A1: Yun Hûng-Gil, Regnperioden
A2: "Skogvaktarn höjde rösten. Men det verkade som om problemet inte längre gällde om han skulle skicka iväg mig eller inte. Far blinkade på måfå åt det håll där jag befann mig. Det var signalen att jag snabbt skulle ta och ge mig av. För att rädda skinnet började jag fly genom skogen ner i dalgången. Då jag hade kommit så långt att jag var utom räckhåll för skogvaktarens blickar väntade jag på far. Jag förväntade mig att han skulle smita och dyka upp när som helst."
A3: Baksidetexten till denna bok är i stort sett en metafor. "Regnet började ösa ner så snart ärtskörden var bärgad och hade nu pågått utan uppehåll i flera dagar." Koreakriget avses, är min uppfattning.
B1: När jag arbetar som mest får jag en större uppskattning för att ta tillvara på den fria tid som finns när jag väl får den. Det vore rimligare om fri tid uppskattades mer av de som hade mycket av den och därför kunde uträtta mer, men så är nog inte riktigt fallet.
B2: "Ett fyrtorn svepte långsamt med sin sökande ljuskägla över det stilla havet. Den svepte en första gång. Mörker och stillhet upptäcktes. Den svepte en andra gång. Ännu mer mörker och stillhet upptäcktes, vilket till sin natur inte skiljde sig nämnvärt åt vad som tidigare betraktats. I dessa trakter var nämligen vattnet och himlen förenade. På dagtid hade de samma gråblå färg, på nattetid var de lika svarta, mörka och stilla. Krusningar på ytan skedde i den takt också moln diskret drog över himlen."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar