Jag undrar ibland hur läget ser ut på den svenska skönlitterära översättarscenen. På Internet har jag läst amerikanska diskussioner om vilka tolkningar som är bäst av respektive översätta klassiker. Pågår samma diskussion i svenska rum? Jag får uppfattningen att det i Sverige främst görs ny-översättningar, vilket i så fall snarare gör ämnet till en generationsfråga. Annars är det väli mångt och mycket samma bokrea-versioner som säljs år ut och år in.
Jag tänker på översättningen av böcker ganska ofta, men det är inte alltför ofta jag får en personlig relation till personen bakom dem. Några finns dock i mitt medvetande:
Molle Kanmert Sjölander översatte Couplands "Girlfriend in a coma", som jag har försökt läsa i snart sex år men i vilken jag aldrig kommit förbi andra kapitlet. Är det boken som är usel eller är det Kanmert Sjölanders översättning som gjort den oläslig? Frågorna är många. Jag antar att jag borde söka upp en engelsk utgåva för att få definitiva svar, men jag är inte verkligen inte sugen på att köpa den boken en gång till.
Jay Rubin är ansvarig för Murakamis engelska översättningar. Det är något med den engelska texten som ger mig förtroende om att den motsvarar den japanska andemeningen väl. Detta är förstås svårt att närmare utreda utan kunskaper i japanska, men om något ska väl en kompetent översättning inväcka förtroende förutom språkliga färdigheter.
Stefan Diös är översättare för Kalle Anke & CO sedan 1985. Enligt wikipedia utmärker han sig också i pokerspel, alfapet och bordtennis. Jag får ett intryck av att han är maniskt nördig och samtidigt ett missförstått geni. Han är trots allt ansvarig för ett mångtal gröngölingsutmärkelser och tidlösa sentenser som "Milda Mesost! Det är Milda Mesost!".
Åke Ohlmarks var elitforskare i fornnordisk mytologi och översatte Snorre Sturlassons Edda till begriplig svenska. Vidare var han även ansvarig för den första och normsättande översättningen av Sagan om Ringen. Det var ett fantastiskt drag, för förutom att Ohlmarks var väldigt kompetent som översättare så hade han och Tolkien liknande utbildningsbakgrund och läggning; Tolkien var i stor utsträckning inspirerad av den german-nordiska traditionen (han har också blivit kritiserad för vissa överariska tendenser, se diskussioner kring vita, ädla krigare från norr och svarta, primitiva orcher från söder) och lånade både alver och dvärgar därifrån. Vidare utmärker sig Ohlmarks-översättningen med en rad underfundigheter - namnet Hobbington blev Hobsala och Shire, ursprungligen en brittisk provinsialindelning, blev Fylke, det norska ordet för län.
Erland Lagerlöf översatte både Iliaden (senare bearbetad av Göran Bendz) och Odysséen. Lagerlöf var släkting till Selma Lagerlöf och universitetslektor i Västerås. Jag hade nog haft höga tankar om vem som helst som lyckats med en bra översättning av Homeros verk, med hänsyn till att det både rör sig om en ganska avancerad gammalgrekiska och att allt är skrivet och översatt på hexameter. Alla verser måste alltså anpassas till en given rytm baserad på betoning och stavelselängder. Men utöver detta finns en intressant historia kring översättningens tillkomst; Lagerlöf var djupt arbetspassiviserad men blev uppmuntrad till att skriva av Albert Engström, som skänkte honom latinska uppsättningar av de båda verken från 1540.
Jag tänker på översättningen av böcker ganska ofta, men det är inte alltför ofta jag får en personlig relation till personen bakom dem. Några finns dock i mitt medvetande:
Molle Kanmert Sjölander översatte Couplands "Girlfriend in a coma", som jag har försökt läsa i snart sex år men i vilken jag aldrig kommit förbi andra kapitlet. Är det boken som är usel eller är det Kanmert Sjölanders översättning som gjort den oläslig? Frågorna är många. Jag antar att jag borde söka upp en engelsk utgåva för att få definitiva svar, men jag är inte verkligen inte sugen på att köpa den boken en gång till.
Jay Rubin är ansvarig för Murakamis engelska översättningar. Det är något med den engelska texten som ger mig förtroende om att den motsvarar den japanska andemeningen väl. Detta är förstås svårt att närmare utreda utan kunskaper i japanska, men om något ska väl en kompetent översättning inväcka förtroende förutom språkliga färdigheter.
Stefan Diös är översättare för Kalle Anke & CO sedan 1985. Enligt wikipedia utmärker han sig också i pokerspel, alfapet och bordtennis. Jag får ett intryck av att han är maniskt nördig och samtidigt ett missförstått geni. Han är trots allt ansvarig för ett mångtal gröngölingsutmärkelser och tidlösa sentenser som "Milda Mesost! Det är Milda Mesost!".
Åke Ohlmarks var elitforskare i fornnordisk mytologi och översatte Snorre Sturlassons Edda till begriplig svenska. Vidare var han även ansvarig för den första och normsättande översättningen av Sagan om Ringen. Det var ett fantastiskt drag, för förutom att Ohlmarks var väldigt kompetent som översättare så hade han och Tolkien liknande utbildningsbakgrund och läggning; Tolkien var i stor utsträckning inspirerad av den german-nordiska traditionen (han har också blivit kritiserad för vissa överariska tendenser, se diskussioner kring vita, ädla krigare från norr och svarta, primitiva orcher från söder) och lånade både alver och dvärgar därifrån. Vidare utmärker sig Ohlmarks-översättningen med en rad underfundigheter - namnet Hobbington blev Hobsala och Shire, ursprungligen en brittisk provinsialindelning, blev Fylke, det norska ordet för län.
Erland Lagerlöf översatte både Iliaden (senare bearbetad av Göran Bendz) och Odysséen. Lagerlöf var släkting till Selma Lagerlöf och universitetslektor i Västerås. Jag hade nog haft höga tankar om vem som helst som lyckats med en bra översättning av Homeros verk, med hänsyn till att det både rör sig om en ganska avancerad gammalgrekiska och att allt är skrivet och översatt på hexameter. Alla verser måste alltså anpassas till en given rytm baserad på betoning och stavelselängder. Men utöver detta finns en intressant historia kring översättningens tillkomst; Lagerlöf var djupt arbetspassiviserad men blev uppmuntrad till att skriva av Albert Engström, som skänkte honom latinska uppsättningar av de båda verken från 1540.
3 kommentarer:
Jag tänkte på det här med översättningar senast idag faktiskt.
Murakami har ju själv översatt en hel del klassisk amerikansk litteratur till japanska, och jag tror han har medverkar vid översättningen av sina egna verk till engelska, så det känns rätt pålitligt.
Just nu läser jag Snö av Orhan Pahmuk. Är inte så överförtjust, även om bokens ämne egentligen är intressant. Den svenska versionen är översatt från engelska, och det är ju en turkisk bok från början. Svårt att tänka sig att det inte blir någon slags bortfall när man översätter i flera led.
Jo, Murakami känns bra på engelska.
Du glömde den sjukt dåliga översättningen av Virgin Suicides! Nu har jag visserligen inte läst den på engelska men så dåligt som språket var i den svenska versionen kan det nästan inte vara annat än bristande översättning.
Girlfriend in a coma är tråkig på engelska också.
Girlfriend in a Coma är inte så lysande i original som du av nån anledning tycks ha bestämt dig för att tro, eller tycka. Har du specifika exempel på min förmenta inkompetens så skulle du göra ett betydligt vederhäftigare intryck som översättningskritiker än genom såna här svepande nersablingar.
Skicka en kommentar