citat

Egentligen borde alla utrusta sig med minst en inlärd sång, dikt eller ett citat. Något som kan tas fram vid lämpliga tillfällen och användas istället för slitna plattityder. Istället för att återigen säga att ja, jag jobbar väl bäst på natten skulle jag kunna säga:

Först när det är mörkt lyfter Minervas uggla i flykt.
-- Walter Benjamin

Då hade jag kunnat styra det fortkommande samtalet efter behag.

arv eller miljö

Om jag fick välja vad jag skulle vilja bli känd för skulle jag välja Årets glasögonbärare.

block

Om jag vore en kub skulle jag kunna passa ihop med andra kuber och bli en del av ett fint system.

arbetsgivare

Offentlig sektor och privat sektor är som två skilda världar. Jag har tänkt en del på arbetsgivare de senaste dagarna, särskilt efter ett spännande avsnitt av Mad Men, där Don Draper tackar nej till ett prestigefullt och välavlönat kontraktsförslag från en av firmans största konkurrenter. Jag får delade känslor av privat näringsliv. Å ena sidan är det nedslående att mina insatser främst går till vinning för någon annan. Detta gäller framförallt okvalificerade tjänster där möjligheten till utveckling inte är så stor. Å andra sidan kan kvalificerade tjänster bli desto mer välavlönade än kommunala och statliga motsvarigheter, om man accepterar de privata villkoren.

I dagens Sydsvenskan står det om LSS-vårdpersonal som ratar privata arbetsgivare. Jag tror att det rör sig om Attendo Care som köper in sig i personlig assistans-verksamheten. Samma utveckling sker i Helsingborg. I vissa fall sker den negativa personalresponsen på att den privata sektorn skär ner bemanningsstyrkan och ökar belastningen på de som är kvar. Men vissa uppger att de stannar kvar på grund av ideologiska skäl. Det verkar som att det finns ett antal skötare och behandlare ute på gruppboenden idag som är obekväma med tanken på att vård förenas med näringsintressen. Det är intressant. Jag har inte så mycket att säga om det personligen, främst utifrån brist på erfarenhet. Politiskt sett är det privata intresset oundvikligt åtminstone inom äldreomsorgen (för många gamla 40-talister). Inom LSS har jag bara träffat en privat arbetsgivare och hon var en dålig person. Tills vidare får jag utgå från att hon inte var representativ.

Min socionomutbildning är främst inriktad på offentlig verksamhet. Faktum är att en stor del av föreläsarna har utgått från att alla elever kommer att jobba inom skånska kommuner efter examen. Alternativ finns, men de är undantag. Personalvetaralternativet som jag tittar på (det ska bli intressant att se hur situationen ser ut om ett halvår) är främst inriktad åt det privata, vilket skapar en viss spretighet, om inte total ambivalens. På en jobbansökan skulle jag dock kalla det bred förståelse eller något liknande. Jag ger mig själv en chans att bli cynisk (en ekonom skulle nog inte använda det ordet) och ge utrymme för den karriär som är mest karaktärsdanande och lukrativ, utifall att det är det jag vill i framtiden. Egentligen borde jag kanske vara en demokratins väktare och försvara de offentliga idealen och det svenska folkhemsarvet. Någon måste vara det och ibland funderar jag på om jag inte är särskilt lämpad för det. Med tiden kommer svaren.

Happy Feet/2001

Som en del av mitt sommarfilmsprojekt håller jag på att se klart på Happy Feet. Överlag är det en väldigt utdragen upplevelse, den verkar aldrig ta slut fastän jag både läser, spelar gitarr och äter mat samtidigt som jag tittar. I slutet av filmen kommer protagonistpingvinen (spelad av Elijah Wood med stepdans av Savion Glover) till ett inomhuszoo, i ett bisarrt realistiskt moment i en film som annars främst utmärks av pingviner som sjunger låtar av Prince och Earth Wind & Fire. I inomhuszooet möts protagonisten av en pingvin som i en kort sekvens reciterar HAL från 2001.

Fråga: är det konstigt att min kärlek till HAL är så stor att jag ser om scenen flera gånger? Och nästan överväger att ursäkta filmens övriga uselhet?

När jag för första gången såg 2001 i sin helhet förra sommaren kändes mellansekvensen, rymdfärden mot Jupiter, som något av det bästa jag sett i filmväg (resten av filmen är visserligen intressant och högst sevärd, men inget som berör mig lika mycket). Jag kan fortfarande få rysningar av att läsa referenser till antingen HAL eller Dave Bowman. Särskilt citat från den tidigare:

HAL: I am putting myself to the fullest possible use, which is all I think that any conscious entity can ever hope to do.

John Lennon sa en gång att 2001 borde spelas upp i kyrkor. Jag har inte fri tillgång till någon kyrka, men om inte för lång tid borde Blu-Ray och liknande HD-upplösningar, den moderna andliga upplevelsen, vara i alle mans ägo. Jag har ställt in mig på att låta 2001 bli min första högupplösta filmupplevelse. Oväntade källor (Happy Feet) har dock gett mig en föraning av upplevelsen.

Nu: Narnia.

kartläggning

Mest för egen skull och för framtida referenser, så kartlägger jag tre Hollywood-nätverk (med nätverkslänkar i kursiv text). Förslag och diskussioner är välkomna.

1. Frat pack-nätverket: Jack Black, Steve Carell, Will Ferrell, David Koechner, Seth Rogen, Paul Rudd, Ben Stiller, Jerry Stiller, Vince Vaughn, Luke Wilson, Owen Wilson

2. Judd Apatow-nätverket: Steve Carell, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Jonah Hill, Seth Rogen, Jason Segel, Martin Starr

3. Sofia Coppola/Wes Anderson-nätverket: Anjelica Huston, Scarlett Johansson, Bill Murray, Jason Schwartzman, Luke Wilson, Owen Wilson

psykisk och somatisk hälsouppskattning genom numeriska skalor

Kemisk biologi är ett avancerat ämne som ligger bortom min kunskapsnivå. Därför brukar jag inte göra anspråk på att förstå hur min kropp fungerar, men jag har ändå inspirerats av vetenskapens användande av numeriska tabeller (exempelvis optikerns synskala eller det lösningsfokuserade självmätningsverktyget). Numeriska skalor förenklar världen och gör den förståelig:

1. Jag lyssnar på volym 11-14 på min mp3-spelare. Det innebär att mina öronkanaler är rena. Annars lyssnar jag på 14 och uppåt.

2. Illamående och yrsel uppstår efter en och en halv stor kopp kaffe istället för motsvarande två. Det innebär att min allmänna vakenhet har blivit effektiviserad - jag behöver mindre sömn per dygn.

3. Jag nöjer mig med ett maximum av tre deciliter torkad pasta, vilket tyder på att min magsäck inte är uttänjd efter middagar som överskriver det rekommenderade dagsintaget.