Påstående: Uppfattningen om ens egna kön är en spegling av samhällets uppfattningar om kroppens plats i det allmänna medvetandet. Bevarelsedriften och släktbevarandet är bara en blygsam komponent i sammanhanget, det avgörande är värderingar som med tiden saknar kontur. Dagens idrottare har täckta genitalier, medan antika Greklands olympier tävlade fullt nakna för allmän beskådan. Uppfattningar kring penisens plats i samhället har under loppet av hundra generationer ändrat karaktär.
Som med det mesta sitter åsikter och insikter mellan öronen på caput publicus, folkets huvud, eller kanske rent av i betraktarens öga. För mig blev detta särskilt tydligt efter ett besök på ett klassiskt inrättat badhus i Budapest: gamla skäggiga män vädrade sina snoppar ogenerat, likt tallkottar böljandes för vinden. Det var en syn som var fullständigt avväpnande, oavsett tidigare förutfattade meningar om nakna män och deras varande.
Fulhet eller komisk klumpighet. Det tror jag är penisens roll i dagens samhälle, i den mån den inte är helt osynliggjord. Gladporrens anfäktare Ricky Brusch springer inte längre naken i snön. Ju mer distanserad och existentiell betraktaren är, desto mer verkar också penisens absurditet framträda. Sartres "Äcklet" når sin vämjelseklimax med fokuspunkt på une forêt de verges bruissantes, "en skog av susande manslemmar":
Som med det mesta sitter åsikter och insikter mellan öronen på caput publicus, folkets huvud, eller kanske rent av i betraktarens öga. För mig blev detta särskilt tydligt efter ett besök på ett klassiskt inrättat badhus i Budapest: gamla skäggiga män vädrade sina snoppar ogenerat, likt tallkottar böljandes för vinden. Det var en syn som var fullständigt avväpnande, oavsett tidigare förutfattade meningar om nakna män och deras varande.
Fulhet eller komisk klumpighet. Det tror jag är penisens roll i dagens samhälle, i den mån den inte är helt osynliggjord. Gladporrens anfäktare Ricky Brusch springer inte längre naken i snön. Ju mer distanserad och existentiell betraktaren är, desto mer verkar också penisens absurditet framträda. Sartres "Äcklet" når sin vämjelseklimax med fokuspunkt på une forêt de verges bruissantes, "en skog av susande manslemmar":
Och den som somnar i sin sköna säng i sitt trevliga varma rum vaknar alldeles naken liggande på en blåaktig jord i en skog av susande manslemmar, som reser sig röda och vita upp mot himlen som skorstenarna i Jouxtebouville, med stora testiklar som sticker halvvägs upp ur marken, ludna och svällande som lökar.
Likväl använder sig Leonard Cohen i sin debutroman "Sköna förlorare" av en dråplig liknelse:
Kom tillbaka, skrek F. och drog i min slaka kuk som i ett klockrep, skakade den som en matsalsklocka i handen på en societets-värdinna som vill ha in nästa rätt.
Det absurda är penisens grundförutsättning. Den är ful och står för fula saker. Därmed genialiteten i Amon Düül II:s "Phallus Dei". Gud skapade Adam till sin avbild, vilket också medför att penisen, som på sin höjd är ett klumpigt appendix, är en spegling av Herren på samma villkor som resten av kroppen. Guds fallos, det omnipotenta könsorganet, från vars skapelse resten av mänskligheten tagit sin form.
1 kommentar:
Jag kan bara fnissa ohämmat åt det här, Basse.
Skicka en kommentar