litterär adventskalender, lucka 10

A1: Elisabeth Åsbrink, Och i Wienerwald står träden kvar

A2: "Om det inte redan tidigare hade formulerats som en regel, satte Pepi nu upp premisserna för deras brevväxling: ge oss vardagen, ge oss framsteg, ge oss enkla vardagliga fakta om vännerna, maten, vädret, skidföret och temperaturen i badvattnet. Skriv inget om traktens nazimöten, om vad som står i tidningarna, om politik eller det nyss utbrutna krigets utveckling. Ge oss utsikten från ditt fönster så att också vi kan se den, samtalen över havregrynsgröten så att också vi kan sitta där och hälla vit mjölk över äppelmos varje morgon, ge oss dagarna på fälten så att det skulle kunna vara våra dagar, våra leriga skor och våra värkande muskler."

A3: Åsbrinks upplägg är ett av få på senare tid som fått mig intresserad att vilja läsa om det andra världskriget, kanske med undantag för Sem-Sandberg. Jag får bra intryck från prosan.


B1:  Konsumtion. 900 gram importerad konfekt.

B2: "Naken på en sten satt han och formulerade prioriteringsordningar för sin med yllerock påklädde samtalspartner. Värme, sa han, det är absolut nödvändigt. Bokstavlig värme och mellanmänsklig värme likaså. Kost och logi förmodar jag är självskrivet. Samtalspartnern nickade och svarade med långa utsvävningar om hur det var att leva under omständigheter där allt detta redan fanns fullt tillgängligt. Vänskap och elektricitet inom armlängds avstånd. Kokta rödbetor med smör samt Felicia och utgården. Det var fint att ha det väl förspänt, materiellt och socialt, sade samtalspartnern. Andligheten kunde dock komma i kläm vid tillfällen. Så andligheten ock, det får han se till att ha på sin prioriteringsordning."