polski

Vårt vandrarhem. Tryck på domofonen!





Påle i Polen.





Den polska färgskalan. Det mesta gick i sjok om beige, brunt och grått. Den polska husmanskosten ej undantagen. Apropå husmanskost så åt vi piroger varje dag och prövade sammanlagt åtta olika fyllningar.





Jag hade hoppats på att Chopin skulle vägleda oss. Vi kom dock inte in i Chopin-muséet, den höll på att renoveras eller något. Några byggarbetare slängde ut oss. Vi lyckades inte heller hitta Chopins monument eller köpa någon merchandise. Chopin var antagligen folkskygg.





INDEKS.





Den här fick mig att tänka på Orpon.





Warszawa sett från Kulturpalatsets trettionde våning. Avgaser, dimma och solnedgång.





Hålig byggnad i finanskvarteren.





Kebab- och Jack Vegas-kuberna fanns utspridda lite varstans. Ofta var de helt ensamma, som små öar, men här är de uppradade i ett stråk. Polacker verkar spela Jack Vegas vid vilken given tid på dagen som helst.





Min Trovärdiga Kampanj.





Fåglar utanför palatset i Lazienki-parken.





1944 gjorde Polen uppror mot Hitler med resultatet att så gott som hela Warszawa ödelades. Gamla stan har dock byggts upp i efterhand utifrån gamla planer, fotografier och målningar. Hade jag inte vetat på förhand att byggnaderna var högst femtio år gamla hade jag aldrig kunnat ana något.





Solnedgång på väg hem.

bra prosa del 2

Carmen steg ner från sin bil. Hon såg ut som Bette Davis. Peter tog emot henne. Han såg ut som Clark Gable fast blond.

"Ni ser bekant ut", sa han. "Jag har kanske kysst er i mina drömmar."

"Här, där och överallt", jublade Carmen. "Ta mig till Broadway, din dåre."

"Broadway ligger långt bort", inflikade Peter bryskt, näsvist och snabbt.

De gick på stadens gator. Neonljusen lös som eldflugor i natten. En full man kräkte upp den medicin som egentligen skulle rädda hans liv. Carmen och Peter stannade förundrade inför livets storhet och ambivalens när de såg en av stadens mest berömda byggnader.

"Gud är god", sade Carmen. "Fast jag är här och jobbar i show business så vet jag att han ser mig och dig utan att döma oss. Förutom när... Förutom när..."

"Det är över nu, Carmen.", svarade Peter faderligt. "Det är över nu."

polen och transkribering

1. Den här helgen åker jag med min bror till Polen över helgen, till Warzsawa närmare bestämt. Chopin, kålpiroger, spårvagnar, öststatsloppmarknader och bombade men nyrenoverade hus står på dagordningen. Mer information kommer.

2. Jag håller på att transkribera gruppintervjuer, alltså lyssna på inspelningar som jag för över till skriven text. Det är bland det mest långsamma man kan göra. Vissa meningar måste man lyssna på om och om igen. Arbetet görs svårare av att intervjupersonerna pratar så ostrukturerat. Det är många ofullständiga satser, godtyckliga associationer, stakningar och meningar... som... tonar... ... ut... när intervjupersonen känner att den sagt det den vill säga och väntar på att någon annan ska ta upp tråden. Tack och lov känner jag mig inte bunden till att transkribera till perfektion, vissa forskare har avancerade system för HÖGLJUDDA UTANDNINGAR, SKRATTPARTIKLAR (alltså läten som kan identifieras som skratt men som inte utgör hela skrattattacker) och annat. Ju mer noggrannt man transkriberar, desto mindre lämnas åt forskarens tolkning. Det blir också allt mer oläsligt. Jag tar den enkla vägen ut och lämnar diskussionen för metodik öppen.

Delila schert Simson die Haare

I förrgår klippte jag mitt hår. Ända sen jag var liten så får hårklippning mig att tänka på legenden om Simson och Delila. Det ger mig en springande lust till att säga till någon: "Tur att jag är inte Simson, då hade jag inte haft några krafter kvar!"

Men jag har aldrig haft någon att säga det till.

Simson var en nasir, en av Jahves utvalde superjudar. Han blev utsedd av Gud för att bekämpa filistéer. Under sin tid som Israels frihetskämpe begick han bland annat följande dåd:

* Slet sönder ett lejon i stycken med sina bara händer
* Dödade tusen filistéer med bara en åsnekäke som vapen
* Band fast facklor på trehundra rävars svansar, vilka sedan brände ner filistéers åkrar

Simson var ledare över Israel och lät sig inte besegras. Han var en "force to be reckoned with". Så småningom träffade han och blev kär i ungmön Delila, vilken skonades från Simsons annars typiska misstänksamhet, aggressioner och utfall. Delila blev dock mutad av filistéerna för att ta reda på källan till Simsons styrka. Simson förtrodde henne med hemligheten: styrkan låg i hans hår, då ett av löftena en nasir har till Gud är att aldrig klippa sig.

Samma natt klippte Delila av Simson sitt hår, sju lockar för att vara exakt. Det var tillräckligt för att frånta honom hans nasirskap och därmed hans superjudekrafter. Resultatet av detta blev att han tillfångatogs av filistéerna, vilka stack ut hans ögon och förslavade honom. Därefter tillbringade han den kommande tiden i filistéernas våld, fram till att hans hår växt ut igen och han åter blev en nasir i Guds ögon.