jag borde höra om mig för att få den publicerad.

Sammanfattningsvis är jag väldigt upprymd och lättad. Just nu vill jag bara berätta för alla jag känner att det har gått bra, det har gått vägen.

an education och uppsatsinlämning

Vi såg "An education". Den var okej. Alfred Molina var med och Carey Mulligan var bra. Filmens största förtjänst var dock ledmotivet, Floyd Cramers "On the rebound", som utgjort mitt livs soundtrack de senaste dagarna:



Linus & Lucy-pianot, handklappet och stämmorna! Feta frallan.

Dagens stora händelse var att jag lämnade in min masteruppsats, vilket jag i skrivande stund firar med folköl och ostmackor. Uppsatsen kändes obetydlig och klen när jag höll i den i utskrivet format, men det ligger mycket arbete bakom den. För tillfället är den i dess bootleg-fas, innan den har blivit examinerad på riktigt finns bara i diverse utspridda .doc- och .pfd-filer.

Vid inlämningen inträffade för övrigt detta utbyte, då jag berömde Erik för hans logotyp:

Jag: Jag kan redan nu ge dig en eloge för mest högupplästa universitetslogga.
Erik: Ja, tack. Jag satt med den i en och en halv timme. Jag behövde Adobe Illustrator för att först hantera den som vektorgrafik och sen föra in den i Word.

Underbart. Nu ska jag läsa de andras uppsatser till examinationen nästa vecka, vilket nästan blir ren avslappning i jämförelse med att skriva en uppsats själv.

"tv-seriestatistik" eller "uppskattandet av gyllene åldrar"

Det sägs att man inte vet vad man har förrän det är borta. När det kommer till populärkultur gäller kanske snarare att man inte vet vad man har förrän det har tappat momentum och ebbat ut i något mindre inspirerande. Det är förvisso så att det varje år utan undantag skapas bra populärkultur, men det kommer tillfällen när en subkultur, krets eller scen är extra inspirerad och befinner sig i the flow, fram till att det mesta som har kunnat sägas har blivit sagt. Sextiotalets popmusik. Sjuttiotalets filmer. Åttiotalets indiescen. Nittiotalets tv-spel. Nollnolltalets tv-serier!

Nollnolltalet har haft en häpnadsväckande koncentration högkvalitativa tv-serier. Klassiska tv-serier har producerats under hela 1900-talet, men frågan är om det någonsin tidigare har funnits så många bra serier samtidigt. För min egen nyfikenhets skull sammanställde jag en lista på 42 tv-serier som sänts under nollnolltalet för att se just under vilket år som flest tv-serier överlappade. Från urvalet hade jag sett allt eller stora delar av ungefär hälften av serierna, övriga hämtade jag från diverse årtiondesummeringar. Den tidigast påbörjade tv-serien var "Oz" (1997), den senast påbörjade var "Community" (2009). Poängen delades till vart och ett av åren 2000-2009 som en tv-serie var verksam enligt IMDbs datering. Exempelvis gick "Extras" mellan 2005 och 2007, vilket gav ett poäng var till åren 2005, 2006 och 2007.

Sammanställningen blev som följer:

2000 - 11 p
2001 - 14 p
2002 - 15 p
2003 - 19 p
2004 - 20 p
2005 - 25 p
2006 - 28 p
2007 - 23 p
2008 - 17 p
2009 - 18 p


Om rena siffror betyder något så kan perioden 2003-2007 vara de bästa åren för tv-serier som någonsin varit, med en topp år 2006. Det säger visserligen inget om kvalitén inbördes, tv-serierna kan ha peakat när som helst under sina sändningsår, samtidigt som fantastiska tv-serier fanns spridda över hela decenniet. Även det poängmagra 2000 hade "Futurama" och "Nollor och nördar". Men onekligen var det något speciellt med åren 2003-2007, som tillsammans fångar tre fjärdedelar av samtliga serier på listan, inklusive de fyra årstiderna ("the Sopranos", "Vita huset", "the Wire" och "Mad men").

oväntat användande av utropstecken

Anonym: Dystymi är kronisk lätt depression ungefär. Ofta börjas det redan i tidiga barndomen!

02:44

Klockan är snart tre. Min hjärna är mosig och mina kroppsvätskor är i obalans. Tröttheten gör mig ledsen och nedstämd, vilket jag utnyttar för att tänka på äckliga saker:

gnäggande hästar täckta av efterbörda

När jag gäspar rinner det tårar från höger öga, mitt affektiva öga. Snart ska jag sova. När jag vaknar imorgon kommer jag att vara glad igen och då kommer det här inlägget att känna rätt så främmande.

pod

Jag äter frukost och lyssnar på en podcast om socialt arbete med cancerdrabbade barn, med fil dr Barbara Jones. Jag imponeras av amerikanska socionomer, de har en akademisk men träffsäker jargong, vilket skänker förtroende. Den svenska socionomutbildningens betoning på diffusa begrepp som social kompetens och tyst kunskap ("tacit knowledge") är till viss del beklämmande, det ger incitament för att inte utveckla en begreppsapparat som konkretiserar färdigheter, vilket i vidare led gör den sociala praktiken mindre vetenskapligt underbyggd.

Jag har lärt mig ett par grundläggande saker kring pediatrisk onkologi. För det första är cancer i viss utsträckning bundet till ålder: barn och tonåringar och vuxna utmärks av olika cancertyper, där den vanligaste barncancersjukdomen är leukemi. Vidare skiljer sig cancer mellan olika socioekonomiska grupper: vita amerikanska barn lider dubbelt så stor risk som svarta barn i samma ålder att få någon form av barndomscancer.

Mycket av det kurativa arbetet i podcasten klingar bekant med både palliativ vård såväl som dynamiskt krisarbete: hjälp med chocken inför diagnosen, stödsamtal och coping, kliniska bedömningar samt vad som benämns i podcasten som "eco-systemic practice" (vilket kan belysas i citatet "when a child has cancer, the whole family has cancer") vilket i praktiken ungefär motsvarar "psykosocial kompetens".

En aspekt av praktiken är att anförskaffa resurser utifrån både formella och informella kontakter:

One of the most dramatic occurences that I can think of, that I think many of my pediatric oncology social work colleagues probably have similar stories, is, uhm, a young boy who was facing the end of his life. And he was well maintained in the hospital, and what I mean by that is his pain was under control, his family was supporting him, but he really, really wanted to see.... His uncle, who lived in Puerto Rico, one last time. And the kid was able to articulate that and the family didn't have the resources to get the uncle here from Puerto Rico. So what are we gonna do? So we work with all these amazing organisations, that provide... There are many organizations that actually will provide free flights for kids to get treatment, not as many for families, but we spent one very long day on the phone with everyone I could think of until I was able to get an organization to agree to fly that uncle for free from Puerto Rico to upstate New York, so this boy could see his uncle. And sure enough, after we got that uncle there the boy died. And he needed to have his uncle there, so sometimes getting resources is beyond what we might think about in another setting.

En annan aspekt av arbetet rör etiska frågor och utformningen av acceptans från både vårdnadshavare och barn. Barnen är inte myndiga att föra egen talan, de saknar med andra ord slutlig kontroll att bestämma över sin vård. Däremot vägs deras åsikter in i beslutsfattandet och det anses viktigt att de har förståelse för de ingrepp som ska göras (exempelvis för små barn som utrustas med en Port-A-Cath). Den amerikanska sjukvårdskontexten verkar ge upphov till etiska dilemmor: i Sverige skulle vi inte tveka överhuvudtaget till att erbjuda omfattande cancervård till ett sjukt barn, men i ett USA där inte alla har en grundläggande sjukförsäkring kan en behandling medföra omfattande ekonomiska påföljder, särskilt för en familj vars ekonomi redan är ansträngd.

Diskussionen kring etiska spörsmål följs av en redogörelse för hur ett stöd kan få en praktisk utformning:

Children and families often need a witness to the experience, so just being present and figuring out how to be there, without being intrusive, figuring out how to offer interventions that may be non-verbal. That may... You know, sometimes it's about struggling with your own futility, because you feel like you want to do so much, you're probably pretty hard-connected to the family... And you can't take it away. You can't fix it. You can't even take the pain away, you don't have the right to. So how am I going to sit there, getting comfortable witnessing pain. It sounds kind of harsh, but really, being in the presence of that and not shrinking is incredibly supportive. If you think about all the times in your life when you've been really struggling with something, to have somebody who will just listen, and says to you: I can't fix this, but I am not going away. I'll be here. That's the intervention.

Det verkar sammantaget finnas många svåra men också intressanta sidor av arbetet. Podcasten avslutas med att snabbt nämna familjemedlemmars benägenhet att vilja skydda varandra från smärta, både utifrån det sjuka barnet som inte vill avslöja för sina föräldrar att det är döende som för föräldrarna som inte vill berätta för sitt barn att det inte har lång tid kvar. Det är önskemål som kan krocka med en önskan om en god "end of life planning", möjligheten till att planera och strukturera upp ens sista levande tid. Men även överlevande patienter kräver en god insats, det sjuka barnet som är för ungt för att helt förstå omfattningen av sin sjukdom kommer att växa upp och behöver lära sig mer om sin situation, både för den egna förståelsens skull som för samhällets intresse att förebygga canceråterfall.

dharma

Mitt livs största uppenbarelse var när jag insåg att vara troende kristen innebär att faktiskt fullt ut tro på bibelns ord och på Jesus som Guds son och att ta händelserna i nya testamentet för sanna. För mig var evangelierna omfattande metaforer för livets oförklarliga under och antog att andra uppfattade dem på samma sätt. Det var i och med den uppenbarelsen som jag insåg att jag inte är kristen. Jag tror inte på Jesus som Messias, även om jag tror på det oförklarliga, vilket gör mig till en agnostiker. Jag är förvisso inte säker på vad en nytestamentlig övertygelse skulle ha för påverkan på mitt liv oavsett. Maslovs konstaterande av människans behov av självförverkligande är för mig en fullgod förklaring för vår andliga strävan - när alla andra hinder är undanröjda kan människan hänge sig åt att uppnå sin fulla potential, en hängivelse som är baserad på både intuition och kulturella koder. Det stora i det lilla.

doktorer

This is so demeaning. I have a PhD in film! (Kritikern, 1994)

Svenskar är inte så noga med akademiska titlar. Dock förundras jag över det oräknade användandet av doktorsepitetet. För många är "doktor" synonymt med läkare, men de flesta läkare har inte disputerat, alltså nått medicine doktors-grad. Den övervägande delen av svenska läkare har läst en utbildning på omkring fem år, att jämföra med medicine doktorer som alltså utöver det också har läst en doktorandutbildning på ett antal år.

Det märkliga i sammanhanget är att epitetet bara går åt ett håll. För samtidigt som läkare ogrundat kallas doktorer (även av vårdpersonal, enligt min erfarenhet) så tillåter inte jantelagen eller du-reformen andra som har disputerat att kalla sig själva för doktor, oavsett hur länge de har jobbat på sin avhandling (normalt sett sex år) och oavsett hur viktiga resultat de har fört fram i sin forskning. På sin höjd får de skriva "fil dr" på sitt visitkort eller i debattartiklar i Sydsvenskan. Jag hade haft förståelse för om man drog folk över en kam också i det akademiska och exempelvis kallade alla docenter, licentiater, lektorer och professorer för doktor utan särskiljning, men den traditionen finns inte. Vad jag sett är det bara läkare som får fördelaktig särbehandling.

Att läkare i dagligt tal automatiskt föräras med doktorstitlar är märkligt, men det är något som kan ha vissa förklaringar:

1. Utomlands är man mer bestämd med akademiska titlar och vilka tjänster de ger tillgång och det kan då finnas en mer nära koppling mellan vissa läkartitlar och doktorsgrader (jämförelsevis finns det i USA också en mer nära koppling mellan kliniskt socialt arbete, alltså kuratortjänster, och mastersexamina - men i Sverige finns ingen möjlighet att läsa till sig DSM-IV eller patologi på samma sätt, det blir istället en vidareutbildning som öppenvården får svara för). Dock medför den medvetna kopplingen mellan arbetsmarknaden och akademiska grader att man också tar till vara på akademiska grader som inte är relaterade till medicin. Det är därmed uppmuntrat att kalla sig för doktor om man har disputerat, vilket inte är fallet i Sverige.

2. Läkarkåren har en nära koppling till forskningsvärlden. Det naturvetenskapliga, det hälsovetenskapliga och det biomedicinska har alltid fått goda forskningsanslag och de är prioriterade forskningsgrenar. Detta gör att sjukvårdspersonal uppmuntras till att doktorera och publicera nya rön, på ett annat sätt än vad som sker i andra verksamheter, där en doktorsgrad kanske främst är ett tecken på att man är ett ambitiöst läshuvud.

3. Läkare representerar en idéhistorisk bild av den Bildade. I dagens samhälle är högre utbildning förhållandevis utbrett, men så har inte alltid varit fallet. Det är snarare något som kommit att bli folkligt etablerat i modern tid, särskilt bland sjuttiotalister och framåt. Men både då, i det lågutbildade bonde- och statarsamhället, som nu, i det moderna IT-samhället, är läkare en auktoritet på den skolbildning som rör den biologiska människokroppen, något som är så pass väsentligt att bildningsdigniteten har bibehållits.

Doktorsepitetet, som det används idag, bekräftar därmed patienten som obildad, en nedärvd anakronism. Man bör komma ihåg att kritiska patienter får bättre diagnoser. Om vi utgår från att läkarna är läkare och inte automatiskt är doktorer (det latinska "doctor" betyder lärare och syftar till någon som är så kunnig i sitt ämne att han eller hon kan undervisa andra) så öppnar vi upp för en mer konstruktiv dialog på en yrkesmannamässig basis - vilket definitivt kan göras utan att läkarnas bedömningar undermineras.

doppelgänger corner

DAG 1


skåda, min son (tillika god vän)

skåda optimismens högborg:



FADER jag ser den, jag blir liksom exalterad och själsligt upphöjd av möjligheterna däri

son, du kommer att lida och du kommer att gråta både glädjetårar och smärtotårar. du kommer att åldras tjugo år på tjugo dagar, men när allt är över kommer du att vara självständig. du kommer att vara en man.


DAG 2

Fader höll mig i handen. Han verkade så allvarlig och bestämd. Vart ledde han mig? Förde han mig mot mänsklighetens spelrum, så som Orfeus försökte föra Eurydike ut ur underjorden. Din blick kommer väl inte att svika oss båda, Fader? Tala med mig, Fader!

Din syster är redan där. Halva din syster. Det är så svårt att förklara, om det bara fanns ord. Du ska få se. Det är oundvikligt, outplånligt.


DAG 3


Fadern och sonen stod utanför optimismens högborg och andades tungt av respekt. Dörren framför dem var prydd med en gigantisk kläpp. Fadern tog tag i kläppen och slog mot dörren. Det var som att se två naturkrafter mötas. Dörren öppnades och byggnadens inre visade sig. Innanför dörren var enbart en lång, nedåtgående spiraltrappa.

Fadern: Vi har inget val. Vi måste följa trappan.

Sonen: Hur mår min syster? Kommer allt att vara bra?

Fadern: Kom.


DAG 4

Systern: Så, nu förstår du hur jag har kommit att bli halv och hur våra liv i fortsättningen kommer att utvecklas i parallella led.

Sonen: Allt är så oerhört. Din berättelse. Den här byggnaden. Musiken.


DAG 5

fiskar

"Mamma, vad är det här för fiskar? Varför ligger de här?"

"Det är pappas fiskar, han ska rensa dem. Rör dem inte."

Fyra fiskar inslagna i blött tidningspapper. De var tillräckligt stora för att räcka till mat för säkert tio femton personer. Johan sträckte sig efter den störste av dem och smekte dess rygg och fenor. Den kändes kall och hal. Lukten av saltvattenshav steg upp i hans näsa.

"Jag sa till dig att inte röra! Gå ut ur köket!"

Mamma schasade ut Johan ur köket med bestämdhet och återgick sedan till sin förkovring. Johan gick till sitt rum och la sig på sin säng. Hans väggar var blå. Han höll sina händer framför sitt ansikte och tittade på dem. De var fortfarande blanka av fisk. Han slickade på dem. Så salta. Därefter gömde han händerna under sin huvudkudde, nästan som om han kramade om den. Han somnade snart.

Sömnvärlden var märkligt bekant. Han hade haft den här drömmen innan.

"Där är mannen som kommer att jaga mig. Jag springer från honom."

"Stanna, Johan! Stanna! Du måste rädda mig! Du är den ende som kan rädda mig!"

Johan stannade inte. Han började ta simtag i luften eftersom han var rädd för att dö. Simtagen gjorde ingen nytta. Mannen kom närmare.

Drömmen tog slut där. Johan reste sig ur sängen och gick in i vardagsrummet, lätt skärrad.

"Där är du! Vi har ropat på dig i säkert fem minuter."

Pappa hade kommit hem och tillagat fiskarna. Han log inte.

"Det här är det sista vi någonsin kommer att äta tillsammans. Ät maten och tänk på vad den betyder för er. Vad den betyder för oss. Ni kommer inte att kunna göra om det."

panoptikon

till anna och dvärgen

den lugna valens rådgivning

Åter igen har jag hängt på Omegle, men nu utifrån en karaktär: Den lugna valen, "the Gentle Whale". Den lugna valen var i mitt huvud en blandning av den vattenpiperökande tusenfotingen från Alice i underlandet och Oraklet i Delfi. Den lugna valen har oändlig visdom och medmänsklighet. Jag var helt dedikerad min karaktär, men utmaningen låg i att engagera människor till att ingå en konversation med mig:

You're now chatting with a random stranger. Say hi!

Stranger: Hello, 17, M, Canada, You?

You: I am the gentle whale.

Your conversational partner has disconnected.

När jag istället tonade ner att jag faktiskt var en val och bara pratade utifrån min valhet så gick det lite lättare, men det var fortfarande svårt att bli personlig och inte bara en såsig maringuru:

You're now chatting with a random stranger. Say hi!

You: Hello

Stranger: hi

You: How are you?

Stranger: everything fine here

Stranger: and you?

You: Mighty fine

Stranger: :)

Stranger: did something special happen?

You: No, just a good day all around

Your conversational partner has disconnected.

You're now chatting with a random stranger. Say hi!

Stranger: gay/bi?

You: omni

Your conversational partner has disconnected.

Det var dock inte förrän på mitt fjärde försök som det verkligen släppte, men då tog samtalet en helt oväntad vändning. Efter att jag bekräftat att jag i sanning var Den lugna valen så övergick diskussionen till att handla om problemrådgivning angående min samtalspartners sexliv. Efter ett tag blev det svårt att upprätthålla valjargongen och jag föll ganska snabbt in i socionomretoriken istället.

You're now chatting with a random stranger. Say hi!

Stranger: hey

You: good day

Stranger: whats up?

You: I am relaxed.

Stranger: oh good, good to be relaxed, how come you're relaxed?

You: I realized problems are merely existential.

Stranger: how profound

You: Well--

You: There was a time

You: when I would ache

You: And I would see to the ache

You: And become stressed

Stranger: yeah

You: But I came to see

You: that for all the effort I put into curing the ache

You: Sorry, I lost track

Stranger: i think you've found a lot of peace

You: True, true. A lot of peace.

Stranger: must feel good, so what brings you here?

You: I want to pass on my wisdoms.

Stranger: very cool

You: I collect them in a bowl.

Stranger: what else do you like, apart from being profound?

You: Well, being profound is of course a great pleasure of mine.

You: But it is not all I do.

You: Let's see.

Stranger: i can imagine it is

You: What is a meeting? Is it the interaction between two or more people?

Stranger: sure

You: Is it spirits that collide.

You: I like to see spirits collide, as well as crash.

You: But also, just, gentle nudge.

Stranger: sure

You: Also, I play guitar.

Stranger: oh yeah?

You: Yes.

Stranger: how long have you been playing for?

You: Hahaha. Ridiculous question. Ask me something else.

Stranger: where are you from?

You: The ocean. You see, I am the Gentle Whale.

Stranger: oh.

Stranger: you're a whale...

You: True. I try to pass on my wisdoms.

Stranger: as..a whale

You: Well, it is what I am.

Stranger: are you worried somebody is gonna make you into makeup?

You: They cannot derive me of who I am. In fact, that's all anybody's entitled to.

Stranger: does it get boring eating krill all the time?

You: Hah, the krill. Well. I am so gentle that it doesn't really become a concern. It just happens, my mind is elsewhere.

You: Now, tell me about yourself.

Stranger: well, im [john], im 19. i live a pretty easy life, i work when i feel like it, other then that i skate and surf and hang out at the beach with friends, i like to go to parties a lot, im kind of in a sticky situation right now cos im pretty stupid, but, im sure that'll clear up

You: I believe so too.

You: Life has a tendency to smoothen out the edges.

Stranger: well, if it doesnt it was my own stupidity that got me there so, karma i guess

You: Do you believe in karma or was it just a saying?

Stranger: well i think if something bad comes out of this then it won't surprise me, if you act like a dick then you get dicked

You: Oh, so you've been making poor decisions?

Stranger: yeah

Stranger: here's the thing

Stranger: do you want me to explain it to you great whale?

You: Feel free.

Stranger: how judgmental are whales?

You: I cannot speak for all of my kind; I myself try to keep myself open-minded.

Stranger: good to know

Stranger: so

Stranger: there's this girl right, she's a great friend of mine and she's really into me and i've known this for a while and we've fooled around before and a couple of nights ago i had sex with her...thing is...the night after that i had sex with her best friend who now likes me as well but didn't tell the other girl that she liked me, so now im kinda stuck..and i know that it was really low of me to go and do that..but im friends with both these girls and i really dont want either of them to hate me, which they probably should

You: Hm, I see.

Stranger: any wise whale words?

You: Yes, I just need to think it through.

You: Your problem is that you want to have a relationship with either of the girls or that you don't want to ruin the friendship with them?

Stranger: i dont know if i really want to be in a relationship

Stranger: it was just sex

You: It does sound, just from the way you describe it, that you are kind of leading them both on?

Stranger: hmm maybe a little

Stranger: now that you say so

You: My whale wisdom would be

You: That what might have been just sex for you might not have been that for them and if so, you got some responsibilities.

Stranger: i dunno, i mean ive had sex with the first girl before and it hasnt really come to anything

Stranger: it was what it was and nothing changed in our friendship

You: I see. So maybe then it didn't mean that much between the two of you. But that it was also her friend probably did.

Stranger: well yeah that's what im thinking, i mean i know she likes me but i don't think she thinks im totally all over her as in i wanna date her, im pretty sure it was just a thing know what i mean? but i think what i really did wrong was then sleep with her best friend as well which even if there's nothing more than sex between me and the first girl it would still piss her off

You: yes.

Stranger: this is complex so ill use names, [jennifer] is the first girl and [sarah] is the second girl

Stranger: sarah knew that i had sex with jennifer that night because jennifer went home from the party with sarah and told her, sarah stayed over at jennifers house

Stranger: so sarah is in the wrong too

Stranger: right?

You: yeah

Stranger: but they're both going to be pissed

Stranger: at each other and me too

You: probably, yes

You: of course, sarah already knows.

Stranger: i dont know if sarah has told jennifer though...should i tell jennifer or would that be worse for everybody?

Stranger: come on whale, you know what's best dont you?

You: well

You: first thing: what I think is that there's little sex that is truly uncomplicated. even if what you and jennifer had seemed to mean nothing, it would probably means something anyway, especially when and if she gets to know about sarah.

You: second thing: you know your friends better than I do, but if you feel that you have an obligation towards jennifer than you probably do.

Stranger: i think she'll find out eventually, im just wondering if it's better that i get in there first and just be honest with her or keep quiet

Stranger: cos either telling her she'll be pissed at me, or she'll appreciate me being honest...or i dont tell her and she thinks im a lying asshole

You: it's better that you tell her. it won't hurt her less, but at least she'll see that you have spine enough to stand up for your actions. it sounds like she deserves it too.

Stranger: will that make her more pissed at sarah for not telling her though?

You: now that's a difficult question.

Stranger: i dont wanna make her more mad at sarah

You: I mean, she can't hear it the first time from both you, right.

Stranger: yeah

Stranger: maybe i'll call sarah, ask if she's told her, and then ask sarah if she wants to tell her or thinks i should

You: sounds like a good idea.

You: don't gang up on jennifer though.

Stranger: no, definitely not, that would be super awkward, i dont wanna seem like im playing teams

Stranger: it's just that jennifer's the only one who needs to know something that she doesnt, if it was sarah that didn't know i'd feel the same way, im not playing sarahs team, im just being honest with a friend who i havnt been honest with

You: yeah

Stranger: i dont feel more loyal to either of them then the other

You: right.

You: be prepared to not downplay jennifer's reaction. some guys might think that they deserve a free pass for being honest.

You: but honesty is really about standing up yourself here, it is not retribution in itself.

Stranger: yeah..i mean i kind of expect maybe a few little points for being honest, but she's probably gonna be pissed at me

You: yeah.

You: very well. I have to float on.

Stranger: thanks for helping me, i actually feel better even though i just spilled my guts to somebody i only know as a whale

Stranger: are you gonna tell me anything real about you after all that?

Stranger: it'd be nice to know

You: do you feel like you deserve it after being so honest?

You: yeah, probably.

You: my name is Sebastian.

Stranger: lol, i don't deserve anything, you just listened to me complain about me being a jerk for the last half hour

Stranger: well sebastian, thank you

Stranger: you're a great listener

You: thank you. good luck in the future. and stay true to your friends.

Stranger: will do, im gonna head over to sarahs house and, then possibly on to jennifers today, get this shit cleared up

You: good. see you!

Stranger: bye bye

metadiskriminering

DO-anställd stämmer DO för diskriminering.

Finstämd ironi eller väl fungerande tillsynsapparatur? Avvaktar stämning från anställd på Arbetsmiljöverket som flaggar Arbetsmiljöverket för bristande arbetsmiljötillsyn.

behöver utveckla min grafiska förmåga

vinterkräksjukan

Vinterkräksjukan är ett ord som rätt väl sammanfattar två av sjukans främsta egenskaper: den är vanligast under vinterhalvåret och den gör att man kräks. Men framför allt är den ett tydligt exempel på svensk rättframhet. Svenskar ser sig gärna som lite hämmade och blyga, men samtidigt skyr de eufemismer. De blir kränkta och de hatar och rasar, de äter "skitgod" mat och de går på toa. I ett sådant klimat är ett ord som "vinterkräksjuka" fullt logiskt. Sjukdomar och smittor brukar vanligtvis inte behöva namnges med grafiska eller korrekta beskrivningar, deras namn har en tendens att bli laddade i alla fall. Om man inte skräder med orden i andra sammanhang finns det kanske inte någon anledning att göra det med något så återkommande och slagkraftigt som vinterkräksjukan heller. Men ändå, är det inte lite väl grafiskt för ett ord som får löpsedlar och stora rubriker varje år? Var "den årliga magsäckstömningen" redan upptaget?

det fullbordade konceptet

Tissue-Hime, Näsduksprinsessan. J-popbasist och konceptartist. Hennes dubbla koncept ryms i namnet: det gäller för det första pappersnäsdukarna, som verkar ackompanjera alla hennes videor, och för det andra hennes omtvistade prinsesseskap. Är det en han eller hon? Är hon transsexuell eller är hon bara en aktiv medlem av den japanska crossplay-kulturen? Det är onekligen så att hon konsekvent vägrar att visa, säg, adamsäpplet och uppåt, samtidigt som hon anspelar på sin identitet:



Omstridigheten är framgångsrik eftersom den inte förefaller vara polariserande. Den engagerar hennes fans eftersom den ger upphov till diskussioner, men inte av det fördömande slaget, vilket annars hade varit väldigt enkelt. Det underlättar att hon är rätt bra på det hon gör (snygga glissandon i "Meltdown" exempelvis) vilket gör att det konceptuella i hennes karaktär inte tar över och att näsduksdiskursen förblir ett attribut och inte en avgörande faktor.

smärtohänder

Om det finns något som kommer att utgöra min egen nedgörelse så är det min tendens till disträ charm.

Igår när jag skulle till skolbiblioteket så tog jag inte med mig några vantar. Jag borde ha tänkt om redan när jag steg utanför dörren, för jag kände att det blåste ovanligt kallt kring mina ben. Hur som helst bestämde jag mig för att vantar var överflödiga eftersom min rock hade stora och välkomnande fickor dit världens händer kunde söka tillflykt.

Vad jag inte räknade med i den stunden var att jag skulle köpa mat på vägen tillbaka. Bärandet av matkassar var svårt att kombinera med positionerandet av händer i rockfickor, på vägen hem från mataffären fick jag således bära kassarna med händerna helt exponerade för den kompromisslösa vinterkylan, vilket i sanning var högst kallt. Vissa sträckor sprang jag för att komma hem till värmen snabbare. Andra sträckor stod jag still med kassarna på marken och händerna instoppade innanför min tröja eftersom de var för stelfrusna för att användas.

Anna tog emot mig med god omsorg när jag väl kommit hem. Jag höll mina händer under rinnande ljummet vatten. Det gjorde verkligen mycket ont i dem, särskilt när jag tog bort dem från tvättstället. Det var nog det mest smärtsamma jag upplevt på ganska länge. Jag vet inte om temperaturskillnaden mellan kylan och det varma vattnet gjorde mig gott eller inte. Temperaturskillnader eroderar tänder och sten, samtidigt finns det etablerade nordiska traditioner i att springa mellan bastu och isvak. Anna såg i vilket fall till att jag utnyttjade vattnet med måtta.

Snart efter lade jag mig i soffan. Jag somnade snabbt och sov rätt så gott. Det stack fortfarande lite i mina vänstra fingertoppar en timme efteråt. I dag har fingertopparna fortfarande varit lite ömma. Det återstår att se hur lång tid mina fingrar befinner sig i konvalescens.

glasspinne

Förgängligheten är förgänglig.