Play with me Daddy
söndag 30 december 2012
lördag 29 december 2012
litterär adventskalender, lucka 24
A1: Julio Cortázar, Kronoper och famer
A2: "'...parallella hav (floder)? Det oändliga vattnet (ett hav?) växer stundtals som murgröna-murgröna-murgröna (för tanken till en mycket hög vägg som skulle kunna vara uttryck för tidvatten?). Om man går-går-går-går (analogt begrepp applicerat på avståndet) kommer man till den Stora Gröna Skuggan (en besådd åker, en dunge, en skog) där den store Guden bygger en beständig kornbod åt sina Bästa Arbeterskor. I detta område är det mycket gott om Ofantliga Hemska Varelser (människor?) som förstör våra stigar. På andra sidan Stora Gröna Skuggan börjar Hårda Himlen (ett berg). Och allt är vårt, men det är hotat.'"
A3: Det här är inte direkt standardprosa. Jag känner dock att något i min hjärna verkligen går igång på detta. Hyser stark vurm för klassisk latinamerikansk litteratur från 1960-talet. Modernista har släppt väldigt fina nyutgåvor på Cortázars böcker.
B1: Detta blir den avslutande luckan luckan för denna adventskalender! Det känns rätt befriande, men det har också varit roligt att följa upp kalendern från förra året.
B2: "Så kom det sig att även en ståtlig Monsignor (klassiskt skolad bonhomme) kunde få plats inuti ett urgröpt björkträd och att han därifrån kunde fortsätta nå ut till dem som var villiga att låna ett öra - genom ett lager bark, givetvis (möjligtvis ett uttryck för missvisning). Det var ju bara så han kunde fortsätta sitt ämbete, det som de senaste åren blivit alltmer hotat och ansträngt (för var en respektfull kristen fanns Tre Eller Fyra Ohyggeligheter som hotade grusa även den godaste ansats). Herr Monsignor lät klara sin strupe (en kanal?) och kunde med gudomlig inspiration nå ut till näraliggande mossa och sten."
A2: "'...parallella hav (floder)? Det oändliga vattnet (ett hav?) växer stundtals som murgröna-murgröna-murgröna (för tanken till en mycket hög vägg som skulle kunna vara uttryck för tidvatten?). Om man går-går-går-går (analogt begrepp applicerat på avståndet) kommer man till den Stora Gröna Skuggan (en besådd åker, en dunge, en skog) där den store Guden bygger en beständig kornbod åt sina Bästa Arbeterskor. I detta område är det mycket gott om Ofantliga Hemska Varelser (människor?) som förstör våra stigar. På andra sidan Stora Gröna Skuggan börjar Hårda Himlen (ett berg). Och allt är vårt, men det är hotat.'"
A3: Det här är inte direkt standardprosa. Jag känner dock att något i min hjärna verkligen går igång på detta. Hyser stark vurm för klassisk latinamerikansk litteratur från 1960-talet. Modernista har släppt väldigt fina nyutgåvor på Cortázars böcker.
B1: Detta blir den avslutande luckan luckan för denna adventskalender! Det känns rätt befriande, men det har också varit roligt att följa upp kalendern från förra året.
B2: "Så kom det sig att även en ståtlig Monsignor (klassiskt skolad bonhomme) kunde få plats inuti ett urgröpt björkträd och att han därifrån kunde fortsätta nå ut till dem som var villiga att låna ett öra - genom ett lager bark, givetvis (möjligtvis ett uttryck för missvisning). Det var ju bara så han kunde fortsätta sitt ämbete, det som de senaste åren blivit alltmer hotat och ansträngt (för var en respektfull kristen fanns Tre Eller Fyra Ohyggeligheter som hotade grusa även den godaste ansats). Herr Monsignor lät klara sin strupe (en kanal?) och kunde med gudomlig inspiration nå ut till näraliggande mossa och sten."
litterär adventskalender, lucka 23
A1: Silvia Avallone, Stål
A2: "På en viss typ av fester väntar alla på något liknande. Det var självklart att situationen skulle utvecklas på det sättet. Christiano hade inte alls velat åka till rullskridsbanan, som vanligt ville han till Gilda. Och Alessio hade stirrat på den där satans bänken i över en timme. Det var väntat. Men Mattia visste inte längre vad han skulle hitta på, han såg hur de blev allt aggressivare, hörde hur de höjde rösterna och började förolämpa varandra, och han tänkte: Låt dem bråka. Vad rör det mig?"
A3: Detta är en bok utanför min typiska comfort zone. Brukar vanligtvis styra mig bort från saker som har med tonåringar att göra.
B1: Har druckit mandarinjuice och ätit lite choklad.
B2: "Niccolo var inte sig själv. Han var förvånansvärt tillgänglig faktiskt, vilken annan lördag som helst hade redan varit packad vid det här laget. Han skämtade ofta om sin flytande diet, men nu gick han runt på innegården tillsammans med Forellen och och klagade över att alla tjejer övergivit honom, alla på en gång. Forellen var inte nödvändigtvis en bra lyssnare, men så var inte heller Niccolo en bra talare."
A2: "På en viss typ av fester väntar alla på något liknande. Det var självklart att situationen skulle utvecklas på det sättet. Christiano hade inte alls velat åka till rullskridsbanan, som vanligt ville han till Gilda. Och Alessio hade stirrat på den där satans bänken i över en timme. Det var väntat. Men Mattia visste inte längre vad han skulle hitta på, han såg hur de blev allt aggressivare, hörde hur de höjde rösterna och började förolämpa varandra, och han tänkte: Låt dem bråka. Vad rör det mig?"
A3: Detta är en bok utanför min typiska comfort zone. Brukar vanligtvis styra mig bort från saker som har med tonåringar att göra.
B1: Har druckit mandarinjuice och ätit lite choklad.
B2: "Niccolo var inte sig själv. Han var förvånansvärt tillgänglig faktiskt, vilken annan lördag som helst hade redan varit packad vid det här laget. Han skämtade ofta om sin flytande diet, men nu gick han runt på innegården tillsammans med Forellen och och klagade över att alla tjejer övergivit honom, alla på en gång. Forellen var inte nödvändigtvis en bra lyssnare, men så var inte heller Niccolo en bra talare."
litterär adventskalender, lucka 22
A1: Fred Alan Wolf, Taking the Quantum Leap
A2: "Things are only an approximate description of reality. The limits of our description are discovered in the Heisenberg uncertainty principle. Bohr called his philosophy the Principle of Complementarity. The wave-particle duality and the pictures associated with this duality, such as the collapse of the wave and the jumping of the particle, were a result of the fundamental clash between two contrasting mental constructs of the appearance of reality."
A3: Detta är en bok om popfysik som jag köpte på ett antikvariat i Brooklyn. Det var en bra utflykt.
B1: Är rätt så mätt men är öppen för möjligheten att dricka mandarinjuice och äta lite choklad.
B2: "Känner du inte till, Beatrice, att verklighetens förskaffenhet ligger i betraktarens öga. Låt dig därför inte konsumeras av självhat och tvivel. Det kan vara frestande att bli omhöljd av det där negativa och mörka, men det kommer inte komma något gott ur det. Tillåt dig själv att på egen hand formulera den verklighetsbeskrivning som bäst stämmer överens med dina magkänslor, som en produkt av din samlade potential som enskild individ."
A2: "Things are only an approximate description of reality. The limits of our description are discovered in the Heisenberg uncertainty principle. Bohr called his philosophy the Principle of Complementarity. The wave-particle duality and the pictures associated with this duality, such as the collapse of the wave and the jumping of the particle, were a result of the fundamental clash between two contrasting mental constructs of the appearance of reality."
A3: Detta är en bok om popfysik som jag köpte på ett antikvariat i Brooklyn. Det var en bra utflykt.
B1: Är rätt så mätt men är öppen för möjligheten att dricka mandarinjuice och äta lite choklad.
B2: "Känner du inte till, Beatrice, att verklighetens förskaffenhet ligger i betraktarens öga. Låt dig därför inte konsumeras av självhat och tvivel. Det kan vara frestande att bli omhöljd av det där negativa och mörka, men det kommer inte komma något gott ur det. Tillåt dig själv att på egen hand formulera den verklighetsbeskrivning som bäst stämmer överens med dina magkänslor, som en produkt av din samlade potential som enskild individ."
litterär adventskalender, lucka 21
A1: Dorothee Elmiger, Inbjudan till de våghalsiga
A2: "August M. Ray, en vetenskapsman i den schweiziska bergteknikbyråns tjänst, hade en gång sagt; Gruvbränder rör sig snabbt framåt, uppåt och nedåt, så länge det finns tillräckligt med luft. Hettan utgör förtruppen och driver som en förberedande åtgärd ur vattnet ur kolen, så att elden tar sig ordentligt. Så enkelt är det. Branden rör sig genom gamla stollgångar och gör gruvbygget osäkert och svagt. Följden: ras, som ofta når ändå upp till markytan."
A3: August M. Ray talar som en bok!
B1: Somnade tydligen med öppen mun på tåget från Köpenhamn idag. Det är nog ett av de minst estetiskt tilltalande sätten att sova på.
B2: "August M. Ray, en förskollärare i Ystad kommuns tjänst, hade en gång sagt: Barn är supernovor och tenderar att explodera i moln av gnistor och ädelgas om de inte får sina viljor igång. Man känner lätt igen det på den oerhörda värme som bildas, att barnen liksom kokar, dock utan att släppa taget om varandras händer. När barnen går upp i limningen, i upplösningstillstånd, ryter de som urkrafter. Så enkelt är det. Energin forslas genom tid och rum och gör förskolorna osäkra och svaga. Följden: skälvningar, som sträcker sig långt under markytan."
A2: "August M. Ray, en vetenskapsman i den schweiziska bergteknikbyråns tjänst, hade en gång sagt; Gruvbränder rör sig snabbt framåt, uppåt och nedåt, så länge det finns tillräckligt med luft. Hettan utgör förtruppen och driver som en förberedande åtgärd ur vattnet ur kolen, så att elden tar sig ordentligt. Så enkelt är det. Branden rör sig genom gamla stollgångar och gör gruvbygget osäkert och svagt. Följden: ras, som ofta når ändå upp till markytan."
A3: August M. Ray talar som en bok!
B1: Somnade tydligen med öppen mun på tåget från Köpenhamn idag. Det är nog ett av de minst estetiskt tilltalande sätten att sova på.
B2: "August M. Ray, en förskollärare i Ystad kommuns tjänst, hade en gång sagt: Barn är supernovor och tenderar att explodera i moln av gnistor och ädelgas om de inte får sina viljor igång. Man känner lätt igen det på den oerhörda värme som bildas, att barnen liksom kokar, dock utan att släppa taget om varandras händer. När barnen går upp i limningen, i upplösningstillstånd, ryter de som urkrafter. Så enkelt är det. Energin forslas genom tid och rum och gör förskolorna osäkra och svaga. Följden: skälvningar, som sträcker sig långt under markytan."
litterär adventskalender, lucka 20
A1: Vladimir Nabokov, Tala, minne
A2: "Under de första åren av det här århundradet ställde en resebyrå på Nevskij prospekt ut en tre fot lång modell av en ekbrun internationell sovvagn. Dess fina likhet med originalet överträffade vida den målade plåten i mina leksakståg. Tyvärr var vagnen inte till salu. Man kunde skönja den blå stoppningen inuti, vagnsväggarnas buktande läderbeklädnad, de polerade panelerna, infattade speglar, tulpanformade läslampor och andra fantastiska detaljer. Breda fönster omväxlande med smalare, enkla eller dubbla, och en del av dem var av mattslipat glas. I några kupéer var sängarna bäddade."
A3: Den här texten känns julig. Den får mig att tänka på trumslagarpojka, tennsoldater och dylikt.
B1: Har bara sovit fyra timmar.
B2: "Fyra dussin elektriskt ledande kopparspiraler snurrade på ett synkroniserat vis, ett astronomiskt fickur. Från deras irrvägar och kortslutningar uppstod gnistor som trollband och ekande ljud av ringa eller oerhörd betydelse. Ljud som liknade språk men som inte förmedlade begripliga meningar, inte ens för dem som kunde tyda främmande språk i realtid; de så kallade universalglotterna. Och så fortlöpte verkligheten. Kopparspiralerna skars av tidens tand längs med den osynliga (men högst verkliga) mittskåran under loppet av många tusentals år. Fåglar sjöng."
A2: "Under de första åren av det här århundradet ställde en resebyrå på Nevskij prospekt ut en tre fot lång modell av en ekbrun internationell sovvagn. Dess fina likhet med originalet överträffade vida den målade plåten i mina leksakståg. Tyvärr var vagnen inte till salu. Man kunde skönja den blå stoppningen inuti, vagnsväggarnas buktande läderbeklädnad, de polerade panelerna, infattade speglar, tulpanformade läslampor och andra fantastiska detaljer. Breda fönster omväxlande med smalare, enkla eller dubbla, och en del av dem var av mattslipat glas. I några kupéer var sängarna bäddade."
A3: Den här texten känns julig. Den får mig att tänka på trumslagarpojka, tennsoldater och dylikt.
B1: Har bara sovit fyra timmar.
B2: "Fyra dussin elektriskt ledande kopparspiraler snurrade på ett synkroniserat vis, ett astronomiskt fickur. Från deras irrvägar och kortslutningar uppstod gnistor som trollband och ekande ljud av ringa eller oerhörd betydelse. Ljud som liknade språk men som inte förmedlade begripliga meningar, inte ens för dem som kunde tyda främmande språk i realtid; de så kallade universalglotterna. Och så fortlöpte verkligheten. Kopparspiralerna skars av tidens tand längs med den osynliga (men högst verkliga) mittskåran under loppet av många tusentals år. Fåglar sjöng."
fredag 28 december 2012
litterär adventskalender, lucka 19
I årets lucka 13 berättade jag att jag för första gången läst en kalenderbok innan kalendern kommit till ända. Nu har det dock skett igen, då jag precis läste ut "Blinda solrosor", årets lucka 6.
En recensent på goodreads formulerade det väl när han eller hon skrev att "Blinda solrosor" är skickligt skriven men saknar färg, vilket jag tycker stämmer bra. Jag ser inte det nödvändigtvis som något dåligt, det är mest ett konstaterande. Boken avhandlar krigsfasor under Franco-regimen och då är det egentligen passande att ämnesvalet har företräde. Den saknar färg ungefär som svartvita filmer saknar färg, skulle jag säga.
Detta var antagligen min sista bok för i år. Mer läsande i januari.
En recensent på goodreads formulerade det väl när han eller hon skrev att "Blinda solrosor" är skickligt skriven men saknar färg, vilket jag tycker stämmer bra. Jag ser inte det nödvändigtvis som något dåligt, det är mest ett konstaterande. Boken avhandlar krigsfasor under Franco-regimen och då är det egentligen passande att ämnesvalet har företräde. Den saknar färg ungefär som svartvita filmer saknar färg, skulle jag säga.
Detta var antagligen min sista bok för i år. Mer läsande i januari.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
