A1: Siri Hustvedt, The Summer Without Men
A2: "Enlightenment about Alice was not forthcoming. I smiled at the little group gathered around me and said very slowly, "It may be hard to believe, but I was young once, too, and moreover, I remember being young. I remember being exactly your age, in fact, I remember jokes too." It was a cinematic moment, and I was fully conscious of it. I did my best to don my most all-knowing, authoritative, good-teacher-beloved-by-the-students expression, a cross between Mr. Chips and Miss Jean Brodie, and then I slapped Theodore Rhotke shut, stood up, and made my exit. In the film, the camera would follow my back to the door, my high heels-sandals in reality-clipping smartly on the floorboards, and then I pause, just for a moment, and turn to look over my shoulder. The camera is now close. Only my face is visible, and on the screen, it is gigantic, perhaps twelve feet tall."
A3: Jag tyckte väldigt bra om "Den skakande kvinnan" och är nyfiken på om jag skulle uppskatta Hustvedt lika mycket i ren skönlitterär form. Citatet ovan ger mig egentligen inga tydliga indikationer.
B1: Pastan jag åt tidigare ligger och vilar som en oaptitlig klump i magen. Min rygg värker en aning.
B2: "Min känsla av underlägsenhet inför Viktoria kunde aldrig döljas. Hon förde sin hand till munnen och härmade mig alldeles för träffande. "Jag har ingenstans att vara på fredag", sa hon med min röst. "Jag har äckliga, gropiga kinder och ingen pojkvän." Jag vände på klacken och gick med bestämda steg därifrån, från skolgården, samtidigt som jag försökte dölja att jag hade gråt i halsen. Fick Viktoria se det skulle hon bara bli ännu jobbigare. Det tog dock inte lång tid innan hon var i jämnhöjd med mig och drog i mina kläder, i min favoritblus. "Vart är du på väg?" sa hon med en röst som nu var mycket kallare. "Du har ju ingen att hänga med, eller hur." Jag försökte öka takten och nu halvjoggade vi båda två, medan Viktoria öste förolämpningar över mig som ris över en nygift brud. Slutligen brast det för mig och jag örfilade henne rakt över ansiktet och sprang så fort jag kunde in på ett närliggande café och låste in mig på deras kundtoalett."
A2: "Enlightenment about Alice was not forthcoming. I smiled at the little group gathered around me and said very slowly, "It may be hard to believe, but I was young once, too, and moreover, I remember being young. I remember being exactly your age, in fact, I remember jokes too." It was a cinematic moment, and I was fully conscious of it. I did my best to don my most all-knowing, authoritative, good-teacher-beloved-by-the-students expression, a cross between Mr. Chips and Miss Jean Brodie, and then I slapped Theodore Rhotke shut, stood up, and made my exit. In the film, the camera would follow my back to the door, my high heels-sandals in reality-clipping smartly on the floorboards, and then I pause, just for a moment, and turn to look over my shoulder. The camera is now close. Only my face is visible, and on the screen, it is gigantic, perhaps twelve feet tall."
A3: Jag tyckte väldigt bra om "Den skakande kvinnan" och är nyfiken på om jag skulle uppskatta Hustvedt lika mycket i ren skönlitterär form. Citatet ovan ger mig egentligen inga tydliga indikationer.
B1: Pastan jag åt tidigare ligger och vilar som en oaptitlig klump i magen. Min rygg värker en aning.
B2: "Min känsla av underlägsenhet inför Viktoria kunde aldrig döljas. Hon förde sin hand till munnen och härmade mig alldeles för träffande. "Jag har ingenstans att vara på fredag", sa hon med min röst. "Jag har äckliga, gropiga kinder och ingen pojkvän." Jag vände på klacken och gick med bestämda steg därifrån, från skolgården, samtidigt som jag försökte dölja att jag hade gråt i halsen. Fick Viktoria se det skulle hon bara bli ännu jobbigare. Det tog dock inte lång tid innan hon var i jämnhöjd med mig och drog i mina kläder, i min favoritblus. "Vart är du på väg?" sa hon med en röst som nu var mycket kallare. "Du har ju ingen att hänga med, eller hur." Jag försökte öka takten och nu halvjoggade vi båda två, medan Viktoria öste förolämpningar över mig som ris över en nygift brud. Slutligen brast det för mig och jag örfilade henne rakt över ansiktet och sprang så fort jag kunde in på ett närliggande café och låste in mig på deras kundtoalett."
2 kommentarer:
Än en gång är din text mer spännande än originaltexten! Ville läsa fortsättningen. Inte läst Hustvedt dock. Håller med om att citatet var neutralt och svårbedömt. Risken med det här projektet är förstås att du någon gång får grova spoilers i ditt citat.
Uppföljning, nu när du läst den!
Skicka en kommentar