min vän kväve

dexter säsong 4 och 5

Med utgångspunkt från spänningsnivån i nuvarande säsong så tänkte jag skissera fram hur säsong 4 och 5 kan tänkas se ut. Variablerna är förstås många och beror på vilken sida av Dexter som man väljer att lyfta fram.


Familje-Dexter

Säsong 4: Dexter är reserverat lycklig.
Säsong 5: Dexter är fortfarande lycklig men lite såsig.


Intern monolog-Dexter

Säsong 4: Dexter pratar enbart i floskler stulna från självhjälpsböcker.
Säsong 5: Dexter pratar i slow motion för att matcha filmningen.


Mat-Dexter

Säsong 4: Dexter äter fjordlax. Deb skriker "What the fuck Dex!".
Säsong 5: Dexter stryper seriemördare med papardelle.


Överexponerat ljus-Dexter

Säsong 4: Handlingen fortsätter i vanlig Dexter-stil men många färger är helt utfrätta. Masuka ser ut som en glödlampa.
Säsong 5: Miami är vitt och halvt transparent som ett tunt äggskal.

projektblogg

Jag funderar på att göra en projektblogg där jag lägger upp en ny handritad teckning varje söndag.

watchmen

Har precis läst klart Watchmen i sin helhet. Som seriebok betraktat är Watchmen genial på flera sätt. De psykologiska profilerna, den övergripande handlingen, relationen mellan text och bild. Många av premisserna är rätt så "fantastiska", men författarskapet är också anpassat därefter. Det märks definitivt att det ligger väldigt mycket tanke och arbete bakom Watchmen som produkt. Jag skulle vilja göra en genresvepande sammmanfattning, men jag nöjer mig med att säga att Watchmen är väldigt bra och väldigt välgjord. Moore har ställt upp höga litterära ambitioner, men han lyckas också nå upp till dem och särskilt slutet är minnesvärt och förtjänar att upplevas utan tidigare förförståelse.

Jag upptäckte under läsningen att jag skummade ett par kapitel när jag var liten. Tobias, en av mina barndomsvänner, läste titlar som Watchmen (då i lösnummersformat), Sandman och Preacher och försökte introducera dem för mig. Böckerna gick över mitt huvud då och jag tror egentligen att de gjorde det för Tobias också. Men det var väl fint att han tyckte om dem. Så här femton år senare är det nog hög tid att jag ger dem en ärlig chans när jag ändå är i farten med att läsa 80-talsserier.

I vilket fall som helst.

Nästa år kommer filmatiseringen av Watchmen. Det finns ingen realistisk möjlighet för filmen att göra boken rättvisa, men de verkar åtminstone göra ett ärligt försök, även om jag inte håller med om alla produktions- och skådespelarval. Jag måste erkänna att det gjorde lite ont i mig när jag såg att Malin Åkerman har en bärande roll. Två frågor: Vad för hållhake hade hennes agent på producenterna? Och hur mycket av Watchmen kan hon kan förstöra på egen hand? Baserat på jag vad sett av hennes tidigare "verk" skulle min gissning vara: ganska mycket. Å andra sidan blir det intressant att se både Jeffrey Dean Morgan och Patrick Wilson och vad de kan åstadkomma. Jag hoppas att de är bra i sina respektive roller.

bilder från berlin

Jag har uppgraderat och uppdaterat mitt Flickr-konto! I och med det har jag också börjat lägga in bilder från Berlin. Det är ganska många bilder att gå igenom och arbetstempot är ganska långsamt så jag försöker att lägga in lite bilder i taget. Det kommer jag att göra parallellt medan jag tar andra bilder. Mer löv!

deutscher reise

Saker att göra inför resa till Tyskland:

• Köpa nytt minneskort för extra många foton från EU.
• Införskaffa kortlekar för dekadent kortspelande på vandrarhemmet.
• Ta reda på vilka ställen att besöka och när.
• Äta surkål, dricka tysk pilsner.
  
• Köpa färdkost.
• Packa.
• Göra klart inlämningsuppgifter.

Har jag glömt något?

samhällskritik ypsilon

mina strumpor är två
mina strumpor är blå
mina strumpor är rutiga
men knappast prutiga

25

Jag fyller 25 idag!

Det är en ålder som innebär många gränsdragningar, men allt som allt känner jag att jag har fina och intressanta år framför mig.

Det mesta av födelsedagsfirande återstår fortfarande. Jag fick dock mina objektiv imorse och det var väldigt fint. De var i utmärkt skick (objektiven alltså, lådorna de kom i var en aning kantstötta) och jag känner mig väldigt fotoinspirerad. Jag har nog inte varit så här inspirerad sedan 2004, när jag köpte min första digitalkamera och fick uppleva obegränsad film. Det har regnat idag så jag har inte kunnat ta så många lövbilder som jag hoppats på, men några har det blivit. Löv!



Jag ser fram emot kvällen. Idag är jag lite vuxnare och kan hantera saker lite mognare.

hej tull och moms

Idag pratade jag med DHL. De kan leverera mitt paket personligen på fredag (så lämpligt!) mot att jag kan betala tull och moms påomkring 950 kronor.

Hm. 950 kronor. Det är inte utan att det känns.

Min felkalkylering så här långt ligger alltså på ungefär två tusen kronor. Totalsumman är fortfarande tusen kronor lägre än vad det hade kostat på den svenska marknaden, men jag måste erkänna att inte ens jag kan känna att det priset är motiverat längre.

Men att känna ånger vore väldigt dumt. I vilket fall som helst är jag fortfarande varm i hjärtat av tanken på att ta fina bilder på: körsbärsninjan, röda höstlöv, hästenshästen, rykande kaffekoppar på kaféer och Taikonaut Agnes i soluppgång. Med mera. Jag vill inte att den glädjen ska förtas på grund av en sån här sak.


Nu har jag i vilket fall fått tillfredställa den kostsamma men romantiska sidan av mig, samma del av mig som köpte ett elpiano för två-tre år sen. Det är en sida av mig som framkallar ekonomisk ångest men också väldigt fina minnen. Nu lämnar jag över till den rationella sidan. Kanske blir det en ny dator under 2009.

det ständigt expanderande universumet

Varför expanderar universum? Och vad är det egentligen för kosmisk icke-yta den tar över i sin framfart?

Min tanke är att universums expandering är en metafor för den enskilda människans tankeexpandering och kunskapsbas. Hjärnan är finit. Men världen, omgivningen och samhället som vi lär känna med hjärnans hjälp är ständigt utvecklande.

primärobjektiv eller zoom-objektiv

Att välja mellan primärobjektiv eller zoom-objektiv är lite av ett ställningstagande. De medför olika stilar och förhållningssätt. Den mest uppenbara skillnaden är att primärobjektiv är knutna till en brännvidd, ungefär som engångskameror. Zoom-objektiv, å andra sidan, kan zooma in och ut. Primärobjektiv är på många sätt en del av den gamla skolan, de var standard innan zoom-objektiven började utvecklas och bli populära. Henri Cartier-Bresson, exempelvis, använde nästan uteslutande 50mm-primärobjektiv (på analoga systemkameror motsvarar 50mm ungefär vad det mänskliga ögat ser, det är fotografins mest klassiska brännvidd).

Bortsett från den uppenbara praktiska skillnaden så har de två objektivtyperna lite olika karaktär, som kan sammanfattas ungefär som följer:

Primärobjektiv

* I regel väldigt skarpa. De allra skarpaste objektiven är primärobjektiv (men det är också väldigt bundet till prisklass och individuella objektiv - väldigt fina zoom-objektiv kan ha genomgående primärobjektivsskärpa).

* Är ofta väldigt ljuskänsliga. Det innebär dels att det är tacksamt att bilder när det mörkt och dels att man kan bilder med mycket kreativ oskärpa (bokeh).

Zoom-objektiv

* Betydligt mer praktiska.

* Beroende på hur bra och flexibelt objektivet är blir man mycket mindre beroende av att komplettera det med andra objektiv.

* Ofta fysiskt större. De bättre objektiven är ofta rent av skrymmande.

När jag lade min beställning i förrgår så beställde jag två stycken primärobjektiv, eftersom jag kände att det tilltalade mitt sätt att ta bilder på (ett objektiv för att bilder inomhus och ett till för att ta bilder utomhus eller på konserter).

Den förvirring som jag känner just nu består mest av att jag funderar på om jag egentligen är en primärperson eller en zoom-person. Jag tog stans utifrån att några av mina Internet-favoriter är primärpersoner. Samtidigt vore det fint med ett enda objektiv som tog hand om allt. Jag får se när objektiven kommer hur rätt det känns.