A1: Stephen Hawking, A Brief History of Time
A2: "Further encouragement of black holes came in 1967 with the discovery by a research student at Cambridge, Jocelyn Bell-Burnell, of objects in the sky that were emitting regular pulses of radio waves. At first Bell and her supervisor, Antony Hewish, thought they might have made contact with an alien civilzation in the galaxy. Indeed, at the seminar at which they announced the discovery, I remember that they called the first four sources to be found LGM 1-4, LGM standing for 'Little Green Men'. In the end, however, they and everyone else came to the less romantic conclusion that these objects, which were given the name pulsars, were in fact rotating neutron stars that were emitting pulses of radio waves because of a complicated interaction between their magnetic fields and surrounding matter. This was bad news for writers of space westerns, but very hopeful for the small number of us who believed in black holes at that time: it was the first positive evidence that neutron stars existed. A neutron star has a radius of about ten miles, only a few times the critical radius at which a star becomes a black hole. If a star could collapse to such a small size, it is not unreasonable to expect that other stars could collapse to even smaller size and become black holes."
A3: Jag har en läst en del populärvetenskap under året som gått, men utan att ha tagit del av de mest ikoniska titlarna på området. Hawkings böcker är givetvis väl anpassade för en bredare publik; förhoppningsvis tummar det inte märkbart på berättarens entusiasm.
B1: Det låter från kaffekokaren. Det tryggar mig.
B2: "Professorn lutade sig fram mot mig och gormade. Hörde du någonsin talas om radiovågorna som aldrig kom fram? Nej, det kan du knappast ha gjort -- de kom ju aldrig fram! Han skrattade högt men tandlöst. Trots att det var han som besökte mitt hem, kunde hans sätt att föra sig få mig att känna mig som en otacksam turist. Jag erbjöd honom lite English Breakfast-te, med mjölk och honung. Snabbt doppade han sitt ena lillfinger i tevattnet och ritade upp blöta streck på bordsduken. Vattenmolekylerna lämnar min tekopp. Jag kan till och med blåsa bort de varmaste molekylerna och bara få ljummen te kvar. Jag frågade honom om han ville blåsa bort varma vattenmolekyler med mig, vilket givetvis fick honom att gunga entusiastiskt. Han blåste bort sina molekyler med akademisk precision, redo att lämnas in för peer review. Så kringflyende är de nu, de små atomajävlarna! De flackar runt. Den obligatoriska skrattsalvan kom som på beställning. Leverfläckarna på hans kinder var små solar. Jag kunde föreställa mig honom i sina yngre år, fokuserad och målmedveten. Nu fanns ingen konkurrens för honom. Hans bidrag till forskningen bestod likväl, men eftervärlden gjorde sig redo att röra sig vidare utan hans tidigare så styrande hand."
A2: "Further encouragement of black holes came in 1967 with the discovery by a research student at Cambridge, Jocelyn Bell-Burnell, of objects in the sky that were emitting regular pulses of radio waves. At first Bell and her supervisor, Antony Hewish, thought they might have made contact with an alien civilzation in the galaxy. Indeed, at the seminar at which they announced the discovery, I remember that they called the first four sources to be found LGM 1-4, LGM standing for 'Little Green Men'. In the end, however, they and everyone else came to the less romantic conclusion that these objects, which were given the name pulsars, were in fact rotating neutron stars that were emitting pulses of radio waves because of a complicated interaction between their magnetic fields and surrounding matter. This was bad news for writers of space westerns, but very hopeful for the small number of us who believed in black holes at that time: it was the first positive evidence that neutron stars existed. A neutron star has a radius of about ten miles, only a few times the critical radius at which a star becomes a black hole. If a star could collapse to such a small size, it is not unreasonable to expect that other stars could collapse to even smaller size and become black holes."
A3: Jag har en läst en del populärvetenskap under året som gått, men utan att ha tagit del av de mest ikoniska titlarna på området. Hawkings böcker är givetvis väl anpassade för en bredare publik; förhoppningsvis tummar det inte märkbart på berättarens entusiasm.
B1: Det låter från kaffekokaren. Det tryggar mig.
B2: "Professorn lutade sig fram mot mig och gormade. Hörde du någonsin talas om radiovågorna som aldrig kom fram? Nej, det kan du knappast ha gjort -- de kom ju aldrig fram! Han skrattade högt men tandlöst. Trots att det var han som besökte mitt hem, kunde hans sätt att föra sig få mig att känna mig som en otacksam turist. Jag erbjöd honom lite English Breakfast-te, med mjölk och honung. Snabbt doppade han sitt ena lillfinger i tevattnet och ritade upp blöta streck på bordsduken. Vattenmolekylerna lämnar min tekopp. Jag kan till och med blåsa bort de varmaste molekylerna och bara få ljummen te kvar. Jag frågade honom om han ville blåsa bort varma vattenmolekyler med mig, vilket givetvis fick honom att gunga entusiastiskt. Han blåste bort sina molekyler med akademisk precision, redo att lämnas in för peer review. Så kringflyende är de nu, de små atomajävlarna! De flackar runt. Den obligatoriska skrattsalvan kom som på beställning. Leverfläckarna på hans kinder var små solar. Jag kunde föreställa mig honom i sina yngre år, fokuserad och målmedveten. Nu fanns ingen konkurrens för honom. Hans bidrag till forskningen bestod likväl, men eftervärlden gjorde sig redo att röra sig vidare utan hans tidigare så styrande hand."
2 kommentarer:
Läste det som att kaffekokaren "triggade dig" först vilket hade fungerat minst lika bra.
Har lånat den här boken av kalle i flera år men aldrig tagit tag i att läsa den.
Hahaha, fullständigt absurd Hawking-prosa. Jag ser ett klassiskt basse-flin framför mig under hela texten. Det är en ganska kärv Hawking du har fångat, kärv men varm, som en lite vresig gammelmorbror. Av vad kalle berättat ska han tydligen vara sjukt dryg och osympatisk, men det är svårt att veta om man aldrig träffat honom.
Mycket vacker prosa!
Skicka en kommentar