DAG 1
skåda, min son (tillika god vän)
skåda optimismens högborg:
FADER jag ser den, jag blir liksom exalterad och själsligt upphöjd av möjligheterna däri
son, du kommer att lida och du kommer att gråta både glädjetårar och smärtotårar. du kommer att åldras tjugo år på tjugo dagar, men när allt är över kommer du att vara självständig. du kommer att vara en man.
DAG 2
Fader höll mig i handen. Han verkade så allvarlig och bestämd. Vart ledde han mig? Förde han mig mot mänsklighetens spelrum, så som Orfeus försökte föra Eurydike ut ur underjorden. Din blick kommer väl inte att svika oss båda, Fader? Tala med mig, Fader!
Din syster är redan där. Halva din syster. Det är så svårt att förklara, om det bara fanns ord. Du ska få se. Det är oundvikligt, outplånligt.
DAG 3
Fadern och sonen stod utanför optimismens högborg och andades tungt av respekt. Dörren framför dem var prydd med en gigantisk kläpp. Fadern tog tag i kläppen och slog mot dörren. Det var som att se två naturkrafter mötas. Dörren öppnades och byggnadens inre visade sig. Innanför dörren var enbart en lång, nedåtgående spiraltrappa.
Fadern: Vi har inget val. Vi måste följa trappan.
Sonen: Hur mår min syster? Kommer allt att vara bra?
Fadern: Kom.
DAG 4
Systern: Så, nu förstår du hur jag har kommit att bli halv och hur våra liv i fortsättningen kommer att utvecklas i parallella led.
Sonen: Allt är så oerhört. Din berättelse. Den här byggnaden. Musiken.
DAG 5
skåda, min son (tillika god vän)
skåda optimismens högborg:
FADER jag ser den, jag blir liksom exalterad och själsligt upphöjd av möjligheterna däri
son, du kommer att lida och du kommer att gråta både glädjetårar och smärtotårar. du kommer att åldras tjugo år på tjugo dagar, men när allt är över kommer du att vara självständig. du kommer att vara en man.
DAG 2
Fader höll mig i handen. Han verkade så allvarlig och bestämd. Vart ledde han mig? Förde han mig mot mänsklighetens spelrum, så som Orfeus försökte föra Eurydike ut ur underjorden. Din blick kommer väl inte att svika oss båda, Fader? Tala med mig, Fader!
Din syster är redan där. Halva din syster. Det är så svårt att förklara, om det bara fanns ord. Du ska få se. Det är oundvikligt, outplånligt.
DAG 3
Fadern och sonen stod utanför optimismens högborg och andades tungt av respekt. Dörren framför dem var prydd med en gigantisk kläpp. Fadern tog tag i kläppen och slog mot dörren. Det var som att se två naturkrafter mötas. Dörren öppnades och byggnadens inre visade sig. Innanför dörren var enbart en lång, nedåtgående spiraltrappa.
Fadern: Vi har inget val. Vi måste följa trappan.
Sonen: Hur mår min syster? Kommer allt att vara bra?
Fadern: Kom.
DAG 4
Systern: Så, nu förstår du hur jag har kommit att bli halv och hur våra liv i fortsättningen kommer att utvecklas i parallella led.
Sonen: Allt är så oerhört. Din berättelse. Den här byggnaden. Musiken.
DAG 5
3 kommentarer:
Haha utmärkt beställningsvara!! Älskar den lite slappa godtyckligheten parat med PATOSET.
Insåg just att patoset (patos i bestämd form) rimmar med matoset (rök och dofter av matlagning). Det borde man göra något av.
Svitens klimax är förstås 3:05 i videon: basisten hoppar bakåt och bara helvete, jag kan inte stanna, jag kommer hoppa rakt in i väggen.
Skicka en kommentar