representabel

Från och med måndag nästa vecka har jag en nio till fem-arbetsplats. Visserligen som praktikant och inte som heltidsanställd, men ändå med befogenheter och arbetsuppgifter och på ett framgångsrikt, om än inte börsnoterat, företag i hjärtat av Lunds entreprenörskärna. Inledningsvis kommer jag att hantera statistik och empiri, så småningom kanske det utvecklas till kundkontakt och andra arbetsuppgifter.

Turligt nog för mig är inte klädkulturen alltför formell. Hel och ren och gärna prydlig, men mörka jeans och tröja verkar gå an. Hade det varit kostymkrav hade min garderob onekligen kommit till korta; jag har visserligen ett par kavajer men bara sammanlagt en hel kostym. Det räcker inte så många arbetsdagar. I vilket fall som helst har det uppstått ett behov för mig att stärka mina sociala markörer. I sådana här sammanhang ska man klä sig som den man vill vara, inte som den man är.

På klädfronten ligger jag dock en aning back, eftersom jag tidigare i veckan egenmäktigt förstörde min favorittröja genom maskintvätt. Det var en mörkblå kabelstickad yllekofta, lämplig för alla sociala konventioner utom nobelmiddagar. Varm och bekväm men ändå smidig och lätt att matcha med andra kläder. Smidd av bergsalfer med handplockat drakfjäll. De kommande veckorna kommer jag därför att behöva hålla utkik efter nya kläder som kan definiera mig och min karriärsperson.