I min musiklyssnartillvaro existerar just nu nästan enbart noise-pop, gammal twee och electronica (med inslag av s.k. variationselement, jag kan inte bara lyssna till samma sak om och om). Jag noterar av intresse att indiepopen hade samma storhetsräcka som den klassiska hip-hopen; cirka 1986-1995.
För några dagar sen Black Tambourine (som, vilket körsbärsninjan påpekade, spelade in sin musik på början av 90-talet precis som jag först trodde -- skivbolaget släppte dock en samlingsskiva år 2004 vilket är vad som har registrerats på MySpace och Last.fm), sedan the Would-Be-Goods. Jag tror dock inte att jag kommer gå på någon Sarah Records-räd. Fast vem vet.
Det känns lite passé att lyssna på pop igen, men kanske just för att det var länge sen så känns det så kul och medryckande.
För några dagar sen Black Tambourine (som, vilket körsbärsninjan påpekade, spelade in sin musik på början av 90-talet precis som jag först trodde -- skivbolaget släppte dock en samlingsskiva år 2004 vilket är vad som har registrerats på MySpace och Last.fm), sedan the Would-Be-Goods. Jag tror dock inte att jag kommer gå på någon Sarah Records-räd. Fast vem vet.
Det känns lite passé att lyssna på pop igen, men kanske just för att det var länge sen så känns det så kul och medryckande.
4 kommentarer:
Har vi blivit så gamla att vi börjar bli nostalgiska?
Jag minns bara en Would-be-goods-låt. Den hette Gigi Geographic eller något liknande. Den var lite Nico-pompös men söt har jag för mig.
Sebastian doesn't learn to rock anymore?
Nej Sebastian, tänk inte sådana hemska tankar! Sebastian always learns to rock.
Haha, vem pratar du med, mig eller Sebastian?
Skicka en kommentar