avtalsbrott

Anders blir rekryterad av Arbetsgivare A. De båda kommer överens om att Anders blir anställd tills vidare med start om två veckor. Emellertid får Anders strax därefter ett annat jobberbjudande, från Arbetsgivare B. Anders upplever att han omöjligen kan tacka nej till Arbetsgivare B, då tjänsten hos denne är alltför glassig för att motstå. För att undvika konflikter i största möjliga mån ringer Anders upp Arbetsgivare A och berättar att han måste dra sig ur rekryteringsprocessen och ursäktar olägenheterna detta medför. Anders har då gjort sig skyldig till avtalsbrott.

Varför?

Därför att alla anställningar grundar sig på avtal, närmare bestämt anställningsavtal. Som avtal har de samma grundläggande konstruktion som alla andra avtal i samhället, nämligen som en överenskommelse som är bindande för båda parter. Huvudregeln är pacta sunt servanda, m.a.o. avtal ska hållas.

I många fall skulle detta inte föra med sig några större följder, men det är en avvägning som får göras mellan skada som skett gentemot arbetsgivaren å ena sidan och mellan rättegångskostnader och tid investerad i igångdragandet av en rättslig process å andra sidan. Om en arbetstagare är utbytbar och snabbt kan ersättas (som arbetskraft det vill säga, inte som person) är risken till konflikt antagligen förhållandevis liten, även om arbetsgivaren förmodligen reagerar purket. Om det däremot rör sig om en viktig och definierande tjänst är känsligheten och risken för skada större, vilket kan leda till skadestånd.