söndag 21 juni 2009

kohets

I år firade jag midsommar ute på landet i Blekinge tillsammans med min bror, hans sambo och några av deras bekanta.

Vid ett tillfälle ville en av gästerna åka ut på utflykt och träffa några kalvar som fanns i grannskapet. Närmare bestämt fanns de i en skogsinhägnad, vilket är ungefär som ett vanligt grönbete men med mer terräng. Hela sällskapet åkte dit och alla hade på sig stövlar, förutom jag och min bror.

Det tog inte lång tid efter att vi gått in i inhägnaden och börjat leta efter kalvarna förrän jag insåg att jag nog trots allt skulle behöva gå tillbaka till bilen och byta om till stövlar i alla fall. Jag hade tagit med mig ett par, men valde att inte ha på mig dem eftersom de var trånga och obekväma. De var dock nödvändiga för landskapet i inhägnaden, som var blött, backigt, stenigt och fullt med kopajer.

När jag bytt om och återvänt till inhägnaden möttes jag av min bror. Han hade följt de andra en bit uppför den vilda terrängen, men vänt tillbaka för att hans skor var för dåliga. Vi valde istället att följa en nertrampad stig som ledde åt motsatt håll. Stigen ledde småningom uppför en mörk och skogig backe, med stängsel på båda sidor av stigkanten. När vi kom upp till backens kröning började marken skaka. Vi tittade framåt och såg in i ögonen på tjugotalet galopperande kor som närmade oss. Min bror skrek "Helvete! Spring!". Vi sprang.

Det var stressande nog att vi hade tjugo kor bakom oss som kunde rusa över oss när som helst, men vi kunde inte heller av vika av till sidan eftersom stigen var kantad med stängsel. Vi sprang nerför backen som vi precis gått uppför. Hjärtat slog hårt. Marken försvann under mina fötter, stövlarna kom till användning trots allt. Plötsligt såg jag min bror, som hela tiden sprungit framför mig, börja klättra upp för en brant på höger sida. Jag följde efter. Vi kom upp för en kulle och hade sikt över den närliggande terrängen. Inga kor syntes.

Vi började gå tillsammans mot bilen. Vi var trötta på kor. Plötsligt började det regna. När vi hade satt oss i bilen slog regnet om till ösregn och vi inväntade resten av sällskapet. När de var tillbaka berättade de att de hade gått in i terrängen och uppför en backe där de träffat på kor. Korna hade dock blivit skrämda och uppjagade och börjat skena iväg.

Vi förklarade att de hade hetsat korna mot oss.

2 kommentarer:

Meme sa...

"ville en av gästerna åka på utflykt och träffa några kalvar" - haha, vem var detta? Och vad för slags socialiserande hade han tänkt sig med kalvarna? Fin story annars.

marängteorin sa...

Hon var väl en djurvän eller något sånt.