A1: Ryszard Kapuściński, Imperiet
A2: "Först och främst kan han konstatera att av det historiska Basjkirien, som enligt hans uppfattning sträckte sig från Volga till Ural, är det bara hälften som ligger inom gränserna för dagens autonoma republik. En del av det gamla Basjkirien tillhör numera Kazakstan, annan del Tatarstan och en tredje Ryska Federationen (som för övrigt republiken Basjkirien ingår i). Om vår medvetne basjkir säger detta högt så får han genast tre fiender emot sig - tataren, kazaken och ryssen. Saken är den att nationalism finns inte i konfliktlöst tillstånd, det finns inte utan krav och anspråk. Där ett folk manifesterar sin nationalism växer det omedelbart upp fiender till detta folk, som svampar ur jorden, och därmed spirar fröet till konflikter och krig."
A3: Samhällsjournalistisk litteratur ligger mig nära, då den effektivt förenar facklitteraturens bildning med skönlitteraturens mänskliga förhållning. "Imperiet" är en klassisk granskning av Sovjetunionens uppgång och fall, vilket rimligtvis bör vara intressant läsning.
B1: Jag äter pasta (den kommer inte äta sig själv) och lyssnar på jangelpop med mycket reverb. Känner mig sådär.
B2: "Det fanns bokstavligt talat inga gränser för Urbmengistan. En så kallad konsensuskarta hade upprättats, som generats från genomsnittet av alla hittills registrerade lantmätningar. Men bristen på exakthet upprörde de stolta urbmengerna in i benmärgen. Både avancerade och mer traditionella ansatser hade fallerat. De män som med vandringsstavar, GIS-utbildning och GPS-utrustning försökt klarlägga var Urbmengistan slutar och var dess grannländer börjar hade alla mystiskt försvunnit för att aldrig återses. Ett två, ett två. Det tog inte lång tid innan en häftig mytbildning tog fart. Även de allra minsta och snorigaste förskoleurbmengerna visste att deeras land var en konturlös mordgåta som drog djärva kartritare ner in i avgrunden."
A2: "Först och främst kan han konstatera att av det historiska Basjkirien, som enligt hans uppfattning sträckte sig från Volga till Ural, är det bara hälften som ligger inom gränserna för dagens autonoma republik. En del av det gamla Basjkirien tillhör numera Kazakstan, annan del Tatarstan och en tredje Ryska Federationen (som för övrigt republiken Basjkirien ingår i). Om vår medvetne basjkir säger detta högt så får han genast tre fiender emot sig - tataren, kazaken och ryssen. Saken är den att nationalism finns inte i konfliktlöst tillstånd, det finns inte utan krav och anspråk. Där ett folk manifesterar sin nationalism växer det omedelbart upp fiender till detta folk, som svampar ur jorden, och därmed spirar fröet till konflikter och krig."
A3: Samhällsjournalistisk litteratur ligger mig nära, då den effektivt förenar facklitteraturens bildning med skönlitteraturens mänskliga förhållning. "Imperiet" är en klassisk granskning av Sovjetunionens uppgång och fall, vilket rimligtvis bör vara intressant läsning.
B1: Jag äter pasta (den kommer inte äta sig själv) och lyssnar på jangelpop med mycket reverb. Känner mig sådär.
B2: "Det fanns bokstavligt talat inga gränser för Urbmengistan. En så kallad konsensuskarta hade upprättats, som generats från genomsnittet av alla hittills registrerade lantmätningar. Men bristen på exakthet upprörde de stolta urbmengerna in i benmärgen. Både avancerade och mer traditionella ansatser hade fallerat. De män som med vandringsstavar, GIS-utbildning och GPS-utrustning försökt klarlägga var Urbmengistan slutar och var dess grannländer börjar hade alla mystiskt försvunnit för att aldrig återses. Ett två, ett två. Det tog inte lång tid innan en häftig mytbildning tog fart. Även de allra minsta och snorigaste förskoleurbmengerna visste att deeras land var en konturlös mordgåta som drog djärva kartritare ner in i avgrunden."
1 kommentar:
Haha, gillade att du nästan gjorde sci-fi av originaltexten. Aldrig hört talas om bok eller författare. Många ambitiösa litteraturplaner inför 2011 verkar det som!
Skicka en kommentar