A1: Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Łódź
A2: "Fide Szajn gick grundligt igenom hur gudstjänsten förlöpte, hur Toraföreläsningen gick till och hur man lättast lärde sig de utvalda textställena utantill så att man kunde låta den heliga texten strömma ur sig av sin egen gudomliga kraft. Särskild omsorg lade Fide Szajn ned på att lära Staszek hebreiska. Han gick grundligt igenom varje bokstav i alfabetet och förklarade varför de såg ut som de gjorde, förklarade också varje ords gudomliga ursprung. Ett enda ord kunde tjäna till en hel lång dags föreläsning. Hjälp mig att förklara, kunde Fide Szajn till exempel säga (han uttryckte sig ofta så, som om det var han som behövde hjälp med ett problem och inte Staszek): hjälp mig att förklara varför orden för fruktan och tro har samma rot? När Staszek inte kunde svara på det kontrade Fide Szajn med att berätta en historia. När Jakob efter att ha vaknat ur den långa sömnen finner himlastegen i Beer Sheva, den som når ut över tempelplatsen, grips han av fruktan för att den plats där han lagt sig att vila plötsligt blivit en helt annan."
A3: Trots att jag redan känner att jag tagit del av (tillräckligt) mycket fiktion baserad på judiska levnadsöden under andra världskriget, är inte det ett hinder för mig i det här fallet. Jag får mycket bra intryck från det lilla av boken jag har läst. Jag vill gärna stämma in bland de många som uppfattar "De fattiga i Łódź" som en av de bättre svenska titlarna på senare tid, men hoppas att den förväntan inte färgar läsupplevelsen för mycket.
B1: Idag har jag stressat mycket inför julafton. Det är som regel inte min bästa tid på året. Jag känner dock viss julglädje för ovanlighetens skull. En reserverad sådan, men ändå.
B2: "David höll pedagogiskt upp en skimrande lax inför Schneur, sin äldste son. Schneur skruvade på sig, som han hade för vana att göra, men kunde ändå inte låta bli att följa det blänkande lystret i laxens fjäll. David såg in i Schneurs ögon med välmenande fadersauktoritet. Den här fisken är dagsfärsk. Den kommer rökas och serveras med skållhet potatis, precis som din farmor brukade göra. När du blir gammal nog att handla mat till dina barn måste du också handla så färsk fisk som du kan, och servera till potatis som är lika het. Schneur uppfattade sin pappas livslektioner som svåra att förstå, men det var ännu svårare att fäkta bort pappans intensitet när han som mest gick upp i sina egna ord. David själv kände ett tyngande ansvar. Lika gärna som han ville föra sin familjs läror vidare, ville han se till att de gjordes rättvisa. En välrökt lax är som en bön, som man ber och delar tillsammans med hela sin familj. Och det smakar därefter."
A2: "Fide Szajn gick grundligt igenom hur gudstjänsten förlöpte, hur Toraföreläsningen gick till och hur man lättast lärde sig de utvalda textställena utantill så att man kunde låta den heliga texten strömma ur sig av sin egen gudomliga kraft. Särskild omsorg lade Fide Szajn ned på att lära Staszek hebreiska. Han gick grundligt igenom varje bokstav i alfabetet och förklarade varför de såg ut som de gjorde, förklarade också varje ords gudomliga ursprung. Ett enda ord kunde tjäna till en hel lång dags föreläsning. Hjälp mig att förklara, kunde Fide Szajn till exempel säga (han uttryckte sig ofta så, som om det var han som behövde hjälp med ett problem och inte Staszek): hjälp mig att förklara varför orden för fruktan och tro har samma rot? När Staszek inte kunde svara på det kontrade Fide Szajn med att berätta en historia. När Jakob efter att ha vaknat ur den långa sömnen finner himlastegen i Beer Sheva, den som når ut över tempelplatsen, grips han av fruktan för att den plats där han lagt sig att vila plötsligt blivit en helt annan."
A3: Trots att jag redan känner att jag tagit del av (tillräckligt) mycket fiktion baserad på judiska levnadsöden under andra världskriget, är inte det ett hinder för mig i det här fallet. Jag får mycket bra intryck från det lilla av boken jag har läst. Jag vill gärna stämma in bland de många som uppfattar "De fattiga i Łódź" som en av de bättre svenska titlarna på senare tid, men hoppas att den förväntan inte färgar läsupplevelsen för mycket.
B1: Idag har jag stressat mycket inför julafton. Det är som regel inte min bästa tid på året. Jag känner dock viss julglädje för ovanlighetens skull. En reserverad sådan, men ändå.
B2: "David höll pedagogiskt upp en skimrande lax inför Schneur, sin äldste son. Schneur skruvade på sig, som han hade för vana att göra, men kunde ändå inte låta bli att följa det blänkande lystret i laxens fjäll. David såg in i Schneurs ögon med välmenande fadersauktoritet. Den här fisken är dagsfärsk. Den kommer rökas och serveras med skållhet potatis, precis som din farmor brukade göra. När du blir gammal nog att handla mat till dina barn måste du också handla så färsk fisk som du kan, och servera till potatis som är lika het. Schneur uppfattade sin pappas livslektioner som svåra att förstå, men det var ännu svårare att fäkta bort pappans intensitet när han som mest gick upp i sina egna ord. David själv kände ett tyngande ansvar. Lika gärna som han ville föra sin familjs läror vidare, ville han se till att de gjordes rättvisa. En välrökt lax är som en bön, som man ber och delar tillsammans med hela sin familj. Och det smakar därefter."
