flickslem

flest flärpar vinner

Jag har velat skriva det här inlägget ganska länge. Det handlar om flärpkulturen - den som läser något högskoleämne överhuvudtaget där det ingår någon form av lagtextsamling kommer antagligen att stöta på den. Flärpkulturen kan sammanfattas som tendensen att bokmärka lagtextsamlingar med små klisterlappar. Traditionen kommer från den gamla skolans juriststudenter som tydligen gjorde egna klisterlappar för att hålla bättre ordning. Numera kan man köpa färdiga flärpar i bokhandeln, Dorema tillverkar till och med specialflärpar med förskrivna rubriker.



Flärpar.

Så, vad har flärparna egentligen för betydelse? De har främst den betydelsen att de fungerar som bokmärken för centrala lagrum. De kan också vara påminnelser om lagrum som av någon anledning kan vara intressanta att markera för framtida referens, så att man inte ska glömma bort dem.

Kruxet är dock följande: man klarar sig mer gott och väl med, säg, tio flärpar plus anteckningar. Egentligen klarar man sig väldigt långt med bara registret och innehållsförteckningen. Emellertid är det så att flärpsamlingen utgör ett synligt "bevis" på hur duktig och bra på att plugga man är. Flärphetsen är outtalad, men ytterst påtaglig och osäkerheten lyser verkligen igenom hos vissa individer, som verkar försöka kompensera sina brister med flärpkvantiteter. De flesta flärpar med måtta och förnuft, men jag har sett lagböcker med åtminstone femtio flärpar, där flärparna inte får plats längs med höjden utan måste placeras på kortsidorna också. Dessa människor sätter även flärpar på sina anteckningsböcker och kompendium.

Jag vet inte riktigt vad jag ska likna flärpkulturen med. Å ena sidan tror jag att flärpkulturen väldigt enkelt fångar upp högpresterande och präktiga medelklasstudenter som helt enkelt känner att de måste vara bäst. Å andra sidan tror jag att många som är nya på högskolan också fångas upp, eftersom de kan känna att de måste flärpa hårt och mycket för att kunna klara sina studier. Däremellan ryms det säkert också en del osäkerhet. I vilket fall som helst ett intressant antropologiskt fenomen.

uppsatsdator installerad

Idag hämtade jag uppsatsdatorn på postkontoret. Den levererades föredömsligt snabbt.

Datorn har ett gapande hål i sidan samt skrap från grönt klägg på höger shift-tangent. Annars verkar den fungera som den ska. Det verkar dessutom som att jag fått med en DVD med arabisk bröllopskaraoke.


Jag har installerat följande program, i tur och ordning:

Mozilla Firefox
Atlantis (en MS Word-klon med delfiner)
Spotify


Med andra ord har jag mer eller mindre allt jag behöver i mjukvaruväg. Nu saknas bara att hitta en fin datorväska.

förutsättningar i en mössa

arbetsmarknadsdagar

Arbetsmarknadsdagarna på Ekonomihögskolan är över. Jag pratade med representanter från följande organisationer:


Accenture
Dell
Felix
IKEA
L'Oreal
Lunds Energi
Länsförsäkringar
Orkla
Schibsted
Skånes Livsmedelakademi
Volvo


L'Oreal och Volvo var trevligast och mest givande. Men i stort sett alla samtal, oavsett trevlighetsgrad, mynnade ut i slutsatsen "Du kan ju gå in på vår hemsida och registrera ditt CV och hålla utkik efter passande jobbannonser. Här, ta en broschyr!"

När jag kom hem hade jag fått ett mejl om att jag var kalllad till anställningsintervju angående sommarjobb inom handikappomsorgen.

uppsatsdator

Jag har precis vunnit en Internet-auktion på en bärbar dator - en Dell Latitude som gick på omkring 950 kronor. Jag har inte fått uppgifter om frakt ännu men sammantaget blir det väl på strax över tusen kronor.


Det finns flera poänger med datorn, av varierande vikt:

1. För att skriva uppsatser på. Under det kommande året ska jag skriva en B-uppsats, en kandidatuppsats och en masteruppsats. Eventuellt skriver jag också en magisteruppsats nästa vår, om jag orkar göra det vid sidan av jobb. Om inte annat ska körsbärsninjan skriva en masteruppsats då. Totalt sett alltså minst 3-5 uppsatser, med extrauppgifter vid sidan om.

2. För att använda som akademisk accessoar. Jag är här inspirerad av två företeelser. Dels den arketypiska, moderna bilden av en student som surfar på kaféer och dricker stora koppar kaffe, men också av DIY-estetiken i garagepunkband och hos Ed i Cowboy Bebop, som har en bärbar, hemmabyggd dator som det står TOMATO på. Kombinationen av de två blir en billig men funktionell studentdator som jag kan göra så snygg eller ful som jag känner för.

3. För att ligga i sängen och titta på Arrested Development. Man kan också titta på Arrested Development på tåget.

bagheera

I den del av Disneys "Djungelboken" som visas i "Kalle Anka och hans vänner firar julafton" finns en sekvens där Mowgli lyfter på en sten som sedan faller tillbaka mot honom, varpå pantern Bagheera (Gösta Prüzelius) med desperation utropar "Mowgli, se upp!"

Det enskilda ljudklippet spelas just nu upp i mitt huvud vad jag än gör.


Jag borstar tänderna. Mowgli, se upp!

Jag plockar undan disk i köket. Mowgli, se upp!

Jag söker information på Google. Mowgli, se upp!

Jag lyssnar på Perry Como. Mowgli, se upp!


Är det så här schizofreni börjar?

tillfällig snö

på tal om cirklar

Alla cirklar är infinitogoner. Ge det en tanke.

lutande horisonter

Det har uppmärksammats att mitt fotograferande har trätt in i en lutande period. De horisontella linjerna vrids ett blygsamt antal grader.

Anledningen är att jag tycker att det blir roligare att inte använda horisonten som utgångspunkt utan bara som en delkomponent. Jag känner mig inte heller lika inramad som vanligtvis. Men det är sant att det medför att alla bilder... Ja, lutar.

Men -- jorden är ett klot. Så länge som vi inte står med fötterna på varsin sida av ekvatorn eller på någon av polernas epicentra så befinner vi oss ständigt i en cirkulär krökning. Så är inte lutande horisonter på sätt och vis en respektabel påminnelse om mänsklighetens geometriskt pikanta situation?

mahjong

Åtråvärda bambufåglar.



Fullbordad mahjong med pet.



Brickor.

canis tröjis

ont i huvudet

Light Choco Softies

Sugarfree mallows with low fat chocolate glaze; 30% less calories


Light Choco Softies

stilgrepp: trasig japansk-engelska

Om verkligheten är det som uppfattas människor emellan och den gemensamma världsbilden baseras på kommunikation -- är inte då lek med ord ett utmärkt verktyg för att uppnå surrealism? Se bara på hur enkelt the Beatles skapade surrealism med "I Am the Walrus" -- det är egentligen bara en vanlig poplåt men med abstrakta texter.

Det är möjligt att det experimenteras för lite med språket i populärkulturen. Det är också möjligt att jag hävdar det eftersom surrealismen ligger väldigt nära mig. I vilket fall som helst har jag stött på två bra exempel på innovation genom (jag orkar inte skriva klart det här stycket)


1. Takashi Miike, "Sukiyaki Western Django" (film)

En faux-western-film där all dialog är på engelska, men alla skådespelare är japanska. Många verkar sakna ens de mest grundläggande kunskaperna i det engelska språket. Det hindrar inte Miike från att mata skådespelarna med den ena löjliga repliken efter den andra. Resultatet är väldigt absurt (särskilt när en av gängledarna läser högt ur Shakespeares "Henry V") men också väldigt roligt.


2. Maher Shalal Hash Baz, "How's Your Bassoon, Turquoirs?" (sång)

Jag är inte säker på om jag har hört sångaren i Maher Shalal Hash Baz sjunga på engelska tidigare, men det är svårt att undvika i "How's Your Bassoon, Turquoirs?":

I don't like to
say hello to you
'cause we seem to
share our fate

Det är lite svårt för mig att lista ut om Maher Shalal Hash Baz leker med det engelska språket eller om texten ligger på en intellektuell nivå som jag inte riktigt greppar. Men det är onekligen roligt att lyssna på, särskilt eftersom låten har så mycket blåsinstrumentskomp. Jag uppfattar det som ett stilgrepp och som sådant fungerar det utmärkt oavsett ursprunglig intention.

"tillåten inaktivitet" eller "den andra sjukdomen boleyn"

Saker och ting börjar hopa sig. Så mycket att läsa, så mycket att göra.

Jag blev sjuk igår. Snuva, illamående, trötthet, huvudvärk och halsont. Jag orkar inte göra något förutom att spela tv-spel och möjligtvis äta bullar. Även det här skrivandet tär på mina krafter. Måste... Kura ihop mig till en täckesboll.

I vilket fall som helst. Jag har ingen energi kvar till något just nu så för tillfället behöver jag åtminstone inte känna skuld över att jag inte får något uträttat. Åtminstone inte just nu.


Jag hoppas att det här inlägget är läsbart.

bandnamn

the Blåbär Report

Moses och de arga beståndsdelarna

Felkorrigerade glasögon

Bertolt Brecht såg mig

Vem är bläckpenna?

vill ha

Vill ha.