fredag 31 juli 2009
onsdag 29 juli 2009
måndag 27 juli 2009
matlagning
Igår blev jag oförhappandes besatt av tanken på matlagning. Matlagningsutensilier, färska råvaror, recept, aromer och aromater, styckkartor och puttrande grytor. Jag hade visserligen sett fem avsnitt av Top Chef Masters, vilket sannerligen bidrog till manin, men fröet såddes faktiskt på mitt jobb. Nyligen infördes där nämligen ett obligatoriskt matschema för alla boende. Tidigare har jag kunnat laga mat efter känn, men nu måste jag följa vissa riktlinjer. Föregående vecka lagade jag exempelvis hemmagjorda köttbullar och kycklinggryta, vilket jag aldrig gjort tidigare.
Intresset för matlagning har fått mig att tänka mycket på matlagning ur ett större perspektiv. Det fick mig framförallt att tänka på mina föräldrar. Min mamma lagar numera rätt så enkel mat, men hon brukade vara känd för sin franska matlagning, som hon lärde sig under sina år i Paris. Såser, puréer, filéer. Faktum är att det tog mig upp till högstadiet att lära mig hur pulvermos smakar, eftersom mamma alltid gjorde sitt mos för hand. När jag hade obligatorisk hälsoundersökning på lågstadiet frågade till och med sjuksköterskan om mammas matlagning. Min pappa, å andra sidan, hade begränsade gastronomiska färdigheter. Han älskade dock att äta mat. Situationen att älska mat men att vara oförmögen att framställa den skrämmer mig en aning, måste jag säga. Det får mig att associera till Tantalos, vilket inte är en bra sak.
Så, matlagningsintresset bottnar till viss del i ett självintresse. Eftersom mat kommer fortsätta vara en stor av min vardag, av min månadsbudget och av kulturen runt omkring mig så vore det att göra mig själv en otjänst att inte utvecklas i området. Även med begränsad känsla för finess finns det väldigt mycket som kan göras, också med få ingredienser. Lax teriyaki, som en vän i Halmstad lagade åt mig nyligen, är ett bra exempel på det. Dessutom dör jag en aning inombords av tanken på att göra min egen svamprisotto.
Det finns också ett visst allmänbildningsperspektiv på det hela, antar jag. Dels vill jag vara så oberoende i min matlagning att jag enkelt kan höfta fram effektiv men god och näringsrik mat, något som väl också förväntas från en när man börjar nå en viss ålder. Men det finns andra färdigheter som kan visa sig nödvändiga; att veta hur ens kropp reagerar på olika typer av mat, att veta vilka grönsaker som är godast, att kunna laga mat till många personer etc.
Innan veckan är slut hoppas jag att jag och körsbärsninjan har provat en ny soppa och lagat hemgjord pasta carbonara.
Intresset för matlagning har fått mig att tänka mycket på matlagning ur ett större perspektiv. Det fick mig framförallt att tänka på mina föräldrar. Min mamma lagar numera rätt så enkel mat, men hon brukade vara känd för sin franska matlagning, som hon lärde sig under sina år i Paris. Såser, puréer, filéer. Faktum är att det tog mig upp till högstadiet att lära mig hur pulvermos smakar, eftersom mamma alltid gjorde sitt mos för hand. När jag hade obligatorisk hälsoundersökning på lågstadiet frågade till och med sjuksköterskan om mammas matlagning. Min pappa, å andra sidan, hade begränsade gastronomiska färdigheter. Han älskade dock att äta mat. Situationen att älska mat men att vara oförmögen att framställa den skrämmer mig en aning, måste jag säga. Det får mig att associera till Tantalos, vilket inte är en bra sak.
Så, matlagningsintresset bottnar till viss del i ett självintresse. Eftersom mat kommer fortsätta vara en stor av min vardag, av min månadsbudget och av kulturen runt omkring mig så vore det att göra mig själv en otjänst att inte utvecklas i området. Även med begränsad känsla för finess finns det väldigt mycket som kan göras, också med få ingredienser. Lax teriyaki, som en vän i Halmstad lagade åt mig nyligen, är ett bra exempel på det. Dessutom dör jag en aning inombords av tanken på att göra min egen svamprisotto.
Det finns också ett visst allmänbildningsperspektiv på det hela, antar jag. Dels vill jag vara så oberoende i min matlagning att jag enkelt kan höfta fram effektiv men god och näringsrik mat, något som väl också förväntas från en när man börjar nå en viss ålder. Men det finns andra färdigheter som kan visa sig nödvändiga; att veta hur ens kropp reagerar på olika typer av mat, att veta vilka grönsaker som är godast, att kunna laga mat till många personer etc.
Innan veckan är slut hoppas jag att jag och körsbärsninjan har provat en ny soppa och lagat hemgjord pasta carbonara.
torsdag 23 juli 2009
fredag 17 juli 2009
rube goldberg-konstruktioner
Reuben Goldberg var en amerikansk ingenjör och serietecknare, verksam under nittonhundratalets första hälft. Den typ av konstruktion som bär hans namn är en konstruktion som kopplar ihop [vardags]objekt tagna ur sina sammanhang för att framställa en oavbruten händelsekedja.
Meningslöst, visst, men estetiskt tilltalande. Det är väl främst därför det är en filmupplevelse mer än något annat. Jag försökte givetvis skapa egna Rube Goldberg-konstruktioner som liten, men liksom med mina hemmagjorda R2D2-robotar blev det aldrig särskilt lyckat. Spelet the Incredible Machine var nog det närmaste jag kom.
Insikt: min nördighetsnivå har alltid kompromissats kraftigt av bristande teknisk förmåga.
Meningslöst, visst, men estetiskt tilltalande. Det är väl främst därför det är en filmupplevelse mer än något annat. Jag försökte givetvis skapa egna Rube Goldberg-konstruktioner som liten, men liksom med mina hemmagjorda R2D2-robotar blev det aldrig särskilt lyckat. Spelet the Incredible Machine var nog det närmaste jag kom.
Insikt: min nördighetsnivå har alltid kompromissats kraftigt av bristande teknisk förmåga.
onsdag 15 juli 2009
tisdag 14 juli 2009
mayfair sankor
I dagarna fick jag hem ett Mayfair Sankor 135mm 1:3.5 från eBay. Det är japanskt, ungefär femtio år gammalt och helt manuellt. Det är möjligtvis inte lika effektivt som moderna objektiv, men det är väldigt gediget och roligt att ta bilder med. Det finns något visst i att styra alla inställningar på egen hand.
tisdag 7 juli 2009
söndag 5 juli 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
