Jag insåg nyligen vikten av att följa band som finns i nuet, band som är aktiva och som sätter sin prägel på den moderna scenen. Det är väl visserligen något som vetat länge, men Orpons och Dvärgens pepp inför det senaste Joanna Newsom-släppet visade på en speciell dimension av musikengagemang: förväntan och en känsla av att stå inför något nytt. När man lyssnar på någon som är i sin mest kreativa fas får man uppleva personens uppgång och fall. Framför allt får man en genuin första-gångs-erfarenhet, förhoppningsvis oförstörd av Internet-konsensus och rockkritiker-kanon.
Mitt musiklyssnande är i stort sett reaktionärt eller lite efter. En stor del av den musik jag lyssnar på är antingen äldre än jag själv eller ett par år gammal. Det är som att jag är lite sen även till ny musik. Just nu lyssnar jag dock en del på det japanska bandet Mouse on the Keys:
Mouse on the Keys blandar piano, keyboards och trummor på ett sätt som för tankarna till både jazz och postrock. Inte nödvändigtvis en optimal kombination, men det är intressant och inspirerat. Framför allt är de fortfarande aktiva och jag kan följa deras utveckling.
Mitt musiklyssnande är i stort sett reaktionärt eller lite efter. En stor del av den musik jag lyssnar på är antingen äldre än jag själv eller ett par år gammal. Det är som att jag är lite sen även till ny musik. Just nu lyssnar jag dock en del på det japanska bandet Mouse on the Keys:
Mouse on the Keys blandar piano, keyboards och trummor på ett sätt som för tankarna till både jazz och postrock. Inte nödvändigtvis en optimal kombination, men det är intressant och inspirerat. Framför allt är de fortfarande aktiva och jag kan följa deras utveckling.
