Min inställning till livet är att människan behöver rutiner och fasta hållpunkter, men att det är känslotoppar som utmärker den verkliga känslan av att leva; känslotoppar som kommer av man ställs inför det oerhörda, det oväntade eller det utmanande.
Idag drack jag två stycken dubbla espresso på varandra. Egentligen ville jag bara ha en ursäkt till att sitta kvar och fortsätta läsa "Vägen", för översättningen var bra och boken i sig var lika bra som jag minns den, så espressomuggarna fick utgöra något slags läsalibi (insikt: vanligt kaffe går långsammare att dricka och hade varit ett mer strategiskt val). Det var onekligen för mycket koffein på en gång, det kan jag lugnt konstatera med nyvunnen lärdom. Samtidigt kunde jag inte undgå att bli fascinerad, eftersom koffeinets sidoeffekter ledde mig in på ett av mina bästa filosofiska teman: psykets och somats ömsesidiga bundenhet. Följande kunde konstateras på vägen hem från kaféet:
1. Jag kände mig paranoid och trodde att folk "såg igenom mig".
2. Mina händer blev rastlösa. Jag fann mig själv trumma nervöst på mina lår och på bokhyllorna inne på Åhléns, jag tryckte och släppte och tryckte och släppte ett stycke plast i rockfickan och knäppte med fingrarna på ett sätt som inte är naturligt för mig.
Det fick mig nästan att vilja experimentera. Vad händer efter fyra dubbla espresso? Fem? På ett spelkonvent för ett antal år sen köpte jag en konventmugg, vilken fungerade ungefär som ett magiskt backstagepass. Om man visade upp muggen i konventkaféet fick man ta gratis kaffe. Den dagen drack jag ungefär ett dussin koppar, med lite varm choklad inslängt emellanåt. Det slutade med att jag låg på en skolbänk och såg takbelysningen glida fram och tillbaka i sidled, samtidigt som jag lyssnade på Marvin Gayes "If I Should Die Tonight". Sen spelade jag igenom hela Super Mario Bros.
Jag tror min kropp är ganska balanserad nu. Filmjölk, c-vitamin och panodil löser det mesta. Nu ska jag sova lite i soffan och se hur jag uppfattar världen när jag vaknat igen.
Idag drack jag två stycken dubbla espresso på varandra. Egentligen ville jag bara ha en ursäkt till att sitta kvar och fortsätta läsa "Vägen", för översättningen var bra och boken i sig var lika bra som jag minns den, så espressomuggarna fick utgöra något slags läsalibi (insikt: vanligt kaffe går långsammare att dricka och hade varit ett mer strategiskt val). Det var onekligen för mycket koffein på en gång, det kan jag lugnt konstatera med nyvunnen lärdom. Samtidigt kunde jag inte undgå att bli fascinerad, eftersom koffeinets sidoeffekter ledde mig in på ett av mina bästa filosofiska teman: psykets och somats ömsesidiga bundenhet. Följande kunde konstateras på vägen hem från kaféet:
1. Jag kände mig paranoid och trodde att folk "såg igenom mig".
2. Mina händer blev rastlösa. Jag fann mig själv trumma nervöst på mina lår och på bokhyllorna inne på Åhléns, jag tryckte och släppte och tryckte och släppte ett stycke plast i rockfickan och knäppte med fingrarna på ett sätt som inte är naturligt för mig.
Det fick mig nästan att vilja experimentera. Vad händer efter fyra dubbla espresso? Fem? På ett spelkonvent för ett antal år sen köpte jag en konventmugg, vilken fungerade ungefär som ett magiskt backstagepass. Om man visade upp muggen i konventkaféet fick man ta gratis kaffe. Den dagen drack jag ungefär ett dussin koppar, med lite varm choklad inslängt emellanåt. Det slutade med att jag låg på en skolbänk och såg takbelysningen glida fram och tillbaka i sidled, samtidigt som jag lyssnade på Marvin Gayes "If I Should Die Tonight". Sen spelade jag igenom hela Super Mario Bros.
Jag tror min kropp är ganska balanserad nu. Filmjölk, c-vitamin och panodil löser det mesta. Nu ska jag sova lite i soffan och se hur jag uppfattar världen när jag vaknat igen.
4 kommentarer:
Jag har somnat efter en dubbel espresso. Jag tror inte att en kvadruppel skulle ha någon nämnvärd effekt på mig heller men det återstår att testa. Jag har druckit fyra espresso tidigare men utspritt över en hel dag då.
Har egentligen också druckit en hel del espresso tidigare, från perkulatorn hemma. Men espresson jag drack på stan idag träffade mitt cerebellum med full styrka.
Jag brukar själv inte ha problem med att gå och lägga efter att ha druckit kaffe, så länge som jag lägger mig ganska snart efter att ha druckit den. Väntar jag ett tag blir det svårare.
De hade riktigt stark och god espresso på Ebbas fik i Helsingborg sist jag var där.
Jag känner igen paranoian! Att händerna blev fristående varelser låter däremot fantastiskt, något för framtida trippar!
Skicka en kommentar