Carmen steg ner från sin bil. Hon såg ut som Bette Davis. Peter tog emot henne. Han såg ut som Clark Gable fast blond.
"Ni ser bekant ut", sa han. "Jag har kanske kysst er i mina drömmar."
"Här, där och överallt", jublade Carmen. "Ta mig till Broadway, din dåre."
"Broadway ligger långt bort", inflikade Peter bryskt, näsvist och snabbt.
De gick på stadens gator. Neonljusen lös som eldflugor i natten. En full man kräkte upp den medicin som egentligen skulle rädda hans liv. Carmen och Peter stannade förundrade inför livets storhet och ambivalens när de såg en av stadens mest berömda byggnader.
"Gud är god", sade Carmen. "Fast jag är här och jobbar i show business så vet jag att han ser mig och dig utan att döma oss. Förutom när... Förutom när..."
"Det är över nu, Carmen.", svarade Peter faderligt. "Det är över nu."
torsdag 19 november 2009
måndag 16 november 2009
polen och transkribering
1. Den här helgen åker jag med min bror till Polen över helgen, till Warzsawa närmare bestämt. Chopin, kålpiroger, spårvagnar, öststatsloppmarknader och bombade men nyrenoverade hus står på dagordningen. Mer information kommer.
2. Jag håller på att transkribera gruppintervjuer, alltså lyssna på inspelningar som jag för över till skriven text. Det är bland det mest långsamma man kan göra. Vissa meningar måste man lyssna på om och om igen. Arbetet görs svårare av att intervjupersonerna pratar så ostrukturerat. Det är många ofullständiga satser, godtyckliga associationer, stakningar och meningar... som... tonar... ... ut... när intervjupersonen känner att den sagt det den vill säga och väntar på att någon annan ska ta upp tråden. Tack och lov känner jag mig inte bunden till att transkribera till perfektion, vissa forskare har avancerade system för HÖGLJUDDA UTANDNINGAR, SKRATTPARTIKLAR (alltså läten som kan identifieras som skratt men som inte utgör hela skrattattacker) och annat. Ju mer noggrannt man transkriberar, desto mindre lämnas åt forskarens tolkning. Det blir också allt mer oläsligt. Jag tar den enkla vägen ut och lämnar diskussionen för metodik öppen.
2. Jag håller på att transkribera gruppintervjuer, alltså lyssna på inspelningar som jag för över till skriven text. Det är bland det mest långsamma man kan göra. Vissa meningar måste man lyssna på om och om igen. Arbetet görs svårare av att intervjupersonerna pratar så ostrukturerat. Det är många ofullständiga satser, godtyckliga associationer, stakningar och meningar... som... tonar... ... ut... när intervjupersonen känner att den sagt det den vill säga och väntar på att någon annan ska ta upp tråden. Tack och lov känner jag mig inte bunden till att transkribera till perfektion, vissa forskare har avancerade system för HÖGLJUDDA UTANDNINGAR, SKRATTPARTIKLAR (alltså läten som kan identifieras som skratt men som inte utgör hela skrattattacker) och annat. Ju mer noggrannt man transkriberar, desto mindre lämnas åt forskarens tolkning. Det blir också allt mer oläsligt. Jag tar den enkla vägen ut och lämnar diskussionen för metodik öppen.
torsdag 5 november 2009
Delila schert Simson die Haare
I förrgår klippte jag mitt hår. Ända sen jag var liten så får hårklippning mig att tänka på legenden om Simson och Delila. Det ger mig en springande lust till att säga till någon: "Tur att jag är inte Simson, då hade jag inte haft några krafter kvar!"
Men jag har aldrig haft någon att säga det till.
Simson var en nasir, en av Jahves utvalde superjudar. Han blev utsedd av Gud för att bekämpa filistéer. Under sin tid som Israels frihetskämpe begick han bland annat följande dåd:
* Slet sönder ett lejon i stycken med sina bara händer
* Dödade tusen filistéer med bara en åsnekäke som vapen
* Band fast facklor på trehundra rävars svansar, vilka sedan brände ner filistéers åkrar
Simson var ledare över Israel och lät sig inte besegras. Han var en "force to be reckoned with". Så småningom träffade han och blev kär i ungmön Delila, vilken skonades från Simsons annars typiska misstänksamhet, aggressioner och utfall. Delila blev dock mutad av filistéerna för att ta reda på källan till Simsons styrka. Simson förtrodde henne med hemligheten: styrkan låg i hans hår, då ett av löftena en nasir har till Gud är att aldrig klippa sig.
Samma natt klippte Delila av Simson sitt hår, sju lockar för att vara exakt. Det var tillräckligt för att frånta honom hans nasirskap och därmed hans superjudekrafter. Resultatet av detta blev att han tillfångatogs av filistéerna, vilka stack ut hans ögon och förslavade honom. Därefter tillbringade han den kommande tiden i filistéernas våld, fram till att hans hår växt ut igen och han åter blev en nasir i Guds ögon.
Men jag har aldrig haft någon att säga det till.
Simson var en nasir, en av Jahves utvalde superjudar. Han blev utsedd av Gud för att bekämpa filistéer. Under sin tid som Israels frihetskämpe begick han bland annat följande dåd:
* Slet sönder ett lejon i stycken med sina bara händer
* Dödade tusen filistéer med bara en åsnekäke som vapen
* Band fast facklor på trehundra rävars svansar, vilka sedan brände ner filistéers åkrar
Simson var ledare över Israel och lät sig inte besegras. Han var en "force to be reckoned with". Så småningom träffade han och blev kär i ungmön Delila, vilken skonades från Simsons annars typiska misstänksamhet, aggressioner och utfall. Delila blev dock mutad av filistéerna för att ta reda på källan till Simsons styrka. Simson förtrodde henne med hemligheten: styrkan låg i hans hår, då ett av löftena en nasir har till Gud är att aldrig klippa sig.
Samma natt klippte Delila av Simson sitt hår, sju lockar för att vara exakt. Det var tillräckligt för att frånta honom hans nasirskap och därmed hans superjudekrafter. Resultatet av detta blev att han tillfångatogs av filistéerna, vilka stack ut hans ögon och förslavade honom. Därefter tillbringade han den kommande tiden i filistéernas våld, fram till att hans hår växt ut igen och han åter blev en nasir i Guds ögon.
lördag 31 oktober 2009
tiggande godis-barn
"Do you have any candy?"
"No, sorry, I don't have any."
Två barn klädda till behuvade skelett ringde på vår dörr. Jag hoppade till på riktigt när jag såg dem, eftersom jag trodde att det var Anna som ringde på. Skeletten var dock artiga och lämnade mig snabbt och utan att ställa till med någon scen.
Det är många som menar att importen av halloween och dess övertagande av/samexisterande med allhelgonahelgen är en kapitalistisk och kommersiell produkt. Det är visserligen sant. Men i debatten glömmer de flesta bort den sluga marknadsföring som innebär att vi känner oss som dåliga vuxna om vi kritiserar det som barn tycker om. "Vi gör det för barnen", säger man. Bevisligen finns det inget bättre sätt att bryta kommersiell mark på än att anspela på det allmänna föräldraansvaret eller barnens rätt att vara barn, vilket är en väldigt existentiell och svår rättighet att argumentera mot. Särskilt, som i fallet med dörrknackande barn, när ens principer att inte fira påtvingade traditioner innebär att man berövar storögda barn deras oändliga oskyldighet och joie de vivre. Det är inte riktigt samma sak som att avstå från fikabesök på kanelbullens dag.
Barnagunst och pumpahundar eller kulturell värdighet? Jag vet inte längre. Men i vilket fall skulle det vara lättare att acceptera förändringar om jag kände att det kom från en annan riktning än den som uppskattar barn som okritiska konsumenter.
"No, sorry, I don't have any."
Två barn klädda till behuvade skelett ringde på vår dörr. Jag hoppade till på riktigt när jag såg dem, eftersom jag trodde att det var Anna som ringde på. Skeletten var dock artiga och lämnade mig snabbt och utan att ställa till med någon scen.
Det är många som menar att importen av halloween och dess övertagande av/samexisterande med allhelgonahelgen är en kapitalistisk och kommersiell produkt. Det är visserligen sant. Men i debatten glömmer de flesta bort den sluga marknadsföring som innebär att vi känner oss som dåliga vuxna om vi kritiserar det som barn tycker om. "Vi gör det för barnen", säger man. Bevisligen finns det inget bättre sätt att bryta kommersiell mark på än att anspela på det allmänna föräldraansvaret eller barnens rätt att vara barn, vilket är en väldigt existentiell och svår rättighet att argumentera mot. Särskilt, som i fallet med dörrknackande barn, när ens principer att inte fira påtvingade traditioner innebär att man berövar storögda barn deras oändliga oskyldighet och joie de vivre. Det är inte riktigt samma sak som att avstå från fikabesök på kanelbullens dag.
Barnagunst och pumpahundar eller kulturell värdighet? Jag vet inte längre. Men i vilket fall skulle det vara lättare att acceptera förändringar om jag kände att det kom från en annan riktning än den som uppskattar barn som okritiska konsumenter.
måndag 19 oktober 2009
band
Bandsökandet är hopplöst. Kan jag inte bara spela med de här två?
Sångaren har en viss Nixon-kvalité i sitt spelande. Jag tycker om när han apatiskt sjungit klart första refrängen för att sen vandra runt mållöst på gräsmattan.
Sångaren har en viss Nixon-kvalité i sitt spelande. Jag tycker om när han apatiskt sjungit klart första refrängen för att sen vandra runt mållöst på gräsmattan.
onsdag 14 oktober 2009
kvantskum
"Maskhål bildas inte genom naturliga processer i Universum, till skillnad från vanliga svarta hål, utan måste skapas artificiellt. Det finns två möjligheter till att göra detta; antingen klassiskt genom att riva upp två hål i rummet och sy ihop dem på något sätt eller kvantmekaniskt genom att dra upp dem ur de gravitationella vakuumfluktuationer som kvantskummet utgör. Det går att konstruera ett maskhål genom ett helt och hållet klassiskt sätt genom snurra upp tiden, så att man kan åka både framåt och tillbaka (d v s en tidsmaskin!), medan man lugnt kröker rumtiden mer och mer. Vi känner dock inte till lagarna för kvantgravitationen tillräckligt väl för att kunna avgöra om den kvantmekaniska metoden är möjlig."
Från kosmologika.net. Jag fascineras av tanken på att det skulle finnas en klassisk metod för att riva upp hål i universums tid/rum-kontinuum.
onsdag 7 oktober 2009
nikotin
Nu har jag haft lukten av nikotin i min näsa i över ett dygn. Den har avtagit i styrka, men den är fortfarande där. Jag antar att jag har suttit bredvid någon i skolan som röker mycket. Väldigt störande är det iallafall. Om människor rökte kanelstänger, jasminris, ängsblomster och nybakat bröd istället för tobak skulle rökning vara mer okej.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)