prestationer

Modern besökte mig igår.

På det stora hela var det trevligt, men det blossade upp en halvt infekterad diskussion kring min utbildning. Jag pratade om handläggarjobb, vilket sparkade igång starka reaktioner. Tydligen har hon ingen som helst respekt för kommunala handläggare och kunde inte förlika sig med tanken att jag eventuellt skulle jobba som en. Jag förklarade att det är ett ingångsjobb, måhända med dålig lön och ännu sämre löneutveckling och kanske med vissa otacksamma inslag, men det är ändå ett jobb som många skulle vara stolta över och som får anses vara ett hyfsat förstajobb med tanke på att min utbildning finns på tre skånska högskolor inom en timme från varandra. Det finns knappast någon rimlig chans till att jag skulle bli en framgångsrik förvaltningschef, professor på fakulteten eller oberoende psykoterapeut över en natt även om både mina och Annas föräldrar verkar leva med den uppfattningen.

Moderns besvikelse dämpades och övergick till allmänt peppande och framtidsplanerande när jag berättade att jag har som ambition att läsa till en dubbel examen under det kommande året. Först då accepterade hon och berömde mig. Anna påpekade senare att hon antagligen uttryckte sig på det här sättet eftersom hon visste att jag själv har haft höga mål och att jag egentligen inte vill nöja med mindre. Jag tror att det stämmer. Jag kommer att behöva jobba mycket hårdare under tiden som kommer men jag har egentligen bara att vinna på det och jag hoppas att det går vägen.