litterär adventskalender, lucka 18

A1: Lars Olson och Anna Josephson (red.), Hjärnan

A2: "Det anläggs nämligen ett stort överskott av nervceller och nervfibrer, kanske dubbelt så många som slutligen blir kvar. Bara de mest använda nerverna och deras synapser överlever. Ett exempel är barnets språkutveckling. Ett barn som är yngre än sex månader kan skilja på alla slags språkljud och i princip lära sig alla språk lika lätt. Om man talar koreanska eller swahili till ett svenskt barn kan det uppfatta förändringar av språkets ljud och rytm. Det kan man visa genom att låta barnet suga på en napp som registrerar barnets sugningar. Men efter ett halvår blir barnet mer och mer likgiltigt för andra språk än det modersmål som det exponerats för. Sannolikt är utvecklingen av detta selektiva intresse för modersmålet ett resultat både av bortsortering av onödiga nervkretsar och förstärkning av dem som specifikt behövs. Ett japanskt barn som aldrig får höra r- och l-ljud kan som vuxen ha svårt att skilja dessa åt."

A3: Hjärnans utveckling är spännande. Vill försöka ta till mig de svenska populärvetenskapliga titlar som finns på området. Titeln ovan var en av tre bokjulklappar!


B1: Har precis sett Gone baby gone. Ben Affleck är bättre som regissör än som skådespelare.

B2: "Skallran gav rasslande ljud ifrån sig. Barnet satt i sin spjälsäng och viftade vilt med händerna mot sina föräldrar. Det hade ett runt och mjukt ansikte, med smilgropar i kinderna. Lena, Jacob och barnpsykologen Annica stod samlade och observerade. 'Jag förstår inte', sa Lena. 'Hur kan hon vara så otroligt tyst. Hon är väl inte skadad, hon ser ut att må bra och hon äter och rör på sig. Jacob hörde joller för en månad sen.' Jacob nickade, utan att avbryta. 'Är det inte konstigt? Barn ska ju låta. Hur kan det inte höras något.' Annica sänkte sig till barnets ögonhöjd och log. Barnet log tillbaka och sträckte sin hand mot Annicas leende ansikte. 'Jollret är förstås en viktig funktion och en naturlig och universal komponent hos småbarn. Men det viktigaste av allt är anknytningen mellan henne och er som föräldrar. Det är avgörande för hela den fortsatta utvecklingen. Jag kan inte säga varför skrattet är borta, men... Jag ser inga tecken på att något skulle vara fel i övrigt och då finns det egentligen inga skäl för att inte jollret ska komma tillbaka förr eller senare.'"