Som en del av mitt sommarfilmsprojekt håller jag på att se klart på Happy Feet. Överlag är det en väldigt utdragen upplevelse, den verkar aldrig ta slut fastän jag både läser, spelar gitarr och äter mat samtidigt som jag tittar. I slutet av filmen kommer protagonistpingvinen (spelad av Elijah Wood med stepdans av Savion Glover) till ett inomhuszoo, i ett bisarrt realistiskt moment i en film som annars främst utmärks av pingviner som sjunger låtar av Prince och Earth Wind & Fire. I inomhuszooet möts protagonisten av en pingvin som i en kort sekvens reciterar HAL från 2001.
Fråga: är det konstigt att min kärlek till HAL är så stor att jag ser om scenen flera gånger? Och nästan överväger att ursäkta filmens övriga uselhet?
När jag för första gången såg 2001 i sin helhet förra sommaren kändes mellansekvensen, rymdfärden mot Jupiter, som något av det bästa jag sett i filmväg (resten av filmen är visserligen intressant och högst sevärd, men inget som berör mig lika mycket). Jag kan fortfarande få rysningar av att läsa referenser till antingen HAL eller Dave Bowman. Särskilt citat från den tidigare:
John Lennon sa en gång att 2001 borde spelas upp i kyrkor. Jag har inte fri tillgång till någon kyrka, men om inte för lång tid borde Blu-Ray och liknande HD-upplösningar, den moderna andliga upplevelsen, vara i alle mans ägo. Jag har ställt in mig på att låta 2001 bli min första högupplösta filmupplevelse. Oväntade källor (Happy Feet) har dock gett mig en föraning av upplevelsen.
Nu: Narnia.
Fråga: är det konstigt att min kärlek till HAL är så stor att jag ser om scenen flera gånger? Och nästan överväger att ursäkta filmens övriga uselhet?
När jag för första gången såg 2001 i sin helhet förra sommaren kändes mellansekvensen, rymdfärden mot Jupiter, som något av det bästa jag sett i filmväg (resten av filmen är visserligen intressant och högst sevärd, men inget som berör mig lika mycket). Jag kan fortfarande få rysningar av att läsa referenser till antingen HAL eller Dave Bowman. Särskilt citat från den tidigare:
HAL: I am putting myself to the fullest possible use, which is all I think that any conscious entity can ever hope to do.
John Lennon sa en gång att 2001 borde spelas upp i kyrkor. Jag har inte fri tillgång till någon kyrka, men om inte för lång tid borde Blu-Ray och liknande HD-upplösningar, den moderna andliga upplevelsen, vara i alle mans ägo. Jag har ställt in mig på att låta 2001 bli min första högupplösta filmupplevelse. Oväntade källor (Happy Feet) har dock gett mig en föraning av upplevelsen.
Nu: Narnia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar