Minns ni den där scenen i Schindler's List där Liam Neeson tittar på sin SS-brosch (eller vad det nu var) och räknar ut hur många judeliv han hade kunnat rädda om han hade sålt den?
Sen jag var liten har jag haft en ihärdig tvångstanke som aldrig riktigt gett med sig. Jag räknar toalettspolningar, duschvatten och kranvatten och omvandlar mängden liter till dricksglas som hade kunnat rädda afrikanska barn som håller på att törsta ihjäl.
Jag tror att tvångstanken nådde sin kulmen omkring 2000, när the Hunger Site fick sitt genombrott. Sidan lanserades med en världskarta som blinkade för varje barn som dog i svält per sekund (världskartan lyser idag med sin frånvaro, jag antar att företaget blivit för framgångsrikt för att kunna provocera). På den tiden kunde jag verkligen se döende barn framför mig när jag hällde upp vattenglas. Nuförtiden är det inte lika illa. Möjligtvis får jag en lätt gnagande ångestkänsla om jag glömmer att stänga kranen eller ser Eritreas riksgränser blixtra förbi mina ögon när jag ser inomhusbassänger på TV.
För det mesta fungerar jag dock numera som normala människor. Samvetslöst.
Sen jag var liten har jag haft en ihärdig tvångstanke som aldrig riktigt gett med sig. Jag räknar toalettspolningar, duschvatten och kranvatten och omvandlar mängden liter till dricksglas som hade kunnat rädda afrikanska barn som håller på att törsta ihjäl.
Jag tror att tvångstanken nådde sin kulmen omkring 2000, när the Hunger Site fick sitt genombrott. Sidan lanserades med en världskarta som blinkade för varje barn som dog i svält per sekund (världskartan lyser idag med sin frånvaro, jag antar att företaget blivit för framgångsrikt för att kunna provocera). På den tiden kunde jag verkligen se döende barn framför mig när jag hällde upp vattenglas. Nuförtiden är det inte lika illa. Möjligtvis får jag en lätt gnagande ångestkänsla om jag glömmer att stänga kranen eller ser Eritreas riksgränser blixtra förbi mina ögon när jag ser inomhusbassänger på TV.
För det mesta fungerar jag dock numera som normala människor. Samvetslöst.
7 kommentarer:
Jag känner ungefär samma sak när det gäller sopor och bensindrivna bilar. Fast mitt grundar sig knappast i empati för mänskligheten. Min största skräck just nu är att jorden kommer att befolkas av över 10 miljoner människor inom en överskådlig framtid.
På 60-talet var jordens befolkning på omkring 3 miljarder människor.
Ja och en miljard 1900. Det brukar påstås att vi ska vara runt 10-12 miljarder 2050. Ugh.
Världens befolkning ökar med 250000 individer varje dag. Det är så sjukt skrämmande.
Och också anledningen till att jag klickar på the rainforest site varje dag men aldrig på the hunger site. Är jag mycket ond?
Fast hur många dör varje dag? Jag tror det har börjat plana ut ändå.
Nej, det har inte börjat plana ut. Jag tror att 250 000 är hur mycket befolkningen ökar, eller ökade 2006 när boken jag läste skrevs, alltså inräknat de som dör.
Befolkningen minskar dock i Europa.
Fast om det är mellan 10 och 12 milj. 2050 så har det ändå börjat plana ut på sikt - 1900-1950 tredubbling : 1950-2000 dubbling : 2000-2050 mellan 1,5x och dubbling (enligt FN:s hemsida http://esa.un.org/unpp/p2k0data.asp bara 9 mille 2050 dock?). Det kunde ju varit tjugo miljoner liksom. Lemmelvarning. Men ja, jag hör vad du kommer ifrån :)
Det magiska talet är 2,1. Det är det barnafödandetal som krävs för att öka populationen. 2 hela barn för att ersätta föräldrarna som kommer att dö på sikt + 0,1 barn för att bidra till en positiv förändring.
Vad många goda medborgare i väst dock har upptäckt är att det är mycket svårt att få 0,1 barn, oavsett hur goda ens intentioner har varit. Samtidigt så räcker det med en trebarnsfamilj på var tionde tvåbarnsfamilj för att statistiken ska jämna ut sig. Sverige är inte där ännu. Vi får se när trenden vänder.
Skicka en kommentar