A1: Lars Olson och Anna Josephson (red.), Hjärnan
A2: "Det anläggs nämligen ett stort överskott av nervceller och nervfibrer, kanske dubbelt så många som slutligen blir kvar. Bara de mest använda nerverna och deras synapser överlever. Ett exempel är barnets språkutveckling. Ett barn som är yngre än sex månader kan skilja på alla slags språkljud och i princip lära sig alla språk lika lätt. Om man talar koreanska eller swahili till ett svenskt barn kan det uppfatta förändringar av språkets ljud och rytm. Det kan man visa genom att låta barnet suga på en napp som registrerar barnets sugningar. Men efter ett halvår blir barnet mer och mer likgiltigt för andra språk än det modersmål som det exponerats för. Sannolikt är utvecklingen av detta selektiva intresse för modersmålet ett resultat både av bortsortering av onödiga nervkretsar och förstärkning av dem som specifikt behövs. Ett japanskt barn som aldrig får höra r- och l-ljud kan som vuxen ha svårt att skilja dessa åt."
A3: Hjärnans utveckling är spännande. Vill försöka ta till mig de svenska populärvetenskapliga titlar som finns på området. Titeln ovan var en av tre bokjulklappar!
B1: Har precis sett Gone baby gone. Ben Affleck är bättre som regissör än som skådespelare.
B2: "Skallran gav rasslande ljud ifrån sig. Barnet satt i sin spjälsäng och viftade vilt med händerna mot sina föräldrar. Det hade ett runt och mjukt ansikte, med smilgropar i kinderna. Lena, Jacob och barnpsykologen Annica stod samlade och observerade. 'Jag förstår inte', sa Lena. 'Hur kan hon vara så otroligt tyst. Hon är väl inte skadad, hon ser ut att må bra och hon äter och rör på sig. Jacob hörde joller för en månad sen.' Jacob nickade, utan att avbryta. 'Är det inte konstigt? Barn ska ju låta. Hur kan det inte höras något.' Annica sänkte sig till barnets ögonhöjd och log. Barnet log tillbaka och sträckte sin hand mot Annicas leende ansikte. 'Jollret är förstås en viktig funktion och en naturlig och universal komponent hos småbarn. Men det viktigaste av allt är anknytningen mellan henne och er som föräldrar. Det är avgörande för hela den fortsatta utvecklingen. Jag kan inte säga varför skrattet är borta, men... Jag ser inga tecken på att något skulle vara fel i övrigt och då finns det egentligen inga skäl för att inte jollret ska komma tillbaka förr eller senare.'"
tisdag 25 december 2012
litterär adventskalender, lucka 17
Detta projekt gick ju inte riktigt som förväntat. Julafton har passerat och jag är fortfarande på lucka 17.
Det får helt enkelt bli en sillmjölkevariant där jag avslutar de sista luckorna i den takt det tar.
Det får helt enkelt bli en sillmjölkevariant där jag avslutar de sista luckorna i den takt det tar.
söndag 23 december 2012
litterär adventskalender, lucka 16
A1: Emanuel Lasker, Sunt förnuft i schack
A2: "Denna princip kan endast följas approximativt i det verkliga livet, och i schack inte ens det. Ty hur fint schackspelet än är uttänkt, så fint uttänkt är det på långt när inte, att det kan ge uttryck åt ekonomiprincipen i dess rena form. Den som strävar efter framgång i schack, måste då och då kränka ekonomiprincipen nämligen i de många fall då brott mot principen inte skulle förändra partiets praktiska resultat. Men vanan att tillämpa principen är bra och nyttig, ja en kulturbragd, ty den innebär att man sätter värde på det värdefulla."
A3: Originaltiteln är "Gesunder Menschenverstand im Schach". Detta ska vara en schacktitel av rang.
B1: Det är nu julnatt och tystnad råder i staden.
B2: "Rotsystem förgrenar sig in i det ofattbara. Trådlika hyfer måtte det vara, och illa menade intentioner som i dess minimala gångar förstockat sig. För gångar bör det väl kunna sägas bli, där i myllan som rötterna tränger sig fram. Dock aldrig mot markytan. Den klara luften skys. Jordens mörker är det enda rena."
A2: "Denna princip kan endast följas approximativt i det verkliga livet, och i schack inte ens det. Ty hur fint schackspelet än är uttänkt, så fint uttänkt är det på långt när inte, att det kan ge uttryck åt ekonomiprincipen i dess rena form. Den som strävar efter framgång i schack, måste då och då kränka ekonomiprincipen nämligen i de många fall då brott mot principen inte skulle förändra partiets praktiska resultat. Men vanan att tillämpa principen är bra och nyttig, ja en kulturbragd, ty den innebär att man sätter värde på det värdefulla."
A3: Originaltiteln är "Gesunder Menschenverstand im Schach". Detta ska vara en schacktitel av rang.
B1: Det är nu julnatt och tystnad råder i staden.
B2: "Rotsystem förgrenar sig in i det ofattbara. Trådlika hyfer måtte det vara, och illa menade intentioner som i dess minimala gångar förstockat sig. För gångar bör det väl kunna sägas bli, där i myllan som rötterna tränger sig fram. Dock aldrig mot markytan. Den klara luften skys. Jordens mörker är det enda rena."
litterär adventskalender, lucka 15
A1: Lina Wolff, Bret Easton Ellis och de andra hundarna
A2: "Redan från början stod våra roller för middagen klara. Jag var bjuden i egenskap av länk, och Valentino Coraggioso var bjuden i egenskap av appendix. Bara Cambó var bjuden i egenskap av sig själv. Moreau vände sig enbart till henne när hon pratade. Hon frågade hur Alba trivdes i Barcelona, var hon ursprungligen kom ifrån och hur det kom sig att hon börjat skriva. Cambó svarade enstavigt. Moreau la upp lasagne på våra tallrikar och hällde upp vin i våra glas. Cambó frågade något om Moreau, och Moreau svarade. Samtalet kändes trögt ända fram till kaffet."
A3: Människor som skaver sig mot tillvaron?
B1: Har trötta ögon.
B2: "'Hur kan människans kind vara så slät, när den består av så många hundratals porer, fördjupningar i huden. Kan du förklara detta för mig, Florentina.', sade Jules. Men det gjorde hon inte. Hon satt tyst. Hennes blus frasade med vinden och hon vred en lösryckt dörrknopp i sin högra hand. 'Du pratar om det mikroskopiska. Vem bryr sig om det mikroskopiska. Porerna syns inte på avstånd, men slätheten gör med all önskvärd styrka.' Jules reste på sig. Inget frasande uppstod från hans kläder, bara svepande. Från sin mörklila sammetsrock grävde han fram en dörrknopp och satte i Florentinas lediga hand."
A2: "Redan från början stod våra roller för middagen klara. Jag var bjuden i egenskap av länk, och Valentino Coraggioso var bjuden i egenskap av appendix. Bara Cambó var bjuden i egenskap av sig själv. Moreau vände sig enbart till henne när hon pratade. Hon frågade hur Alba trivdes i Barcelona, var hon ursprungligen kom ifrån och hur det kom sig att hon börjat skriva. Cambó svarade enstavigt. Moreau la upp lasagne på våra tallrikar och hällde upp vin i våra glas. Cambó frågade något om Moreau, och Moreau svarade. Samtalet kändes trögt ända fram till kaffet."
A3: Människor som skaver sig mot tillvaron?
B1: Har trötta ögon.
B2: "'Hur kan människans kind vara så slät, när den består av så många hundratals porer, fördjupningar i huden. Kan du förklara detta för mig, Florentina.', sade Jules. Men det gjorde hon inte. Hon satt tyst. Hennes blus frasade med vinden och hon vred en lösryckt dörrknopp i sin högra hand. 'Du pratar om det mikroskopiska. Vem bryr sig om det mikroskopiska. Porerna syns inte på avstånd, men slätheten gör med all önskvärd styrka.' Jules reste på sig. Inget frasande uppstod från hans kläder, bara svepande. Från sin mörklila sammetsrock grävde han fram en dörrknopp och satte i Florentinas lediga hand."
litterär adventskalender, lucka 14
A1: Charlotte Brontë, Jane Eyre
A2: "'I wonder with feelings you came to me to-night,' she said, when she had examined me for a while. 'I wonder what thoughts were busy in your heart during all the hours you sit in yonder room with the fine people flitting before you like shapes in a magic-lantern: just as little sympathetic communion passing between you and them as if they were really mere shadows of human forms, and not the actual substance.'"
A3: Yonder room...
B1: Håller på att laga pirogfyllning, mina händer luktar kål och lök!
B2: "Så satt han fastkilad i en klunga av tjugofem personer. De var alla minst tjugo centimeter längre än vad han var och marscherade framåt slätten med bestämdhet. De var faktiskt så tätt sammanslutna att hans fötter inte rörde vid marken, nej, de dinglade fritt som hos en marionettdocka. 'Vart... Vart är vi på väg? Vad händer där borta?' Samtliga tjugofem svarade genom att inte svara alls."
A2: "'I wonder with feelings you came to me to-night,' she said, when she had examined me for a while. 'I wonder what thoughts were busy in your heart during all the hours you sit in yonder room with the fine people flitting before you like shapes in a magic-lantern: just as little sympathetic communion passing between you and them as if they were really mere shadows of human forms, and not the actual substance.'"
A3: Yonder room...
B1: Håller på att laga pirogfyllning, mina händer luktar kål och lök!
B2: "Så satt han fastkilad i en klunga av tjugofem personer. De var alla minst tjugo centimeter längre än vad han var och marscherade framåt slätten med bestämdhet. De var faktiskt så tätt sammanslutna att hans fötter inte rörde vid marken, nej, de dinglade fritt som hos en marionettdocka. 'Vart... Vart är vi på väg? Vad händer där borta?' Samtliga tjugofem svarade genom att inte svara alls."
litterär adventskalender, lucka 13
Idag är det lilljulafton. Man skulle kunna argumentera för att min adventskalender ligger efter. En god nyhet är dock att jag i år gjort något som är en första-gångs-upplevelse för dessa kalendrar, nämligen att jag läst ut en av kalenderböckerna redan innan året är slut.
Boken i fråga är Anders Mildners "Koltrasten som trodde att den var en ambulans", som alltså är årets lucka 3.
... Den var helt okej.
Boken i fråga är Anders Mildners "Koltrasten som trodde att den var en ambulans", som alltså är årets lucka 3.
... Den var helt okej.
lördag 15 december 2012
litterär adventskalender, lucka 12
A1: Junot Díaz, This is how you lose her
A2: "Talk about a total mystery. Wasn't like my brother had some incredible work ethic that needed exercising. The only job Rafa had ever had was pumping to the Old Bridge whitekids, and even on that front he'd been super chill. If he wanted to keep busy he could have gone back to that - it would have been easy, and I told him so. We still knew a lot of whitekids over in Cliffwood Beach and Laurence Harbor, a whole dirtbag clientele, but he wouldn't do it. What kind of legacy is that?"
A3: "The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao" var bra, har sett fram emot ny bok. Språket känns väldigt karakteristiskt för Diaz.
B1: Skrattar förryckt. Tiden är knapp.
B2: "Ett ärr för gången då hon smällde igen dörren på mig. Ett andra ärr för gången då jag sprang ut ur lägenhetshuset och hon försökte träffa mig med mina egna ägodelar. Brödkniven gjorde jobbet, som projektil ävet iväghuttad. Jag utbrast i för mig otypiska kvidanden. Och du ska veta. Det gjorde hon också, för just då ångrade hon sig på en gång. Rent av hade hon till och med ångrat sig före eller samtidigt som hon stod där i fönstret och med långa armar sträckte sig efter det närmsta som fanns tillgängligt. Men, hon ångrade sig inte så djupt att hon inte gjorde om det igen en vecka senare."
A2: "Talk about a total mystery. Wasn't like my brother had some incredible work ethic that needed exercising. The only job Rafa had ever had was pumping to the Old Bridge whitekids, and even on that front he'd been super chill. If he wanted to keep busy he could have gone back to that - it would have been easy, and I told him so. We still knew a lot of whitekids over in Cliffwood Beach and Laurence Harbor, a whole dirtbag clientele, but he wouldn't do it. What kind of legacy is that?"
A3: "The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao" var bra, har sett fram emot ny bok. Språket känns väldigt karakteristiskt för Diaz.
B1: Skrattar förryckt. Tiden är knapp.
B2: "Ett ärr för gången då hon smällde igen dörren på mig. Ett andra ärr för gången då jag sprang ut ur lägenhetshuset och hon försökte träffa mig med mina egna ägodelar. Brödkniven gjorde jobbet, som projektil ävet iväghuttad. Jag utbrast i för mig otypiska kvidanden. Och du ska veta. Det gjorde hon också, för just då ångrade hon sig på en gång. Rent av hade hon till och med ångrat sig före eller samtidigt som hon stod där i fönstret och med långa armar sträckte sig efter det närmsta som fanns tillgängligt. Men, hon ångrade sig inte så djupt att hon inte gjorde om det igen en vecka senare."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
