onsdag 11 februari 2009
lutande horisonter
Det har uppmärksammats att mitt fotograferande har trätt in i en lutande period. De horisontella linjerna vrids ett blygsamt antal grader.
Anledningen är att jag tycker att det blir roligare att inte använda horisonten som utgångspunkt utan bara som en delkomponent. Jag känner mig inte heller lika inramad som vanligtvis. Men det är sant att det medför att alla bilder... Ja, lutar.
Men -- jorden är ett klot. Så länge som vi inte står med fötterna på varsin sida av ekvatorn eller på någon av polernas epicentra så befinner vi oss ständigt i en cirkulär krökning. Så är inte lutande horisonter på sätt och vis en respektabel påminnelse om mänsklighetens geometriskt pikanta situation?
Anledningen är att jag tycker att det blir roligare att inte använda horisonten som utgångspunkt utan bara som en delkomponent. Jag känner mig inte heller lika inramad som vanligtvis. Men det är sant att det medför att alla bilder... Ja, lutar.
Men -- jorden är ett klot. Så länge som vi inte står med fötterna på varsin sida av ekvatorn eller på någon av polernas epicentra så befinner vi oss ständigt i en cirkulär krökning. Så är inte lutande horisonter på sätt och vis en respektabel påminnelse om mänsklighetens geometriskt pikanta situation?
söndag 8 februari 2009
torsdag 5 februari 2009
ont i huvudet
Light Choco Softies
Sugarfree mallows with low fat chocolate glaze; 30% less calories
Light Choco Softies
Sugarfree mallows with low fat chocolate glaze; 30% less calories
Light Choco Softies
stilgrepp: trasig japansk-engelska
Om verkligheten är det som uppfattas människor emellan och den gemensamma världsbilden baseras på kommunikation -- är inte då lek med ord ett utmärkt verktyg för att uppnå surrealism? Se bara på hur enkelt the Beatles skapade surrealism med "I Am the Walrus" -- det är egentligen bara en vanlig poplåt men med abstrakta texter.
Det är möjligt att det experimenteras för lite med språket i populärkulturen. Det är också möjligt att jag hävdar det eftersom surrealismen ligger väldigt nära mig. I vilket fall som helst har jag stött på två bra exempel på innovation genom (jag orkar inte skriva klart det här stycket)
1. Takashi Miike, "Sukiyaki Western Django" (film)
En faux-western-film där all dialog är på engelska, men alla skådespelare är japanska. Många verkar sakna ens de mest grundläggande kunskaperna i det engelska språket. Det hindrar inte Miike från att mata skådespelarna med den ena löjliga repliken efter den andra. Resultatet är väldigt absurt (särskilt när en av gängledarna läser högt ur Shakespeares "Henry V") men också väldigt roligt.
2. Maher Shalal Hash Baz, "How's Your Bassoon, Turquoirs?" (sång)
Jag är inte säker på om jag har hört sångaren i Maher Shalal Hash Baz sjunga på engelska tidigare, men det är svårt att undvika i "How's Your Bassoon, Turquoirs?":
Det är lite svårt för mig att lista ut om Maher Shalal Hash Baz leker med det engelska språket eller om texten ligger på en intellektuell nivå som jag inte riktigt greppar. Men det är onekligen roligt att lyssna på, särskilt eftersom låten har så mycket blåsinstrumentskomp. Jag uppfattar det som ett stilgrepp och som sådant fungerar det utmärkt oavsett ursprunglig intention.
Det är möjligt att det experimenteras för lite med språket i populärkulturen. Det är också möjligt att jag hävdar det eftersom surrealismen ligger väldigt nära mig. I vilket fall som helst har jag stött på två bra exempel på innovation genom (jag orkar inte skriva klart det här stycket)
1. Takashi Miike, "Sukiyaki Western Django" (film)
En faux-western-film där all dialog är på engelska, men alla skådespelare är japanska. Många verkar sakna ens de mest grundläggande kunskaperna i det engelska språket. Det hindrar inte Miike från att mata skådespelarna med den ena löjliga repliken efter den andra. Resultatet är väldigt absurt (särskilt när en av gängledarna läser högt ur Shakespeares "Henry V") men också väldigt roligt.
2. Maher Shalal Hash Baz, "How's Your Bassoon, Turquoirs?" (sång)
Jag är inte säker på om jag har hört sångaren i Maher Shalal Hash Baz sjunga på engelska tidigare, men det är svårt att undvika i "How's Your Bassoon, Turquoirs?":
I don't like to
say hello to you
'cause we seem to
share our fate
say hello to you
'cause we seem to
share our fate
Det är lite svårt för mig att lista ut om Maher Shalal Hash Baz leker med det engelska språket eller om texten ligger på en intellektuell nivå som jag inte riktigt greppar. Men det är onekligen roligt att lyssna på, särskilt eftersom låten har så mycket blåsinstrumentskomp. Jag uppfattar det som ett stilgrepp och som sådant fungerar det utmärkt oavsett ursprunglig intention.
"tillåten inaktivitet" eller "den andra sjukdomen boleyn"
Saker och ting börjar hopa sig. Så mycket att läsa, så mycket att göra.
Jag blev sjuk igår. Snuva, illamående, trötthet, huvudvärk och halsont. Jag orkar inte göra något förutom att spela tv-spel och möjligtvis äta bullar. Även det här skrivandet tär på mina krafter. Måste... Kura ihop mig till en täckesboll.
I vilket fall som helst. Jag har ingen energi kvar till något just nu så för tillfället behöver jag åtminstone inte känna skuld över att jag inte får något uträttat. Åtminstone inte just nu.
Jag hoppas att det här inlägget är läsbart.
Jag blev sjuk igår. Snuva, illamående, trötthet, huvudvärk och halsont. Jag orkar inte göra något förutom att spela tv-spel och möjligtvis äta bullar. Även det här skrivandet tär på mina krafter. Måste... Kura ihop mig till en täckesboll.
I vilket fall som helst. Jag har ingen energi kvar till något just nu så för tillfället behöver jag åtminstone inte känna skuld över att jag inte får något uträttat. Åtminstone inte just nu.
Jag hoppas att det här inlägget är läsbart.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
