onsdag 25 april 2012
mina körtlar
Jag möter en granne i trappen på väg ut ur huset. Han böjer huvud när våra blickar möts och låter hosta ut en forcerad hälsning. Väl utomhus ställs jag många funderingar. Ska jag låtsas eller inte låtsas? Föredrar jag skenhelighet eller ohelighet? Helga den som helga vill, vare sig i sken eller i o. Det är vad jag kommer fram till efter lång tids fundering.
måndag 2 april 2012
management management
Talent Management.
Performance Management.
Sales Management, Human Resource Management, Service Management, Technology Management.
Effect Management, Ecology Management.
Corporate Social Responsibility Management.
Key Account Management.
Performance Management.
Sales Management, Human Resource Management, Service Management, Technology Management.
Effect Management, Ecology Management.
Corporate Social Responsibility Management.
Key Account Management.
torsdag 23 februari 2012
nörd-epitetet kontra engagemang
Härmed disassocierar jag mig från begreppet nörd. Inte bara är ordet urvattnat (för enkelt att uppnå), men jag upplever att det finns en skevhet i att personer som är engagerade i specialintressen o.dyl. utmärks som exceptionella. Specialkunskap blir väldigt lätt något som människor antingen a) stoltserar med, b) känner sig osäkra inför eller c) hånar. Faktum är dock att hela samhället skulle vinna på att så många som möjligt fortbildade sig, inom vad det än må vara. Därför borde nörd-epitetet raderas och ersättas av ett allmänt uppmuntrande av passionerade och välvilliga initiativ; ett slags småjäsande kunskapsfrämjande.
torsdag 29 december 2011
nyårskalendern, bok 1
A1: Nikolaj Gogol, Döda själar
A2: "Det ligger ingenting märkligt i att de båda damerna till slut blev definitivt övertygade om något som de till en början antog som en ren hypotes. Även i våra egna kretsar, bland klokt folk, som vi kallar oss själva, händer det inte sällan att man beter sig nästan likadant, och som bevis kan man anföra våra lärda resonemang. Först är det någon vetenskapsman som tar upp saken försiktigt, på det mest bedrägliga sätt, och börjar trevande, med oskyldiga frågor: kommer det inte därav? har inte det eller det landet fått sitt namn från den eller den avkroken? eller: hör inte det dokumentet till ett annat, från senare tid? eller: måste man inte när detta folk nämns fatta det som ett annat folk, nämligen si-och-så? Han citerar genast de ena och de andra författarna från antiken och uppfattar Gud vete vilken anspelning eller bara en anspelning, får sedan raskt upp farten och blir morskare, samtalar obesvärat med de antika auktorerna, ställer frågor till dem och svarar till och med själv på frågorna, totalt glömsk av det faktum att han började med ett försiktigt antagande; vid det här laget tycker han att han tydligt och klart ser hur det ligger till - och han sammanfattar sina överväganden med orden: "Så här var det alltså, och det här folket var det man skulle uppfatta det som, och så här skulle det hela uppfattas!" Sedan förkunnas det från föreläsningssalen - och den nyupptäckta sanningen beger sig ut på sitt segertåg runt om i världen, med allt fler anhängare och beundrare i släptåg."
A3: "Döda själar" användes för ett par år sedan av Sydsvenskan som ett illustrerande exempel på titlar som numera inte är i tryck: utländska klassiker har väsentligt mycket mindre efterfrågan än svenska deckare. Själv väcktes mitt intresse för "Döda själar" på riktigt när jag läste Hemons "Nowhere Man", där huvudpersonen i sin ungdom startade ett Gogol-inspirerat rockband vid namn the Dead Souls. "Döda själar" är tacksamt nog åter i tryck, i en översättning som tydligen ska vara särskilt trogen originalets "fabuleringsglädje, rastlösa ångest och ständiga kurragömmalek". Det verkar på det hela taget vara en väldigt stilistiskt intressant titel.
B1: Nyårsförvirring faller över.
B2:
- Anta! Anta att ditt hjärta faktiskt är en ärta. Inte för att det rimmar, utan för att den går utmärkt att göra soppa av. Detta för jag fram som ett tankefrö till dig med förhoppning om att det kommer slå rot.
- Du säger så kloka saker, magistern. Alltid så kloka saker.
- Nå, det är det jag får betalt för. När jag går hem för dagen ska era små huvuden svälla som jäsande deg.
- Ja, jo. Det får man nog säga att de gör. Sväller alltså. Som deg dårå.
- Jag ska berätta. Om min fabuleringsglädje och rastlösa ångest. Om hur jag, när jag var ung, anförde både det sanna och osanna; på samma gång knöt hymens band och klippte upp dem med guldsax. Då, när jag friade till Charlotte, friade jag blott till idealet om att vara gift och ingick därmed äktenskapet på falsk vittnesbörd, ett svek mot både Gud och Charlottes familj. För att jag kunde och för att jag ville.
- Jag är hungrig...
- Portar öppnades för oss och Charlotte spände ut sina vingar och flög före. Hon, den fulvackra fågeln och jag den helfula fågeln, var unisona i vårt pickande och pockande, fulla av frågor och förväntan. Vad hade någon för rätt att förvägra oss någonting överhvuudtaget?
- ... Och törstig dårå.
- Hennes fulvackra entusiasm och frågeiver blev förankringen till folket i vår närhet. Som hennes bror sa vid ett flertal tillfällen: 'Hon springer mer nu än hon gjorde tidigare.' Jag hade varit förmögen att kickstarta hennes idrottsapparat. Detta gav mig givetvis incitament till att ta min lögn till nästa, fullständigt människokalla nivå."
A2: "Det ligger ingenting märkligt i att de båda damerna till slut blev definitivt övertygade om något som de till en början antog som en ren hypotes. Även i våra egna kretsar, bland klokt folk, som vi kallar oss själva, händer det inte sällan att man beter sig nästan likadant, och som bevis kan man anföra våra lärda resonemang. Först är det någon vetenskapsman som tar upp saken försiktigt, på det mest bedrägliga sätt, och börjar trevande, med oskyldiga frågor: kommer det inte därav? har inte det eller det landet fått sitt namn från den eller den avkroken? eller: hör inte det dokumentet till ett annat, från senare tid? eller: måste man inte när detta folk nämns fatta det som ett annat folk, nämligen si-och-så? Han citerar genast de ena och de andra författarna från antiken och uppfattar Gud vete vilken anspelning eller bara en anspelning, får sedan raskt upp farten och blir morskare, samtalar obesvärat med de antika auktorerna, ställer frågor till dem och svarar till och med själv på frågorna, totalt glömsk av det faktum att han började med ett försiktigt antagande; vid det här laget tycker han att han tydligt och klart ser hur det ligger till - och han sammanfattar sina överväganden med orden: "Så här var det alltså, och det här folket var det man skulle uppfatta det som, och så här skulle det hela uppfattas!" Sedan förkunnas det från föreläsningssalen - och den nyupptäckta sanningen beger sig ut på sitt segertåg runt om i världen, med allt fler anhängare och beundrare i släptåg."
A3: "Döda själar" användes för ett par år sedan av Sydsvenskan som ett illustrerande exempel på titlar som numera inte är i tryck: utländska klassiker har väsentligt mycket mindre efterfrågan än svenska deckare. Själv väcktes mitt intresse för "Döda själar" på riktigt när jag läste Hemons "Nowhere Man", där huvudpersonen i sin ungdom startade ett Gogol-inspirerat rockband vid namn the Dead Souls. "Döda själar" är tacksamt nog åter i tryck, i en översättning som tydligen ska vara särskilt trogen originalets "fabuleringsglädje, rastlösa ångest och ständiga kurragömmalek". Det verkar på det hela taget vara en väldigt stilistiskt intressant titel.
B1: Nyårsförvirring faller över.
B2:
- Anta! Anta att ditt hjärta faktiskt är en ärta. Inte för att det rimmar, utan för att den går utmärkt att göra soppa av. Detta för jag fram som ett tankefrö till dig med förhoppning om att det kommer slå rot.
- Du säger så kloka saker, magistern. Alltid så kloka saker.
- Nå, det är det jag får betalt för. När jag går hem för dagen ska era små huvuden svälla som jäsande deg.
- Ja, jo. Det får man nog säga att de gör. Sväller alltså. Som deg dårå.
- Jag ska berätta. Om min fabuleringsglädje och rastlösa ångest. Om hur jag, när jag var ung, anförde både det sanna och osanna; på samma gång knöt hymens band och klippte upp dem med guldsax. Då, när jag friade till Charlotte, friade jag blott till idealet om att vara gift och ingick därmed äktenskapet på falsk vittnesbörd, ett svek mot både Gud och Charlottes familj. För att jag kunde och för att jag ville.
- Jag är hungrig...
- Portar öppnades för oss och Charlotte spände ut sina vingar och flög före. Hon, den fulvackra fågeln och jag den helfula fågeln, var unisona i vårt pickande och pockande, fulla av frågor och förväntan. Vad hade någon för rätt att förvägra oss någonting överhvuudtaget?
- ... Och törstig dårå.
- Hennes fulvackra entusiasm och frågeiver blev förankringen till folket i vår närhet. Som hennes bror sa vid ett flertal tillfällen: 'Hon springer mer nu än hon gjorde tidigare.' Jag hade varit förmögen att kickstarta hennes idrottsapparat. Detta gav mig givetvis incitament till att ta min lögn till nästa, fullständigt människokalla nivå."
nyårskalendern, bok 2
A1: Kate Beaton, Hark! A Vagrant
A2: "Jane Austen has transcended 'fandom', I think. Now there is an Austen culture. It's never certain what we should make out of it. What is it about Mister Darcy that that drove readers wild? What is it about the manners and conversation in the stories that inspired a craze of popular parodies? Why not a culture around, I don't know, Madame Bovary? Jane, either you are blessed, or you are cursed."
A3: "Hark! A Vagrant" (även känd som "Harken" i vårt hushåll) är en av mina favoritserier just nu. Anna gav mig en Hark-bok i julklapp och jag ser fram emot att läsa den. Citatet är en aning missvisande eftersom det främst är en kommentar och inte det egentliga verket, s.a.s., men det var det längsta stycket på uppslaget.
B1: Jag är snorig och jävlig.
B2: "Utanför var bländande sol och ett sorl av glada människor. Teresa låg och vred sig på sitt vardagsrumsgolv. Det var hennes försök till perspektivskifte. Bara idioter tycker om mig. Allt jag ville var att bli omtyckt av de smarta. Att bli omtyckt av de dumma är inte andrapris, det är ett dubbelstraff. Teresas mobil surrade till av ett nytt inkommande sms. DU ÄR BEST. Teresa rös av obehag."
A2: "Jane Austen has transcended 'fandom', I think. Now there is an Austen culture. It's never certain what we should make out of it. What is it about Mister Darcy that that drove readers wild? What is it about the manners and conversation in the stories that inspired a craze of popular parodies? Why not a culture around, I don't know, Madame Bovary? Jane, either you are blessed, or you are cursed."
A3: "Hark! A Vagrant" (även känd som "Harken" i vårt hushåll) är en av mina favoritserier just nu. Anna gav mig en Hark-bok i julklapp och jag ser fram emot att läsa den. Citatet är en aning missvisande eftersom det främst är en kommentar och inte det egentliga verket, s.a.s., men det var det längsta stycket på uppslaget.
B1: Jag är snorig och jävlig.
B2: "Utanför var bländande sol och ett sorl av glada människor. Teresa låg och vred sig på sitt vardagsrumsgolv. Det var hennes försök till perspektivskifte. Bara idioter tycker om mig. Allt jag ville var att bli omtyckt av de smarta. Att bli omtyckt av de dumma är inte andrapris, det är ett dubbelstraff. Teresas mobil surrade till av ett nytt inkommande sms. DU ÄR BEST. Teresa rös av obehag."
onsdag 28 december 2011
nyårskalendern, bok 3
A1: Karl Palmås, Prometheus eller Narcissus? Entreprenören som samhällsomvälvare
A2: "Det som utmärker uppfinnaren är alltså inte det hårda arbetet, utan det faktum att idéer på ett lyckosamt vis "råkar mötas" i uppfinnarhjärnan. Något tillspetsat är uppfinnaren det man får kvar om man tar bort det mänskliga subjektet - eller åtminstone den mänskliga kroppen - ur ekvationen. Det fysiska arbetet kan inte uppfinna, bara upprepa. Därför bör uppfinnaren uppmärksammas för just de aspekter av skapandet som inte handlar om det fysiska arbetet."
A3: Det gick snabbt för mig att lockas den här titeln, för den faktiska formgivningen kändes så rätt. Omslaget ser ut som en fyrtio år gammal avhandling, vilket säljs in ytterligare med titelns referenser till grekisk mytologi och en filmgrynig bild på månen ett par sidor in. Därtill verkar ämnet intressant. Än är jag dock inte övertygad om att boken faktiskt är så bra som jag skulle vilja, även om jag köper retroinramningen rakt fram. Det finns en risk att summan inte är större än de enskilda delarna, utan faktiskt mindre. Ungefär som med filmen "An Education".
B1: Har stigit upp tidigt och inte sovit så mycket. Lite virrig i huvudet.
B2: "Den provokativa Jack Russell-terriern Uppfinnarhjärnan hade gjort stor medial succé. Inledningsvis hade den upprört och chockat enbart genom att vara intelligent nog att kunna kommnicera med människor. Men när den därutöver också visat sig kunna formulera enastående akademiska formuleringar var den omedelbart ett stjärnskott, ostoppbar. "Det vore inte missvisande att kalla mig ett 'metafysicum'", berättade Uppfinnarhjärnan på "Uppfinnarhjärnan speaks!", sin mest berömda presskonferens. "Genom att överskrida gränser för vad som tidigare varit fastslaget träder jag härmed in i ett nytt form av varande och ett nytt allmäntillstånd. Jag definierar själv mina kroppsliga gränser."
A2: "Det som utmärker uppfinnaren är alltså inte det hårda arbetet, utan det faktum att idéer på ett lyckosamt vis "råkar mötas" i uppfinnarhjärnan. Något tillspetsat är uppfinnaren det man får kvar om man tar bort det mänskliga subjektet - eller åtminstone den mänskliga kroppen - ur ekvationen. Det fysiska arbetet kan inte uppfinna, bara upprepa. Därför bör uppfinnaren uppmärksammas för just de aspekter av skapandet som inte handlar om det fysiska arbetet."
A3: Det gick snabbt för mig att lockas den här titeln, för den faktiska formgivningen kändes så rätt. Omslaget ser ut som en fyrtio år gammal avhandling, vilket säljs in ytterligare med titelns referenser till grekisk mytologi och en filmgrynig bild på månen ett par sidor in. Därtill verkar ämnet intressant. Än är jag dock inte övertygad om att boken faktiskt är så bra som jag skulle vilja, även om jag köper retroinramningen rakt fram. Det finns en risk att summan inte är större än de enskilda delarna, utan faktiskt mindre. Ungefär som med filmen "An Education".
B1: Har stigit upp tidigt och inte sovit så mycket. Lite virrig i huvudet.
B2: "Den provokativa Jack Russell-terriern Uppfinnarhjärnan hade gjort stor medial succé. Inledningsvis hade den upprört och chockat enbart genom att vara intelligent nog att kunna kommnicera med människor. Men när den därutöver också visat sig kunna formulera enastående akademiska formuleringar var den omedelbart ett stjärnskott, ostoppbar. "Det vore inte missvisande att kalla mig ett 'metafysicum'", berättade Uppfinnarhjärnan på "Uppfinnarhjärnan speaks!", sin mest berömda presskonferens. "Genom att överskrida gränser för vad som tidigare varit fastslaget träder jag härmed in i ett nytt form av varande och ett nytt allmäntillstånd. Jag definierar själv mina kroppsliga gränser."
nyårskalendern, bok 4
A1: Siri Hustvedt, The Summer Without Men
A2: "Enlightenment about Alice was not forthcoming. I smiled at the little group gathered around me and said very slowly, "It may be hard to believe, but I was young once, too, and moreover, I remember being young. I remember being exactly your age, in fact, I remember jokes too." It was a cinematic moment, and I was fully conscious of it. I did my best to don my most all-knowing, authoritative, good-teacher-beloved-by-the-students expression, a cross between Mr. Chips and Miss Jean Brodie, and then I slapped Theodore Rhotke shut, stood up, and made my exit. In the film, the camera would follow my back to the door, my high heels-sandals in reality-clipping smartly on the floorboards, and then I pause, just for a moment, and turn to look over my shoulder. The camera is now close. Only my face is visible, and on the screen, it is gigantic, perhaps twelve feet tall."
A3: Jag tyckte väldigt bra om "Den skakande kvinnan" och är nyfiken på om jag skulle uppskatta Hustvedt lika mycket i ren skönlitterär form. Citatet ovan ger mig egentligen inga tydliga indikationer.
B1: Pastan jag åt tidigare ligger och vilar som en oaptitlig klump i magen. Min rygg värker en aning.
B2: "Min känsla av underlägsenhet inför Viktoria kunde aldrig döljas. Hon förde sin hand till munnen och härmade mig alldeles för träffande. "Jag har ingenstans att vara på fredag", sa hon med min röst. "Jag har äckliga, gropiga kinder och ingen pojkvän." Jag vände på klacken och gick med bestämda steg därifrån, från skolgården, samtidigt som jag försökte dölja att jag hade gråt i halsen. Fick Viktoria se det skulle hon bara bli ännu jobbigare. Det tog dock inte lång tid innan hon var i jämnhöjd med mig och drog i mina kläder, i min favoritblus. "Vart är du på väg?" sa hon med en röst som nu var mycket kallare. "Du har ju ingen att hänga med, eller hur." Jag försökte öka takten och nu halvjoggade vi båda två, medan Viktoria öste förolämpningar över mig som ris över en nygift brud. Slutligen brast det för mig och jag örfilade henne rakt över ansiktet och sprang så fort jag kunde in på ett närliggande café och låste in mig på deras kundtoalett."
A2: "Enlightenment about Alice was not forthcoming. I smiled at the little group gathered around me and said very slowly, "It may be hard to believe, but I was young once, too, and moreover, I remember being young. I remember being exactly your age, in fact, I remember jokes too." It was a cinematic moment, and I was fully conscious of it. I did my best to don my most all-knowing, authoritative, good-teacher-beloved-by-the-students expression, a cross between Mr. Chips and Miss Jean Brodie, and then I slapped Theodore Rhotke shut, stood up, and made my exit. In the film, the camera would follow my back to the door, my high heels-sandals in reality-clipping smartly on the floorboards, and then I pause, just for a moment, and turn to look over my shoulder. The camera is now close. Only my face is visible, and on the screen, it is gigantic, perhaps twelve feet tall."
A3: Jag tyckte väldigt bra om "Den skakande kvinnan" och är nyfiken på om jag skulle uppskatta Hustvedt lika mycket i ren skönlitterär form. Citatet ovan ger mig egentligen inga tydliga indikationer.
B1: Pastan jag åt tidigare ligger och vilar som en oaptitlig klump i magen. Min rygg värker en aning.
B2: "Min känsla av underlägsenhet inför Viktoria kunde aldrig döljas. Hon förde sin hand till munnen och härmade mig alldeles för träffande. "Jag har ingenstans att vara på fredag", sa hon med min röst. "Jag har äckliga, gropiga kinder och ingen pojkvän." Jag vände på klacken och gick med bestämda steg därifrån, från skolgården, samtidigt som jag försökte dölja att jag hade gråt i halsen. Fick Viktoria se det skulle hon bara bli ännu jobbigare. Det tog dock inte lång tid innan hon var i jämnhöjd med mig och drog i mina kläder, i min favoritblus. "Vart är du på väg?" sa hon med en röst som nu var mycket kallare. "Du har ju ingen att hänga med, eller hur." Jag försökte öka takten och nu halvjoggade vi båda två, medan Viktoria öste förolämpningar över mig som ris över en nygift brud. Slutligen brast det för mig och jag örfilade henne rakt över ansiktet och sprang så fort jag kunde in på ett närliggande café och låste in mig på deras kundtoalett."
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
