Jag hade en psykologiföreläsning igår och jag kunde inte undgå att fascineras av en kursare som satt snett framför mig. Det verkade på honom som att det var hans första kurs på universitetet och att allt föreläsaren sa gav honom övermänskliga aha-upplevelser. Hans horisonter vidgades i takt med varje ny powerpoint-bild. Han var bubbligt lycklig.
När föreläsaren sa något som verkligen engagerade honom började han nicka häftigt och igenkännande. Det fick stolens fjädring att röra sig i motsatt riktning, enligt bilden nedan.
Det var väldigt mycket rörelse för något som egentligen inte krävde rörelse alls. I mitt huvud namngav jag fenomenet insiktskonvulsion.
När föreläsaren sa något som verkligen engagerade honom började han nicka häftigt och igenkännande. Det fick stolens fjädring att röra sig i motsatt riktning, enligt bilden nedan.
Det var väldigt mycket rörelse för något som egentligen inte krävde rörelse alls. I mitt huvud namngav jag fenomenet insiktskonvulsion.
4 kommentarer:
du är finast! jag elskar dig.
p.s. verifieringskod: slamp
jag avundas hans känslor!
verifieringskod: hairette.
Fantastisk illustration. Svårt att tro att verkligheten var bättre!
Haha, det här inlägget är så bra.
Skicka en kommentar