Under gruppseminariet idag fick jag gå ifrån lite tidigare så att jag kunde gå och tjänstgöra på kårexpeditionen. Min kursares reaktion var: det ser bra ut på ditt CV.
Kommentaren var väl menad, men... CV:et som motivationskraft är bland det mest oinspirerande jag vet. Plötsligt tappar allting sitt egetvärde och blir bara något man ska visa upp för en arbetsgivare. Vem är arbetsgivaren? En beräknande främling som man automatiskt hamnar i beroendeställning till. Är det rätt person att ägna sin fritid och sina färdigheter åt?
Fastän vi befinner oss i en högkonjunktur (om än i ett övergående skeende) så verkar allting kretsa till ett krasst på-papperet-tänkande. Jag menar inte att det finns i mitt bakhuvud heller, för det gör det ju. Och jag har väl skrivit ner allt jag har kunnat när jag sökt jobb eftersom det är så måste göra.
Däremot skulle jag inte se det som det främsta anledning till att ta mig an något. Att bara göra det för meriten i sig fullständigt förringar verksamheten. "Det ser bra ut på mitt CV" borde vara en förbjuden officiell anledning till den som engagera sig i kårer, föreningar eller på extrajobb. Under bordet, visst. Men så länge kan vi väl åtminstone låtsas som att det är den personliga utvecklingen eller nöjet i att åstadkomma något som egentligen spelar roll.
Kommentaren var väl menad, men... CV:et som motivationskraft är bland det mest oinspirerande jag vet. Plötsligt tappar allting sitt egetvärde och blir bara något man ska visa upp för en arbetsgivare. Vem är arbetsgivaren? En beräknande främling som man automatiskt hamnar i beroendeställning till. Är det rätt person att ägna sin fritid och sina färdigheter åt?
Fastän vi befinner oss i en högkonjunktur (om än i ett övergående skeende) så verkar allting kretsa till ett krasst på-papperet-tänkande. Jag menar inte att det finns i mitt bakhuvud heller, för det gör det ju. Och jag har väl skrivit ner allt jag har kunnat när jag sökt jobb eftersom det är så måste göra.
Däremot skulle jag inte se det som det främsta anledning till att ta mig an något. Att bara göra det för meriten i sig fullständigt förringar verksamheten. "Det ser bra ut på mitt CV" borde vara en förbjuden officiell anledning till den som engagera sig i kårer, föreningar eller på extrajobb. Under bordet, visst. Men så länge kan vi väl åtminstone låtsas som att det är den personliga utvecklingen eller nöjet i att åstadkomma något som egentligen spelar roll.
3 kommentarer:
Så mycket sant skrivet. Inget slår tillfredsställelsen av att ha gjort någonting för att man kände sig motiverad och engagerad av det, och hade disciplinen att genomföra det i slutändan. Man jobbar liksom inte för en summering.
Jag bryr mig inte om personlig utveckling. Jag vill bara ha en chans att få jobb.
Bittert, yes.
Eh, med det menar jag bara att jag faktiskt motiverar mig med CV-grejen men skillnaden där är väl att jag aldrig skulle engagera mig inom kårliv eller liknande.
Skicka en kommentar