nyårskalendern, bok 7

A1: Roberto Bolaño, 2666

A2: "Medan det ena mordet följde på det andra fortsatte Epifanio på egen hand med utredningen av Estrella Ruiz Sandovals död. Han talade med hennes föräldrar och med de av syskonen som bodde kvar hemma. De visste ingenting. Han talade med en äldre syster som var gift och numera bodde på calle Esperanza, i colonia Lomas del Toro. Han tittade på bilder av Estrella. Det var en snygg flicka, lång, med vackert hår och behagliga drag. Systern berättade vilka hennes väninnor var på monteringsfabriken där hon arbetade. Han åkte dit och väntade vid utgången. Han lade märke till att han var den enda vuxna person som väntade där, alla andra var barn och en del av dem hade skolböckerna med sig. Bredvid barnen fanns en man som sålda glasspinnar från en grön kärra. Kärran hade ett vitt markistak. Epifanio ville få undan barnen, så han ropade dem till sig och bjöd dem alla på glass, utom en liten en på mindre än tre månader, som bars i famnen av sin sexåriga syster. Estrellas väninnor hette Rosa Márquez och Rosa María Medina. Han frågade arbeterskorna på väg ut från fabriken efter dem, och en pekade ut Rosa Márquez för honom. Han berättade att han var polis och bad henne leta rätt på sin väninna. Sedan lämnade de industriområdet till fots. Medan de gick och talade om Estrella började hon som hette Rosa María Medina gråta. Alla gillade film, berättade de, och på söndagarna, men inte alla söndagar, brukade de gå på den dubbla föreställningen på Rex."

A3: Jag är lite rädd för att inte förstå Bolaño, även om det egentligen finns goda förutsättningar för att jag ska uppskatta honom. Tycker överlag om latinamerikanska författare.


B1: Ikväll har vi ätit tortillas samt spelat brädspel, vilket har fått mig på bra humör. Kommer antagligen däcka i soffan efter att det här inlägget är klart.

B2: "Ett privatplan färdades över himlen och lämnade efter sig ett vitt horisontellt streck, som delade upp himlen i Utforskat och Icke utforskat. Den kvalmiga stadsluften nedanför luktade sött fläsk och grillad sötpotatis. Maria Octavia Rodriguez stod i sin blygsamma trädgård med en roller i högra näven. Tillsammans med sin bror Ruben inspekterade hon utsidan av köksväggen, som hon var i färd att dekorera med en mängd fotografier och urklipp som hon hade lyckats skrapa fram från husets många skrymslen. Från en dignande pappersansamling tog Ruben fram ett porträtt på Martin Luther King Jr., ett porträtt som Maria själv ritat ett antal år tidigare. Yo Tengo Un Sueño. Maria rollade tapetklister över en ledig yta på husväggen, smackade stadigt fast Martin Luther King Jr. och rollade sedan ett övre lager tapetklister ovanpå. Där fick Martin Luther King Jr. sällskap av recept på fruktkakor, vykort med lyckliga gatumusikanter och fotografier på släktingar och vänner, både levande och döda. Ruben klappade Maria på axeln och berömde hennes arbete. Här finns en stark historia. Jag känner den i mig. Han klappade på sitt bröst. Här finns alla slags människor, men alla med gott hjärta. Det här är inspiration. Maria tog några stek bakåt och tog in det påbörjade kollaget i all sin prakt. Möjligtvis hade det inte blivit helt som hon tänkt sig, men effekten var ändå odiskutabel. Maria suckade av lättnad. Nu är det påbörjat. Mitt hus kommer vändas ut och in."

nyårskalendern, bok 8

A1: Stephen Hawking, A Brief History of Time

A2: "Further encouragement of black holes came in 1967 with the discovery by a research student at Cambridge, Jocelyn Bell-Burnell, of objects in the sky that were emitting regular pulses of radio waves. At first Bell and her supervisor, Antony Hewish, thought they might have made contact with an alien civilzation in the galaxy. Indeed, at the seminar at which they announced the discovery, I remember that they called the first four sources to be found LGM 1-4, LGM standing for 'Little Green Men'. In the end, however, they and everyone else came to the less romantic conclusion that these objects, which were given the name pulsars, were in fact rotating neutron stars that were emitting pulses of radio waves because of a complicated interaction between their magnetic fields and surrounding matter. This was bad news for writers of space westerns, but very hopeful for the small number of us who believed in black holes at that time: it was the first positive evidence that neutron stars existed. A neutron star has a radius of about ten miles, only a few times the critical radius at which a star becomes a black hole. If a star could collapse to such a small size, it is not unreasonable to expect that other stars could collapse to even smaller size and become black holes."

A3: Jag har en läst en del populärvetenskap under året som gått, men utan att ha tagit del av de mest ikoniska titlarna på området. Hawkings böcker är givetvis väl anpassade för en bredare publik; förhoppningsvis tummar det inte märkbart på berättarens entusiasm.


B1: Det låter från kaffekokaren. Det tryggar mig.

B2: "Professorn lutade sig fram mot mig och gormade. Hörde du någonsin talas om radiovågorna som aldrig kom fram? Nej, det kan du knappast ha gjort -- de kom ju aldrig fram! Han skrattade högt men tandlöst. Trots att det var han som besökte mitt hem, kunde hans sätt att föra sig få mig att känna mig som en otacksam turist. Jag erbjöd honom lite English Breakfast-te, med mjölk och honung. Snabbt doppade han sitt ena lillfinger i tevattnet och ritade upp blöta streck på bordsduken. Vattenmolekylerna lämnar min tekopp. Jag kan till och med blåsa bort de varmaste molekylerna och bara få ljummen te kvar. Jag frågade honom om han ville blåsa bort varma vattenmolekyler med mig, vilket givetvis fick honom att gunga entusiastiskt. Han blåste bort sina molekyler med akademisk precision, redo att lämnas in för peer review. Så kringflyende är de nu, de små atomajävlarna! De flackar runt. Den obligatoriska skrattsalvan kom som på beställning. Leverfläckarna på hans kinder var små solar. Jag kunde föreställa mig honom i sina yngre år, fokuserad och målmedveten. Nu fanns ingen konkurrens för honom. Hans bidrag till forskningen bestod likväl, men eftervärlden gjorde sig redo att röra sig vidare utan hans tidigare så styrande hand."

nyårskalendern, bok 9

A1: Herman Hesse, Stäppvargen

A2: "Jag kunde inte stå emot. I förmaket med de trevliga möblerna och tavlorna från morfars och farfars tid satte hon fram te åt mig, och vi pratade en stund; utan att egentligen göra några frågor fick hon veta det ena och det andra om mitt liv och mina tankar och hörde på med den blandning av respekt och inte-riktigt-ta-en-på-allvar som kloka kvinnor visar inför mäns konstigheter. Vi talade också om hennes brorson, och i ett av rummen intill visade hon mig hans senaste kvällssysselsättning, en radioapparat. Där satt den flitiga människan på sina lediga kvällar och pillrade ihop en sån där maskin, hänryckt vid tanken på trådlöshetens fenomen, på knä i stum förbedjan inför teknikens gud, som efter årtusendens förlopp lyckats upptäcka och högst ofullkomligt framställa ting som varje tänkare alltid vetat om och på ett klokare sätt utnyttjat. Vi pratade en stund om detta, ty tanten ligger åt det religiösa hållet och talar gärna om religion. Jag sade henne att alla krafters och handlingars allestädes närvaro varit välbekant hos de gamla indierna, och att tekniken helt enkelt hade präntat in en liten del av detta faktum i allmänna medvetandet, den hade konstruerat en tills vidare fasaväckande ofullkomlig mottagare och sändare för ljudvågorna. Huvudsumman i denna urgamla insikt, nämligen tidens overklighet, hade ännu inte uppmärksammats av tekniken, men till slut skulle naturligtvis också den "upptäckas" och råka i händerna på beskäftiga ingenjörer. Man skulle, kanske till och med rätt snart, upptäcka att vi ständigt är kringflutna av bilder och händelser, inte bara sådana som hör hemma i nuet och omkring oss, som när musik från Paris och Berlin kan höras i Zürich eller Frankfurt, utan att alla händelser i alla tider på samma sätt finns till nu, inregistrerade på något sätt, och att vi väl en vacker dag med eller utan tråd, med eller utan störande billjud får höra kung Salomo eller Walther von der Vogelweide tala i vårt öra. Och att allt detta, precis som nu radions begynnelse, endast skulle tjäna till att låta människan fly än längre bort från sig själv och sina verkliga mål och omge sig med ett allt tätare nät av förströelser och onyttig verksamhet. Men alla dessa saker, som jag var van vid att tänka på med bitterhet och hån, yttrade jag nu i lekande och skämtsam ton, och tanten log, och vi satt väl tillsammans en timme och drack te och var nöjda."

A3: Hm. Hjälp. Långt stycke att skriva av, kanske var inte det här upplägget så genomtänkt. Mycket bra text dock. Jag har lockats av Stäppvargen för att jag har en fått aning av att kunna relatera väl till protagonisten Harry Haller. Och jag kände genast igen mig redan i stycket ovan. Stäppvargen kom ut 1927, men tankarna kring radions framfart då är givetvis fullständigt jämförbar med Internets framfart idag.

B1: Årets julafton var faktiskt en av de bättre på lång tid, vilket kom som en positiv överraskning. När jag skriver detta är jag redan inne på natten till annandan; den lediga tiden springer iväg snabbt. Är trött men nyduschad.

B2: "Camilla kammade aggressivt sitt hår, rastlös av naturen. Vi pratade om utställningen och om Descartes, hur överciterad han var. Jag beundrade henne och visade uppskattning genom att insupa ett fragment av henne i taget; först hennes aggressiva kammande, sedan hennes oefterhärmeliga dialekt och sist hennes manér, vilket jag säkert redan återspeglade i stor utsträckning. Kanske var det detta som gjorde vårt samtal så givande. Lyckligtvis hade jag en sådan självkontroll att jag inte föll för opassande ingivelser och inte heller lät jag mig störas av mäniskorna runt omkring mig. Jag visste att konstkännarna som passerade knappast var värda vår uppmärksamhet, vid tillfället alldeles för alldagliga och förutsigbara. De var bundna i sina spår och kunde inte avvika från den väg som hade stakats ut för dem. De trodde att de agerade av fri vilja, men skulle de faktiskt agera impulsivt skulle de bli förvirrade och villrådda. Onekligen en sorglig insikt. Det hade inte gjort mig något att sätta dessa människor till rätta och frigöra dem från de spår som styrde dem. När allt kom omkring: även om månen var en fantastisk himlakropp, och på många sätt beundrad och även dyrkad av många folkslag, så var den fortfarande bunden till jordens gravitationskraft och alltså helt underställd, ej i kontroll. Jag och Camilla var visserligen också underställda på många sätt, en oundviklighet för vilken människa som helst. Men åtminstone var vi ärliga mot oss själva. Kanske borde arrangörerna ha låtit Camillas nykammade hår hålla motiverande brandtal till all världens konstkännare. Till skillnad från Descartes hade åtminstone Camillas hår den styrkan att det inte kunde citeras för många gånger. Däri fanns insikter som kunde vägleda, frigöra och förse dilettanter och förståsigpåare med revolutionerande aha-upplevelser. Jag stod på barrikaderna för att få den stora massan att inse vad de gick miste om. Camilla själv hade dock blicken fäst på en annan punkt: omdefinierandet av konsthallar som folkliga institutioner. Hon log inifrån när hon berättade om detta."

nyårskalendern, bok 10

A1: Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Łódź

A2: "Fide Szajn gick grundligt igenom hur gudstjänsten förlöpte, hur Toraföreläsningen gick till och hur man lättast lärde sig de utvalda textställena utantill så att man kunde låta den heliga texten strömma ur sig av sin egen gudomliga kraft. Särskild omsorg lade Fide Szajn ned på att lära Staszek hebreiska. Han gick grundligt igenom varje bokstav i alfabetet och förklarade varför de såg ut som de gjorde, förklarade också varje ords gudomliga ursprung. Ett enda ord kunde tjäna till en hel lång dags föreläsning. Hjälp mig att förklara, kunde Fide Szajn till exempel säga (han uttryckte sig ofta så, som om det var han som behövde hjälp med ett problem och inte Staszek): hjälp mig att förklara varför orden för fruktan och tro har samma rot? När Staszek inte kunde svara på det kontrade Fide Szajn med att berätta en historia. När Jakob efter att ha vaknat ur den långa sömnen finner himlastegen i Beer Sheva, den som når ut över tempelplatsen, grips han av fruktan för att den plats där han lagt sig att vila plötsligt blivit en helt annan."

A3: Trots att jag redan känner att jag tagit del av (tillräckligt) mycket fiktion baserad på judiska levnadsöden under andra världskriget, är inte det ett hinder för mig i det här fallet. Jag får mycket bra intryck från det lilla av boken jag har läst. Jag vill gärna stämma in bland de många som uppfattar "De fattiga i Łódź" som en av de bättre svenska titlarna på senare tid, men hoppas att den förväntan inte färgar läsupplevelsen för mycket.


B1: Idag har jag stressat mycket inför julafton. Det är som regel inte min bästa tid på året. Jag känner dock viss julglädje för ovanlighetens skull. En reserverad sådan, men ändå.

B2: "David höll pedagogiskt upp en skimrande lax inför Schneur, sin äldste son. Schneur skruvade på sig, som han hade för vana att göra, men kunde ändå inte låta bli att följa det blänkande lystret i laxens fjäll. David såg in i Schneurs ögon med välmenande fadersauktoritet. Den här fisken är dagsfärsk. Den kommer rökas och serveras med skållhet potatis, precis som din farmor brukade göra. När du blir gammal nog att handla mat till dina barn måste du också handla så färsk fisk som du kan, och servera till potatis som är lika het. Schneur uppfattade sin pappas livslektioner som svåra att förstå, men det var ännu svårare att fäkta bort pappans intensitet när han som mest gick upp i sina egna ord. David själv kände ett tyngande ansvar. Lika gärna som han ville föra sin familjs läror vidare, ville han se till att de gjordes rättvisa. En välrökt lax är som en bön, som man ber och delar tillsammans med hela sin familj. Och det smakar därefter."

litterär nyårskalender

Positiv listhets! Jag presenterar härmed en nedräkning till det nya året, i form av en kalender på temat "10 böcker jag ser fram emot att läsa under 2012".


Varje ny del i kalendern kommer ha följande upplägg:

A1: Författare, Titel
A2: Citat från bok. Varje citat kommer bestå av det längsta stycket från respektive boks mittuppslag.
A3: Mina tankar och förväntningar om boken och citatet.

B1: Mitt humör under tillfället jag skriver det aktuella inlägget.
B2: Ett stycke nyskriven prosa inspirerad av citatet i del A2, som ungefär motsvarar A2 i längd.


Min ambition är att hinna med ungefär en ny del i kalendern per dag, med totalt tio delar till den 31 december. På grund av julfirande och annat kommer uppdateringstakten bli ojämn, men ambitionen finns där. God lillejul.

visste du att max weber is in town

Allting överallt synkroniserat.

full tolerans

Punktlista:

* Neuroners naturliga nyttoämne är glukos; m.ao. socker.
* Om ett par månader har jag varit på mitt nuvarande jobb ett år.
* Hjärnans fysiska utveckling genom historien har varit inkrementell men stadigt utåtvidgande; de äldsta delarna av hjärnan är därför de som är innerst och närmast ryggraden.
* Trots att jag hunnit etablera mig kan jag fortfarande inte vara säker på hur min tjänst kommer att se ut på lång sikt. Det är både en förmån (potential för formbarhet) och något av en törn (ovisshet).