Innerst inne visste jag hela tiden att dagen skulle komma då jag skulle komma att starta en blogg. Jag känner mig inte helt bekväm med det; ordet "blogg" ger mig otäcka associationer av sjangserad nutid och överpeppad kvällspress. Det var praktiskt att kringgå problemet genom att referera till mina nätdagböcker, som väl i egentlig mening saknar ett klassiskt dagboksformat i vilket fall som helst.
Men ska man göra en entré ska det vara av en god anledning. Jag saknar att skriva på svenska och jag skriver helst i vänners lag.
För att stärka mig i min etableringsprocess använder jag mig olika kraftdjur (inre representationsobjekt). Superhjälten Matter-Eater Lad, trojanen Hektor och kaffeentreprenören Arvid Nordquist står samtliga vid min sida i dagens inlägg. De stärker mig också i mitt skolarbete. Matter-Eater Lads enzymer kan bryta ner samtliga grundämnen och fysiska hinder. Hektors ledarskap och mansstyrka ger mig inspiration. Arvid ger mig koffein. I deras följe avrundar jag nu mitt första inlägg.
Men ska man göra en entré ska det vara av en god anledning. Jag saknar att skriva på svenska och jag skriver helst i vänners lag.
För att stärka mig i min etableringsprocess använder jag mig olika kraftdjur (inre representationsobjekt). Superhjälten Matter-Eater Lad, trojanen Hektor och kaffeentreprenören Arvid Nordquist står samtliga vid min sida i dagens inlägg. De stärker mig också i mitt skolarbete. Matter-Eater Lads enzymer kan bryta ner samtliga grundämnen och fysiska hinder. Hektors ledarskap och mansstyrka ger mig inspiration. Arvid ger mig koffein. I deras följe avrundar jag nu mitt första inlägg.
1 kommentar:
Haha, jag känner igen känslan - förr eller senare faller man om inte annat för det rent praktiska trycket och hänger på. Då är man givetvis sjukt sen också. Men det gäller att göra till sitt eget. Kommer nog inte bli några problem för din del!
Arvid är en viril stöttepelare i en koffeinhungrande värld!
Skicka en kommentar