A1: Julio Cortázar, Kronoper och famer
A2: "'...parallella hav (floder)? Det oändliga vattnet (ett hav?) växer stundtals som murgröna-murgröna-murgröna (för tanken till en mycket hög vägg som skulle kunna vara uttryck för tidvatten?). Om man går-går-går-går (analogt begrepp applicerat på avståndet) kommer man till den Stora Gröna Skuggan (en besådd åker, en dunge, en skog) där den store Guden bygger en beständig kornbod åt sina Bästa Arbeterskor. I detta område är det mycket gott om Ofantliga Hemska Varelser (människor?) som förstör våra stigar. På andra sidan Stora Gröna Skuggan börjar Hårda Himlen (ett berg). Och allt är vårt, men det är hotat.'"
A3: Det här är inte direkt standardprosa. Jag känner dock att något i min hjärna verkligen går igång på detta. Hyser stark vurm för klassisk latinamerikansk litteratur från 1960-talet. Modernista har släppt väldigt fina nyutgåvor på Cortázars böcker.
B1: Detta blir den avslutande luckan luckan för denna adventskalender! Det känns rätt befriande, men det har också varit roligt att följa upp kalendern från förra året.
B2: "Så kom det sig att även en ståtlig Monsignor (klassiskt skolad bonhomme) kunde få plats inuti ett urgröpt björkträd och att han därifrån kunde fortsätta nå ut till dem som var villiga att låna ett öra - genom ett lager bark, givetvis (möjligtvis ett uttryck för missvisning). Det var ju bara så han kunde fortsätta sitt ämbete, det som de senaste åren blivit alltmer hotat och ansträngt (för var en respektfull kristen fanns Tre Eller Fyra Ohyggeligheter som hotade grusa även den godaste ansats). Herr Monsignor lät klara sin strupe (en kanal?) och kunde med gudomlig inspiration nå ut till näraliggande mossa och sten."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar