samarbetet

I den septiska tanken hittade jag ett senapsfrö.

Jag tänkte berätta om detta senapsfrö.

Senapsfröet som var blygsamt till sin storlek men som hade storartade ambitioner.

Vem var han? Var kom han ifrån? Vadan denna sällsamma doft?

Den sällsamma doften av senap, utmärkande för hans etnicitet.

Det gulfärgade skalet.

Hans moder, planterad i uppländsk mylla bevattnad av kungens tårar.

Han var ett frö av drömmar, inuti honom växte kraften.

Kraften smällde som cymbaler, dundrade som fallande klippstenar och röt som den vredgade järven.

Snart var det tid, han kände kraften växa. Han slog sig ned i rabattan, lapade sol och bara väntade.

En natt, när stjärnorna låg i linje med senapsfröets inre förväntningar, sprack fröhöljet och ut kom en grodd.

Grodden pyste och ryste och frustade och skrek medan den sträckte sig mot stjärnorna.

Senap var Kommen.

Och han skjöt sin stjälk över molntäcket, bredde ut sina blad och gnuggade Gud på kinden.

Gud fann att gnuggandet var av godo och utsåg senapsfröet till rikskansler, att bevaka och försvara det enskilda barnets intressen.

Kryddörternas tidevarv är här.