A1: Lina Wolff, Bret Easton Ellis och de andra hundarna
A2: "Redan från början stod våra roller för middagen klara. Jag var bjuden i egenskap av länk, och Valentino Coraggioso var bjuden i egenskap av appendix. Bara Cambó var bjuden i egenskap av sig själv. Moreau vände sig enbart till henne när hon pratade. Hon frågade hur Alba trivdes i Barcelona, var hon ursprungligen kom ifrån och hur det kom sig att hon börjat skriva. Cambó svarade enstavigt. Moreau la upp lasagne på våra tallrikar och hällde upp vin i våra glas. Cambó frågade något om Moreau, och Moreau svarade. Samtalet kändes trögt ända fram till kaffet."
A3: Människor som skaver sig mot tillvaron?
B1: Har trötta ögon.
B2: "'Hur kan människans kind vara så slät, när den består av så många hundratals porer, fördjupningar i huden. Kan du förklara detta för mig, Florentina.', sade Jules. Men det gjorde hon inte. Hon satt tyst. Hennes blus frasade med vinden och hon vred en lösryckt dörrknopp i sin högra hand. 'Du pratar om det mikroskopiska. Vem bryr sig om det mikroskopiska. Porerna syns inte på avstånd, men slätheten gör med all önskvärd styrka.' Jules reste på sig. Inget frasande uppstod från hans kläder, bara svepande. Från sin mörklila sammetsrock grävde han fram en dörrknopp och satte i Florentinas lediga hand."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar