Jag har inte läst särskilt mycket skönlitteratur i höst, men jag känner att jag vill ta igen lite. Snart måste jag börja tentaplugga, men om jag bara skär ner lite på min tv-spelstid (vilket inte borde bli något större problem, Fire Emblem var något av en besvikelse) så blir det inte något hinder egentligen.
Mina senaste bokval har en viss gemensam nämnare: de är klassiska böcker som blivit filmatiserade innan 1965. Kopplingen mellan böckerna slog mig inte förrän idag, fast å andra sidan är det så väldigt många böcker som filmatiseras så det är ingen större uppenbarelse egentligen. I vilket fall som helst, i tur och ordning är böckerna som följer:
1. Kobo Abe, Kvinnan i sanden (filmatiserad 1964). Det är en bok som lär en väldigt mycket om sand, passion i sand och ångest i sand. Bitvis rätt så vacker. Jag har inte sett filmen, men om den är lika klaustrofobisk som boken kan den säkert vara väldigt intressant.
2. Raymond Chandler, Den stora sömnen (filmatiserad 1946). Chandler börjar växa fram som en av mina favoritförfattare, egentligen på väldigt lösa grunder. Hans böcker är det närmaste jag kommit ren stämningsläsning. De utgår från karaktären Philip Marlowe, som är förlagan till den allmänna sinnebilden av en klassisk noir-detektiv. Marlowe spelas i filmerna av Humphrey Bogart. Utseendemässigt är han väldigt olik min inre bild av Marlowe, men han kanske passar ändå. Jag skulle vilja se "The Big Sleep" snart och döma själv. I vilket fall som helst, det är väldigt tillfredställande att läsa Chandlers böcker och befinna sig i Marlowes Los Angeles, där det alltid regnar och alla män är korrupta skurkar och alla kvinnor är manipulerande femme fatales. Handlingen är helt underkastad den känslan.
3. Truman Capote, Frukost på Tiffany's (filmatiserad 1961). Jag började på den här boken idag. Den verkar vara väldigt New York, men på ett sätt som jag tror att jag känna igen mig i eller åtminstone förstå. Från vad jag förstår så skrev Capote boken med Marilyn Monroe i åtanke som grund för Holly Golightly. Det blev dock inte Monroe som spelade henne på film, utan Audrey Hepburn, som bekant. Synd, menar vissa. Personligen har jag svårt att läsa boken och inte se Hepburn framför mig. Att jag ogillar Marilyn Monroe bidrar väl, visserligen. I vilket fall som helst så har boken den omedelbara och överlägsna fördelen att man slipper Mickey Rooneys tolkning av Mr. Yunioshi, som är bland det mest rasistiska jag sett i en annars väl respekterad film.
Mina senaste bokval har en viss gemensam nämnare: de är klassiska böcker som blivit filmatiserade innan 1965. Kopplingen mellan böckerna slog mig inte förrän idag, fast å andra sidan är det så väldigt många böcker som filmatiseras så det är ingen större uppenbarelse egentligen. I vilket fall som helst, i tur och ordning är böckerna som följer:
1. Kobo Abe, Kvinnan i sanden (filmatiserad 1964). Det är en bok som lär en väldigt mycket om sand, passion i sand och ångest i sand. Bitvis rätt så vacker. Jag har inte sett filmen, men om den är lika klaustrofobisk som boken kan den säkert vara väldigt intressant.
2. Raymond Chandler, Den stora sömnen (filmatiserad 1946). Chandler börjar växa fram som en av mina favoritförfattare, egentligen på väldigt lösa grunder. Hans böcker är det närmaste jag kommit ren stämningsläsning. De utgår från karaktären Philip Marlowe, som är förlagan till den allmänna sinnebilden av en klassisk noir-detektiv. Marlowe spelas i filmerna av Humphrey Bogart. Utseendemässigt är han väldigt olik min inre bild av Marlowe, men han kanske passar ändå. Jag skulle vilja se "The Big Sleep" snart och döma själv. I vilket fall som helst, det är väldigt tillfredställande att läsa Chandlers böcker och befinna sig i Marlowes Los Angeles, där det alltid regnar och alla män är korrupta skurkar och alla kvinnor är manipulerande femme fatales. Handlingen är helt underkastad den känslan.
3. Truman Capote, Frukost på Tiffany's (filmatiserad 1961). Jag började på den här boken idag. Den verkar vara väldigt New York, men på ett sätt som jag tror att jag känna igen mig i eller åtminstone förstå. Från vad jag förstår så skrev Capote boken med Marilyn Monroe i åtanke som grund för Holly Golightly. Det blev dock inte Monroe som spelade henne på film, utan Audrey Hepburn, som bekant. Synd, menar vissa. Personligen har jag svårt att läsa boken och inte se Hepburn framför mig. Att jag ogillar Marilyn Monroe bidrar väl, visserligen. I vilket fall som helst så har boken den omedelbara och överlägsna fördelen att man slipper Mickey Rooneys tolkning av Mr. Yunioshi, som är bland det mest rasistiska jag sett i en annars väl respekterad film.
4. Vladimir Nabokov, Lolita (filmatiserad 1962). Jag har nästan läst den tidigare, men tänkte ge den en ny chans så snart jag är klar med Frukost på Tiffany's. Det är en bok som ständigt hyllas som en av 1900-talets bästa och viktigaste. Jag gav dock upp efter tre fjärdedelar. Jag medger att första halvan av boken är oerhört välskriven, men av någon anledning tappade jag intresset. Vad gäller filmatiseringen är jag en aning kluven. Vill jag se Kubricks tolkning från 1962 eller vill jag hellre se Lynes tolkning från 1997? Lynes "Lolita" har Jeremy Irons som Humbert Humbert och jag är beredd att se ungefär vad som helst som Jeremy Irons har spelat in. Viss reservation för Eragon, möjligtvis. Men om jag såg Kubricks tolkning så hade det också kunnat bjuda in till att se fler av hans äldre filmer. Jag har exempelvis länge varit nyfiken på "Paths of Glory" ("Ärans väg", 1957). Vi får se.
2 kommentarer:
1 är rätt så bra!
2 minns jag inte mycket av, väldigt arketypiskt noir.
3 stängde jag av i mitten nånstans.
4 har jag inte sett.
Vi får inte att glömma att se om 2001 på allvar!
Jag skrev något om to kill att mockingbird här innan men det försvann visst.
Skicka en kommentar