måndag 25 augusti 2008

e6

Jag befinner mig i en märklig själslig plats. Jag tror att det är orsakat av dåliga åttiotals-X-Men, begynnande höstkänningar samt halsont. Det är i vilket fall som helst en ganska tom och deprimerande plats. Himlen är mjölkvit som i "Blindheten". Jag känner mig rastlös eftersom jag så gärna vill uträtta något men är samtidigt tom, för jag vågar inte helt utesluta möjligheten att lyckan är tillfälligt utbytt mot en enkel ställföreträdare. Det är ungefär som när man springer på löpande band - det är nog det bästa sättet jag kan förklara det på.



Lyktstolpar är fastskruvade snödroppar.