Igår blev jag oförhappandes besatt av tanken på matlagning. Matlagningsutensilier, färska råvaror, recept, aromer och aromater, styckkartor och puttrande grytor. Jag hade visserligen sett fem avsnitt av Top Chef Masters, vilket sannerligen bidrog till manin, men fröet såddes faktiskt på mitt jobb. Nyligen infördes där nämligen ett obligatoriskt matschema för alla boende. Tidigare har jag kunnat laga mat efter känn, men nu måste jag följa vissa riktlinjer. Föregående vecka lagade jag exempelvis hemmagjorda köttbullar och kycklinggryta, vilket jag aldrig gjort tidigare.
Intresset för matlagning har fått mig att tänka mycket på matlagning ur ett större perspektiv. Det fick mig framförallt att tänka på mina föräldrar. Min mamma lagar numera rätt så enkel mat, men hon brukade vara känd för sin franska matlagning, som hon lärde sig under sina år i Paris. Såser, puréer, filéer. Faktum är att det tog mig upp till högstadiet att lära mig hur pulvermos smakar, eftersom mamma alltid gjorde sitt mos för hand. När jag hade obligatorisk hälsoundersökning på lågstadiet frågade till och med sjuksköterskan om mammas matlagning. Min pappa, å andra sidan, hade begränsade gastronomiska färdigheter. Han älskade dock att äta mat. Situationen att älska mat men att vara oförmögen att framställa den skrämmer mig en aning, måste jag säga. Det får mig att associera till Tantalos, vilket inte är en bra sak.
Så, matlagningsintresset bottnar till viss del i ett självintresse. Eftersom mat kommer fortsätta vara en stor av min vardag, av min månadsbudget och av kulturen runt omkring mig så vore det att göra mig själv en otjänst att inte utvecklas i området. Även med begränsad känsla för finess finns det väldigt mycket som kan göras, också med få ingredienser. Lax teriyaki, som en vän i Halmstad lagade åt mig nyligen, är ett bra exempel på det. Dessutom dör jag en aning inombords av tanken på att göra min egen svamprisotto.
Det finns också ett visst allmänbildningsperspektiv på det hela, antar jag. Dels vill jag vara så oberoende i min matlagning att jag enkelt kan höfta fram effektiv men god och näringsrik mat, något som väl också förväntas från en när man börjar nå en viss ålder. Men det finns andra färdigheter som kan visa sig nödvändiga; att veta hur ens kropp reagerar på olika typer av mat, att veta vilka grönsaker som är godast, att kunna laga mat till många personer etc.
Innan veckan är slut hoppas jag att jag och körsbärsninjan har provat en ny soppa och lagat hemgjord pasta carbonara.
Intresset för matlagning har fått mig att tänka mycket på matlagning ur ett större perspektiv. Det fick mig framförallt att tänka på mina föräldrar. Min mamma lagar numera rätt så enkel mat, men hon brukade vara känd för sin franska matlagning, som hon lärde sig under sina år i Paris. Såser, puréer, filéer. Faktum är att det tog mig upp till högstadiet att lära mig hur pulvermos smakar, eftersom mamma alltid gjorde sitt mos för hand. När jag hade obligatorisk hälsoundersökning på lågstadiet frågade till och med sjuksköterskan om mammas matlagning. Min pappa, å andra sidan, hade begränsade gastronomiska färdigheter. Han älskade dock att äta mat. Situationen att älska mat men att vara oförmögen att framställa den skrämmer mig en aning, måste jag säga. Det får mig att associera till Tantalos, vilket inte är en bra sak.
Så, matlagningsintresset bottnar till viss del i ett självintresse. Eftersom mat kommer fortsätta vara en stor av min vardag, av min månadsbudget och av kulturen runt omkring mig så vore det att göra mig själv en otjänst att inte utvecklas i området. Även med begränsad känsla för finess finns det väldigt mycket som kan göras, också med få ingredienser. Lax teriyaki, som en vän i Halmstad lagade åt mig nyligen, är ett bra exempel på det. Dessutom dör jag en aning inombords av tanken på att göra min egen svamprisotto.
Det finns också ett visst allmänbildningsperspektiv på det hela, antar jag. Dels vill jag vara så oberoende i min matlagning att jag enkelt kan höfta fram effektiv men god och näringsrik mat, något som väl också förväntas från en när man börjar nå en viss ålder. Men det finns andra färdigheter som kan visa sig nödvändiga; att veta hur ens kropp reagerar på olika typer av mat, att veta vilka grönsaker som är godast, att kunna laga mat till många personer etc.
Innan veckan är slut hoppas jag att jag och körsbärsninjan har provat en ny soppa och lagat hemgjord pasta carbonara.
2 kommentarer:
laga mat är ju typ roligaste ever! jag längtar så mycket tills vi får riktigt kök. UGN!!! bästa matlagningstipset jag har är: strimla rotsaker somi är goda ( alltså palsternacka (!1111!!!11!!), rödbetor morötter, rotselleri (1111!!!!) och potatis om man vill) och häll på redigt med olja och salt! så bara har man det i ugnen en stund och så blir det det godaste man ätit. seriellt.
Risotto är ju jättenkelt att göra.
Jag har aldrig riktigt förstått folk som köper pulvermos heller. Potatismos är bland det enklaste man kan laga.
Och ja, rotfrukter i ugnen är awesome.
Skicka en kommentar