Joined #arsonist_watchlist.
bob_le_flambeur: mitt bästa var i realtid
bob_le_flambeur: jag såg en rökpelare när jag var ute och gick. tänkte att det var en spis som stod på men fick sen höra att de var anlagt
Stella54: spännande :O) du skulle stannat kvar!!
bob_le_flambeur: det var på tiden innan aw, nu hade jag varit mer på min vakt.
NoWorriesNoRegrets: Påminner om en historia jag hörde, den var också 1:1. Min kusin hörde en brandvarnare och trodde att dwet var hans egen lägenhet men det visade sig att det kom från en granne i samma hus
NoWorriesNoRegrets: inte säker på om det var anlagt men tydligen hade inte allt stått helt rätt till i den lägenheten så att...
bob_le_flambeur: det senaste jag hörde var tidigare i månaden, polisradion i ängelholm??
Dog_x_Dog: ja fy fan
Stella54: jag hade kunnat se den, kanske inte 1:1 men 1:2 eller 1:3 eller så. iaf lite uppståendelse
NoWorriesNoRegrets: Jag klarar inte riktigt 1:1. för mycket stress och ångest och det kan vara olagligt att inte hjälpa till. 1:2 är bra, skadan är redan skedd men det finns fortfarande lite deperation... ??
Stella54: fast jag kan lika gärna tycka om att komma säg dan efter
bob_le_flambeur: eller långt efter. ruiner också. måste inte ens vara mordbrand.
NoWorriesNoRegrets: Mordbranden gör att det inte bara är en olycka. Olyckor händer när jag tappar nånting på golvet. Mordbränder är på riktigt.
Stella54: ja
bob_le_flambeur: destruktivt.
Dog_X_Dog: min ultimata skulle vara att se en 1:1, men liksom inne i huset. jag skulle inte alägga den men ändå
Dog_X_Dog: ta mig in och se allt
fredag 25 december 2009
torsdag 10 december 2009
fredag 4 december 2009
det perfekta postmoderna samhället
Roy Andersson använde sig av ett stilgrepp i både "Sånger från andra våningen" och "Du levande" som jag tyckte mycket om. Genom att blanda halvantik 1900-tals-rekvisita, som fick tittaren att associera till folkhems-Sverige, med hintar om modernitet formade han ett samhälle som var i stort sett tidlöst. Kombinationen blev någon form av visualisering av det ideal som jag tror att många svenskar bär med sig av Sverige, med det ena benet i nedärvda socialdemokratiska grundvärderingar och det andra benet i något flyktigt och odefinierat.
Arbetsförmedlingens reklamfilm för Stafetten-kampanjen är uppbyggd efter samma modell. Nästan alla miljöer, vare sig de är på landsbygden eller i Stockholm, är miljöer som i stort har sett likadana ut de senaste fyrtio åren eller så. Typsnitten som används, exempel de inne på nyhetskontoret, är standardiserade och obundna. I samma svep som vi får se en polis som verkar vara av invandrarbakgrund, en nutidsmarkör, får vi se en gammal flaskfabrik och en stämpelklocka. Stafetten-filmen är tydligen regisserad av Tom Malmros. Huruvida den är en hyllning till Andersson eller inte kan jag bara låta vara osagt. Men ändå undrar jag om inte både Andersson och Malmros visar upp det perfekta postmoderna samhället och, kanske, den perfekta socialdemokratiska utopin: moderna värderingar och framsteg med gårdagens solidariska samhälle och arbetarklasskultur.
Arbetsförmedlingens reklamfilm för Stafetten-kampanjen är uppbyggd efter samma modell. Nästan alla miljöer, vare sig de är på landsbygden eller i Stockholm, är miljöer som i stort har sett likadana ut de senaste fyrtio åren eller så. Typsnitten som används, exempel de inne på nyhetskontoret, är standardiserade och obundna. I samma svep som vi får se en polis som verkar vara av invandrarbakgrund, en nutidsmarkör, får vi se en gammal flaskfabrik och en stämpelklocka. Stafetten-filmen är tydligen regisserad av Tom Malmros. Huruvida den är en hyllning till Andersson eller inte kan jag bara låta vara osagt. Men ändå undrar jag om inte både Andersson och Malmros visar upp det perfekta postmoderna samhället och, kanske, den perfekta socialdemokratiska utopin: moderna värderingar och framsteg med gårdagens solidariska samhälle och arbetarklasskultur.
onsdag 25 november 2009
polski
Vårt vandrarhem. Tryck på domofonen!
Påle i Polen.
Den polska färgskalan. Det mesta gick i sjok om beige, brunt och grått. Den polska husmanskosten ej undantagen. Apropå husmanskost så åt vi piroger varje dag och prövade sammanlagt åtta olika fyllningar.
Jag hade hoppats på att Chopin skulle vägleda oss. Vi kom dock inte in i Chopin-muséet, den höll på att renoveras eller något. Några byggarbetare slängde ut oss. Vi lyckades inte heller hitta Chopins monument eller köpa någon merchandise. Chopin var antagligen folkskygg.
INDEKS.
Den här fick mig att tänka på Orpon.
Warszawa sett från Kulturpalatsets trettionde våning. Avgaser, dimma och solnedgång.
Hålig byggnad i finanskvarteren.
Kebab- och Jack Vegas-kuberna fanns utspridda lite varstans. Ofta var de helt ensamma, som små öar, men här är de uppradade i ett stråk. Polacker verkar spela Jack Vegas vid vilken given tid på dagen som helst.
Min Trovärdiga Kampanj.
Fåglar utanför palatset i Lazienki-parken.
1944 gjorde Polen uppror mot Hitler med resultatet att så gott som hela Warszawa ödelades. Gamla stan har dock byggts upp i efterhand utifrån gamla planer, fotografier och målningar. Hade jag inte vetat på förhand att byggnaderna var högst femtio år gamla hade jag aldrig kunnat ana något.
Solnedgång på väg hem.
torsdag 19 november 2009
bra prosa del 2
Carmen steg ner från sin bil. Hon såg ut som Bette Davis. Peter tog emot henne. Han såg ut som Clark Gable fast blond.
"Ni ser bekant ut", sa han. "Jag har kanske kysst er i mina drömmar."
"Här, där och överallt", jublade Carmen. "Ta mig till Broadway, din dåre."
"Broadway ligger långt bort", inflikade Peter bryskt, näsvist och snabbt.
De gick på stadens gator. Neonljusen lös som eldflugor i natten. En full man kräkte upp den medicin som egentligen skulle rädda hans liv. Carmen och Peter stannade förundrade inför livets storhet och ambivalens när de såg en av stadens mest berömda byggnader.
"Gud är god", sade Carmen. "Fast jag är här och jobbar i show business så vet jag att han ser mig och dig utan att döma oss. Förutom när... Förutom när..."
"Det är över nu, Carmen.", svarade Peter faderligt. "Det är över nu."
"Ni ser bekant ut", sa han. "Jag har kanske kysst er i mina drömmar."
"Här, där och överallt", jublade Carmen. "Ta mig till Broadway, din dåre."
"Broadway ligger långt bort", inflikade Peter bryskt, näsvist och snabbt.
De gick på stadens gator. Neonljusen lös som eldflugor i natten. En full man kräkte upp den medicin som egentligen skulle rädda hans liv. Carmen och Peter stannade förundrade inför livets storhet och ambivalens när de såg en av stadens mest berömda byggnader.
"Gud är god", sade Carmen. "Fast jag är här och jobbar i show business så vet jag att han ser mig och dig utan att döma oss. Förutom när... Förutom när..."
"Det är över nu, Carmen.", svarade Peter faderligt. "Det är över nu."
måndag 16 november 2009
polen och transkribering
1. Den här helgen åker jag med min bror till Polen över helgen, till Warzsawa närmare bestämt. Chopin, kålpiroger, spårvagnar, öststatsloppmarknader och bombade men nyrenoverade hus står på dagordningen. Mer information kommer.
2. Jag håller på att transkribera gruppintervjuer, alltså lyssna på inspelningar som jag för över till skriven text. Det är bland det mest långsamma man kan göra. Vissa meningar måste man lyssna på om och om igen. Arbetet görs svårare av att intervjupersonerna pratar så ostrukturerat. Det är många ofullständiga satser, godtyckliga associationer, stakningar och meningar... som... tonar... ... ut... när intervjupersonen känner att den sagt det den vill säga och väntar på att någon annan ska ta upp tråden. Tack och lov känner jag mig inte bunden till att transkribera till perfektion, vissa forskare har avancerade system för HÖGLJUDDA UTANDNINGAR, SKRATTPARTIKLAR (alltså läten som kan identifieras som skratt men som inte utgör hela skrattattacker) och annat. Ju mer noggrannt man transkriberar, desto mindre lämnas åt forskarens tolkning. Det blir också allt mer oläsligt. Jag tar den enkla vägen ut och lämnar diskussionen för metodik öppen.
2. Jag håller på att transkribera gruppintervjuer, alltså lyssna på inspelningar som jag för över till skriven text. Det är bland det mest långsamma man kan göra. Vissa meningar måste man lyssna på om och om igen. Arbetet görs svårare av att intervjupersonerna pratar så ostrukturerat. Det är många ofullständiga satser, godtyckliga associationer, stakningar och meningar... som... tonar... ... ut... när intervjupersonen känner att den sagt det den vill säga och väntar på att någon annan ska ta upp tråden. Tack och lov känner jag mig inte bunden till att transkribera till perfektion, vissa forskare har avancerade system för HÖGLJUDDA UTANDNINGAR, SKRATTPARTIKLAR (alltså läten som kan identifieras som skratt men som inte utgör hela skrattattacker) och annat. Ju mer noggrannt man transkriberar, desto mindre lämnas åt forskarens tolkning. Det blir också allt mer oläsligt. Jag tar den enkla vägen ut och lämnar diskussionen för metodik öppen.
torsdag 5 november 2009
Delila schert Simson die Haare
I förrgår klippte jag mitt hår. Ända sen jag var liten så får hårklippning mig att tänka på legenden om Simson och Delila. Det ger mig en springande lust till att säga till någon: "Tur att jag är inte Simson, då hade jag inte haft några krafter kvar!"
Men jag har aldrig haft någon att säga det till.
Simson var en nasir, en av Jahves utvalde superjudar. Han blev utsedd av Gud för att bekämpa filistéer. Under sin tid som Israels frihetskämpe begick han bland annat följande dåd:
* Slet sönder ett lejon i stycken med sina bara händer
* Dödade tusen filistéer med bara en åsnekäke som vapen
* Band fast facklor på trehundra rävars svansar, vilka sedan brände ner filistéers åkrar
Simson var ledare över Israel och lät sig inte besegras. Han var en "force to be reckoned with". Så småningom träffade han och blev kär i ungmön Delila, vilken skonades från Simsons annars typiska misstänksamhet, aggressioner och utfall. Delila blev dock mutad av filistéerna för att ta reda på källan till Simsons styrka. Simson förtrodde henne med hemligheten: styrkan låg i hans hår, då ett av löftena en nasir har till Gud är att aldrig klippa sig.
Samma natt klippte Delila av Simson sitt hår, sju lockar för att vara exakt. Det var tillräckligt för att frånta honom hans nasirskap och därmed hans superjudekrafter. Resultatet av detta blev att han tillfångatogs av filistéerna, vilka stack ut hans ögon och förslavade honom. Därefter tillbringade han den kommande tiden i filistéernas våld, fram till att hans hår växt ut igen och han åter blev en nasir i Guds ögon.
Men jag har aldrig haft någon att säga det till.
Simson var en nasir, en av Jahves utvalde superjudar. Han blev utsedd av Gud för att bekämpa filistéer. Under sin tid som Israels frihetskämpe begick han bland annat följande dåd:
* Slet sönder ett lejon i stycken med sina bara händer
* Dödade tusen filistéer med bara en åsnekäke som vapen
* Band fast facklor på trehundra rävars svansar, vilka sedan brände ner filistéers åkrar
Simson var ledare över Israel och lät sig inte besegras. Han var en "force to be reckoned with". Så småningom träffade han och blev kär i ungmön Delila, vilken skonades från Simsons annars typiska misstänksamhet, aggressioner och utfall. Delila blev dock mutad av filistéerna för att ta reda på källan till Simsons styrka. Simson förtrodde henne med hemligheten: styrkan låg i hans hår, då ett av löftena en nasir har till Gud är att aldrig klippa sig.
Samma natt klippte Delila av Simson sitt hår, sju lockar för att vara exakt. Det var tillräckligt för att frånta honom hans nasirskap och därmed hans superjudekrafter. Resultatet av detta blev att han tillfångatogs av filistéerna, vilka stack ut hans ögon och förslavade honom. Därefter tillbringade han den kommande tiden i filistéernas våld, fram till att hans hår växt ut igen och han åter blev en nasir i Guds ögon.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
